Grattis Mr. Arla!



Tårtkalas blev det ännu en dag i arlabloggen, eller jag menar skånemejerierbloggen(?) förstås, arla verkar helt ha gett upp det där med att man ska kunna överraska sig själv med ett slumpartat recept. Tårtan som vi slumpat fram till Mr.Arlas ära, blev: marängtårtan makalös. Så här snygg var den:



 

Och så här snygg blev den efter att vi hade gått loss på den:

 

Födelsedagsbarnet Mr.Arla tyckte så här:

"Jättegod! En av de bättre tårtor ni bakat!"

8

Arlamannen:

"Hallonsorbet gjorde det lilla extra!"

8

Anneli:

"Mmmm!"

8,5

Och så Lena då, som inte tackar nej till socker i onödan:

"Asgott!"

9

 

Men vad hände nu, först åt vi ju en huvudrätt! Den var dock så trist så varför skulle den få så mycket uppmärksamhet?

Det som var positivt med pastasallad med parmaskinka var att vi åt den ute i solskenet mellan höghusen.

Lena:
"Jag saknar rödlök och avokado, den här var medelmåttig."
5
Mr.Arla:
"För att det är soligt, ger jag den:"
5
Arlamannen:
"Jag saknar lite ost"
5
Anneli:
"5 låter fantastiskt passande!"
5

Tack och lov fanns det även rödvin och rosa bubbligt rosé att tillgå.

Soppa och split!

En skånekväll i juli blev det blomkålssoppa med skinka till middag. En något höstig/vintrig rätt kan tyckas för en ljum julikväll, men det var så slumpaknappen ville ha det. Efterrätt blev det också, banana split, med extra allt, i sann skånsk anda. Perfekt för en fett-och socker älskare som undertecknad. Överhuvudtaget har vi konstaterat, efter bytet till skånemejerier, att man i skåne verkar unna sig lite mer av det goda. Vispgrädde istället för matlagningsgrädde, eller gud förbjude Keso :)

Anneli och arlabebisen shakar loss till babblarna..

..och säger hej

Soppan svängde vi ihop med sällskap av en gnällig arlabebis som ville bli underhållen. Vi lyssnade på babblarna x antal gånger vilket mottogs med stor entusiasm (av arlabebisen framför allt). För er som inte har hört babblarnas stora hit, så har ni den här.

Till blomkålssoppan blev det en fin flaska vitt och sen gick vi vidare med lite somrig sangria till spliten.

Vi tyckte alla att soppan var helt okej, eller till och med ganska god, men sopplusten var låg såhär under sommartid vilket nog kan ha påverkat betygssättningen. Arlamannen och mr Arla tyckte också att det hela hade smakat godare med bacon till istället för skinka.

Lena och Arlamannen: 6
Anneli och Mr Arla: 6,5

Smask!

Spliten föll i godare jord hos oss alla. Grädde, strössel, maränger, banan, glass och chokladsås är ju en skön fettblandad sockerchock som dessutom kändes mer säsongsanpassad. Vi tyckte dock att det var mer av marängsviss med strössel än en traditionell banana split, men oavsett var det ju löjligt gott på ett barnkalasaktigt sätt.

Anneli  och Lena: 8
Mr Arla: 7,5
Arlamannen: 7

Efter sockerchocken småsnackade vi om det ena och det andra och sen blev det godnatt.

Grattis Lena!

Ännu en födelsedag att fira denna skånedag och denna gången var det min tur som uppnått den mogna åldern av 35. Födelsedagsmenyn bestod av grönsakscouscous med gräddfilsaioli och snabb äppeltårta med ingefärsgrädde.

Den snabbt ihopfixade grönsakscouscousen bestod av just grönsaker och couscous. Lättlagat, javisst, men trots den goda gräddfilsaiolin med en touch av dragon (till mr Arlas förtjusning som just den dagen hade cravings på just dragon) så kändes det hela inte som en komplett måltid. Med lite proteiner till, typ en köttbit eller korv eller liknande skulle det bli riktigt bra tyckte vi men som huvudrätt utan tillbehör blev man varken mätt eller särskilt lycklig av den här maten.

Anneli och Mr Arla: 5
Lena: 5,5
Arlamannen: 3,5

Anneli fixar smördegsbottnar..

..och grejar med aprikosmarmelad

Om huvudrätten var ett nja fick dock efterrätten ett betydligt varmare mottagande av oss alla. Anneli fixade fint till smördegsbottnarna som fylldes med äpplen och aprikosmarmelad och till detta serverades ingefärsgrädde. Jag tyckte att det hela påminde om tarte tatin fast med ett trevligt surpriseinslag av ingefärsgrädde till. Till detta blev det sangria vilket kändes somrigt och härligt och väckte ljuva danmarksminnen till liv.

Jag med den goda äppeltårtan

Arlabebisen fick vara med på ett hörn

Lena: 8
Anneli och Mr Arla: 7,5
Arlamannen: 7

Efter maten dök Niclas konfirmationsbibel på något mystiskt vis upp på bordet och lite inslag från gamla testamentet lästes upp. Det verkar ha varit minst sagt en utmaning att vara rättrogen på den tiden eftersom x antal djur skulle slaktas var och varannan dag och minsta felsteg verkade leda till att man själv, grannen, frun eller barnen skulle stenas. Till dessa diskussioner lyssnade vi på random 90-talsmusik i bakgrunden. Arlamannen undrade när låten blue (ni vet den; im blue dadadidadada eller något i den stilen) skulle komma upp på spellistan. På något mystiskt vis var det den låten som slumpades fram därnäst. För att göra det hela ännu mer mystiskt (eller komiskt) tittade vi sedan på några avsnitt av danske "psycic medium" som bland annat hittade spöken i ett torkrum (mycket underhållande).
Sen var det slutarlat (eller slutskånat då) för denna gång. Nästa gång firar vi Mr Arla! Sen är födelsedagsfirandena över för ett tag framåt. Godkväll på er!

Skål!

Grattis Arlamannen!

En skånekväll i maj firade vi Arlamannens 34 år i livet med laxfyllda spättarullader och marängtårta med grädde och jordgubbar.

Det är faktiskt jobbigt att pressa potatis.

Den fina spättan och det goda vinet.

Rökt lax rullades in i spätta och fick gotta sig i en gräddig sås som sedan serverades till pressad potatis. Det smakade fint! Enda nackdelen var att såsen inte räckte till till oss fyra såsfantaster. Som Mr Arla sa "pressad potatis kräver mer sås". Det hela var dock helt klart gott och vi konstaterade att Skånemejerier inte är så rädda som salt som Arla, pluspoäng till Skånemejerier där.

Lena, Anneli och Mr Arla: 7
Arlamannen: 6,5



Anneli fixar demonterad tårta!

Och såhär fint blev det..

Själva tårtan blev inte riktigt en tårta utan mer en jordgubbssviss eftersom det inte fanns några marängbottnar på Ica. Men tårta i demonterad form visade sig vara minst lika gott! Grädden blandades med lemon curd och det visade sig vara en kombination som gick hem hos oss alla.

Anneli och Mr Arla: 7
Lena: 8
Arlamannen: 6,5

Skål och god natt!

Skåne igen!

Vi har en andra date med skånemejerier som denna gång ger oss svamp- och grönsakspanna och varm bärsoppa med vispgrädde.

Jag fräser svamp!

 

Pannan var helt enkelt ett hopfräs av grönsaker och svamp med en skvätt grädde i. Till detta föreslog Skånemejerier att vi skulle servera grovt bröd och rökt skinka. Så det gjorde vi. Men det hela kändes ändå väldigt otillräckligt. Trots att de flesta av oss tyckte att det smakade ganska gott så var det knappast mättande och vi hade önskat något mer matigt till, till exempel en köttbit.

Anneli: 6
Lena: 5,5
Arlamannen: 3,5
Mr Arla: 6,5

Efter maten var det dags för läggning av arlabebisen vilket resulterade i ca en timmes skrik. Arlamannen kämpade med nattningsförsök och rapar som inte ville komma upp (arlabebisens alltså) i sovrummet medan vi andra tassade omkring i all tysthet. I våra ansatser att inte störa jobbade vi med trästav istället för mixer i bärsoppan och vispade grädde för hand. Till bärsoppan skulle det serveras biskvier men efter en blåslagen erfarenhet av fallolycka från en utservering  (ja det är möjligt) var jag så förvirrad på Ica att jag inte förstod att biskvierna fanns bland nyponsoppan. Det blev alltså en omixad bärsoppa UTAN biskvier, men dock med handvispad grädde.. Det här tyckte vi var något av en gäspning. Inget vi gör om helt enkelt.

Bärsoppa och Jeremiah weed! Ny smak denna gång, rekommenderas!

Anneli: 5,5
Mr Arla: 4,5
Lena och Arlamannen: 5

Nu när maten inte var någon höjdare och arlabebisen skrek som aldrig förr var iallafall drycken denna kväll väldigt fin: rosettrödvin och jeremiahweed går inte av för hackor!

Rosettrödvinet!

Hallå där Skånemejerier!

Nu flirtar vi med Skånemejerier. På prov iallafall. De har nämligen något som Arla inte har längre: nämligen en slumpaknapp! Och slumpaknappar gillar vi. Om inte Arlas slumpaknapp kommer tillbaka så kanske den här lilla flirten med Skånemejerier övergår till ett seriöst förhållande. Lena and Anneli mastering the art of slumpade skånemejerierrecept. Vem vet.

En torsdagkväll i april så blir det skånepremiär i kroken med afrikansk fläskfilé och kiwipaj. O till detta rödtjut och en fantastisk dryck vid namn jeremiah weed. Inte minst var flaskan fin!

Anneli äter fläskfilé!

Fläskfilén föll oss alla riktigt väl i smaken. Vi gillade såsen, mer och mer, och extra gott var det med jordnötter och mango chutney till. Arlamannen saknade dock ananas som annars känns som ett klassiskt africanatillbehör.

Anneli och Lena: 7,5
Arlamannen: 6,5
Mr Arla: 6

Kiwipaj!

Sen var det kiwipaj vilket inte visade sig vara någon hit hos oss. Det smakade inte tillräckligt sött tyckte vi utan mer som en blandning mellan mat och dessert. "Matiga pannkakor" var en av kommentarerna.

Anneli: 5
Lena: 5,5
Arlamannen och mr Arla: 4,5

Goa grejer!

Till fläskfilé och kiwipaj pratade vi om upplyftande saker som stress, döden och meningen med livet. Vad vi kom fram till har dock fallit i glömska, åtminstone för undertecknad. Kanske för att alltihop sköljdes ned med rödtjut och en fantastisk dryck vid namn jeremiah weed. Inte minst var flaskan fin!

Var är slumpaknappen..?

Hej alla!

Äntligen dags för lite mer arladag, vilken utspelade sig för någon månad sedan. Denna gång är ursäkten för det sena inlägget en dator som flippat ut totalt.

Hur som helst, laxsoppa med spenat skulle lagas till huvudrätt, hade vi besämt. Att bestämma det var lika tråkigt som vanligt, Arla har lovat slumpaknappen tillbaka, men vi börjar misströsta...

Ännu en lättlagad arlamiddag blev det i alla fall. Och uppäten blev den också:

Anneli:

"God vardagssoppa!"

Lena:

"Gott och lättlagat!"

Mr.Arla:

"Gott, och väldigt lättlagat, för mig var det bara att sätta sig ner och äta!"

Arlamannen:

Innan vi åt dagens efterrätt berättade Lena bland annat om sitt afrikanska dansminne, vilket i korthet består i att hon gick en kurs i afrikansk dans i grupp, och hon blev så inne i det hela så till slut var det bara hon som stod kvar i mitten och dansade, omedveten om att alla andra var färdigdansade och roade beundrade Lenas dans.

Men men, vi bakade en Kevins kladdkaka också! Se här så fint:



För det första undrade vi varför den hette Kevins kladdkaka, vi hade inte undersökt det hela så noga. Lena föreslog att Kevin deltagit i en tävling Arla anordnat, där man skulle skicka in sitt bästa kladdkakerecept.

Lena:

"Alltså det var någon Kevin som hittat på den, med socker och choklad och marshmallows, inga raffinerade smaker, men gott!"

Arlamannen:

"Inte så kladdigt, jag vill känna kladdet!"

Anneli:

"Segt. Lite barnslig smak."

Mr. Arla:

Även Arlababyn var med och åt, dock inte så mycket mat, eftersom han föredrog sin fot:



I väntans tider

Ja nu väntar vi Arla..var är våran slumpaknapp? Skynda, skynda att återinställa den, det här med att välja ut recept är inte våran grej!! Den här gången blev det mrArlavald laxcarpaccio och Annelivald rigatoni med salsiccia till middag. Sen hade jag köpt polly till efterrätt men de glömde jag bort att ta fram mitt i arlabebisens post-5-månadersvaccinationsgnäll (oj det blev en konstig mening). Istället slank det ned till frukost dagen därpå med en för en gångs skull sovande Carl i knät och Malou efter tio på teve. Så nyttig av mig är jag. Men det var en parantes.

Laxcarpaccion slank ned som förrätt tillsammans med ett gott vitt vin. Och den smakade smask! Det tyckte iallafall vi. Gott med kapris och citron tyckte vi och alldeles lagom till förrätt.

Anneli:


Lena:


Mr Arla:


Arlamannen:



Sen blev det rigatoni. Pasta med körv och ost och smetana och zuccini. Det här tyckte de flesta av oss var ganska gott, men Arlamannen var skeptisk till mängden med ost som blandats ihop med det hela. Jag som ostoholic uppskattade dock ostmängden. Och inte minst uppskattade vi lite gott rött vin till det hela.

Anneli:


Lena:


Mr Arla:


Arlamannen:



Under maten pratade vi bostad och jobbhändelser, sömnbrist, resor och arlabebis medan den senare bidrog med bakgrundsmusiken.

Mr Arla vickar i Arla-köket

Hallå där! Mr Arla här - i dag vickar jag som Arla-tillagare och -skribent eftersom Anneli dragit på sig någon infektion (hon var inte bara bakis, som vi längde trodde här). Så - Arla-tillfället inställt, Lena et al fick stanna hemma i Olskroken, och Anneli i sängen. Men eftersom maten var inköpt så föreslog jag att jag kunde ta tag i matlagandet, och även skriva ett inlägg om det. Anneli godkände, så nu kör vi!

På menyn i dag stod laxcarpaccio och enchiladas med biff. Eftersom Arlas slumparknapp är tjänstledig för tillfället så hade jag och Arlamannen fått förtroendet att välja var sin rätt - jag valde laxcarpaccio, och Arlamannen biff med enchiladas. Så det var bara att släppa allt jag gjorde, logga ut från Quizkampen (jag heter Robcreek om någon är sugen på att spela - jag är bra på kultur, nöje, sport och historia, och värdelös på djur och natur) och kasta mig in i min nya roll.

Det första jag gjorde var att välja bort att göra laxcarpaccion - helt enkelt en tidsfråga, eftersom en fotbollsmatch jag inte ville missa väntade runt hörnet. Laxen dyker säkert upp någon annan gång! Det andra jag gjorde var att få Dannys Saucedos "In the club" på hjärnan, fast i en lätt omgjord version - jag gick runt och sjöng "In the kök - the kök. Arla kök - the kök" för mig själv. Är det mello-säsong så är det, helt enkelt. Det tredje jag gjorde var att strimla biff och purjolök och slänga ner i en stekpanna. Tillsammans med creme fraiche puttrade det ihop sig till en röra som jag raskt smetade ut på ett antal tortillas. Det stod sex tortillas i receptet, men jag snålade inte så det räckte bara till fem (vi har ett tortillabröd över nu - om det är någon som vill ha det så kan ni ju skriva i kommentatorfältet här nere så kan jag skicka det). På med ost, och in i ugnen. Samtidigt som jag gjorde det här så gjorde jag en enkel sallad, och några minuter senare var allt klart. (Vilken härlig Lena-schvung jag fick på själva matlagningsdelen av texten här, kände jag!)

Anneli och jag satte oss till bords, dock utan de alkoholhaltiga drycker som brukar höra Arla-ätande till - dryckerna var kvar i Olskroken (Är inte det här hela dealen i "Att angöra en brygga" förresten, att de i land har maten och de i båten har spriten? Lena, Arlamannen och Arlababyn satt helt enkelt i båten, kan man säga.). Vi konstaterade båda att det var väl helt ok, inte mer - för att fortsätta på mello-spåret: det var inte Danny Saucedoskt "Amazing", utan snarare Sylvia Vrethammarskt "En trivialitet". Vi saknade lite mer sting i rätten, men det slank ändå ner rätt bra. Det blev en sexa i betyg från oss båda. (Jag lägger inte upp några koss-betyg här den här gången, men tänk er sex lite sköna småsega söndags-kossor så är ni spot on.)

Jag tog några bilder på maten, men jag struntar i att lägga ut dem. Här får ni istället en bild på Anneli när hon blir intervjuad av japanska barn på en marknad i Tokyo. Ha det gott!



Anneli och fyra fina japanska barn som övade på sin engelska.

Rödbetor och choklad

Att slumpa fram recept är en himla bra grej tycker vi. Man blir så ambivalent av alla val här i livet. Vad ska man jobba med, vart ska man åka på semester, vad ska man laga till middag... Det var därför med viss vånda som jag och Anneli gav oss på att själva välja ut veckans arlarätter i avvaktan på slumpaknappens återkomst. Efter mycket om och men valde vi dock två rätter, getost och rödbetspaj till huvudrätt och chokladfondant till efterrätt.

Pajen visade sig vara en helt okej mathistoria, men vi var samtliga överens om att det behövdes mycket mer getost, minst det dubbla! Vi tyckte också att mer honung skulle smaka fint, det var bara en halv tesked honung i pajen, vilket inte direkt gav någon smak. Pajdegen var dock smörig och fin, inte dum alls. Anneli: Lena: Mr Arla: Arlamannen:

Sen var det dags för chokladfondant, en sån där rätt som är svår att få till rätt konsistens på. Antingen blir det för rinnigt eller för fast. Vi lyckades iallafall få fondanten lite rinnig i mitten, även om den inte direkt rann ut i en chokladflod som den så fint gjorde på Arlas receptbild.. Till fondanten skulle man servera grädde och körsbärssylt, i vårt fall blev det körsbärsmarmelad eftersom Ica Olskroken inte verkar sälja sylt på körsbär. Och så blev det portvin till, något vi alla gillar, inte minst Anneli! Själva efterrätten tyckte vi alla var ganska god. Anneli berättade dock att hon tycker chokladfondanter i regel låter godare än de är. Eftersom jag själv är chokladoman tyckte jag dock det var supergott även om det ska sägas att jag har smakat betydligt godare chokladefterrätter. Anneli: Lena: Mr Arla: Arlamannen:

Under kvällens gång testade vi även av arlabebisens musiksmak. Han verkade bland annat gilla gangnam style och dansar och kräks gärna i kombination. Nästa vecka blir det arlamännens tur att välja arlarätter, får se vad detta kan bli..