Finmat

Det roliga med att slumpa Arlarecept är att man aldrig vet vad det ska bli. Det kan lika gärna bli en ostig soppa, en halväcklig makaronipudding (eller förlåt, heläcklig) eller en underbar ingefärsglass. Den här gången blev det oxfilé med madeirasås och ost- och chilibakad potatis. Inte något man lagar varje dag precis.
Det var en matlagning bestående av många moment och en hel del pilljobb så vi var glada att vi inte hade flera olika rätter att göra denna dag. Att fylla potatisskal med urgröpt potatis blandat med ost och chili på ett fint sätt var en utmaning, men Anneli lyckades riktigt bra.

Vad kan man då säga om denna rätt? Att det smakade bra det var vi alla eniga om. Oxfilén var mör och smakade precis som oxfilé ska göra. Såsen var smakrik, potatisen ostig och haricots vertsen smakade riktigt gott (trots att det är bönor) tillsammans med den smörstekta löken. Ingen kom direkt på något att klaga på, istället var det ovanligt tyst runt bordet när maten intogs.

Anneli:

Lena:

Arlamannen:

Mr Arla:


Efter maten ägnade vi oss åt arlaslumpning och dåliga teve-program. Vi funderade till exempel över varför man återuppväcker ett så dåligt program som "fångarna på fortet". Dessutom såg allt likadant ut som det gjorde för 10-15 år sedan, Gunde och Agneta sa precis samma saker och dvärgen såg inte ut att ha åldrats en dag. Bara fader forah var utbytt mot någon slemmig typ i hawaiiskjorta. Nåja. Sen kollade vi vädret i Warsawa dit Anneli och Mr Arla nu flugit på semester. På grund av semestrar dröjer det också två veckor tills nästa arlakväll, men icke att förtrösta, sen har vi semestrat klart på ett tag och vi kommer att ha arlakväll varje vecka som vanligt. Nästa gång kan vi avslöja att det blir någonting med äpplen..igen :)

Förrätt: saltchock, Huvudrätt: ostöverdos, Efterrätt: barndomsminnen

Tor. 12 augusti ägde senaste arlakvällen rum. Att jag - Anneli - inte skrivit sedan dess, får jag skylla på en veckas semester tillsammans med Mr. Arla på ön Skiathos. Överhuvudtaget har arlabloggen blivit lite lidande under sommaren pga. diverse resor och grejer. Snart är vi dock tillbaka i normaltillstånd - hösten - och då behöver vi arlabloggen mer än någonsin! Så, innan jag börjar berätta historien om vår senaste trerättersmiddag i Guldheden, vill jag be om ursäkt å Lena and Annelis vägnar.

Så! Trerätters blev det alltså nu senast. Vi hade slumpat fram en förrätt; ägghalvor med romröra men ville leva större och slumpade fram en huvudrätt med snabbhetssymbol; tomat och tortellinisoppa, och en efterrätt: äppelfras i glas. Som i de allra flesta fall i Arlas mångfacetterade receptsamling, var inte heller detta ett svårt recept att följa, vi gjorde bara som det stod i receptet. Det krångligaste var nog att få de lite blöta ägghalvorna att ligga kvar på tallriken när vi skulle pryda dem med romröra, rom och körvel. Apropå körvel kan jag avslöja att jag aldrig hade inhandlat detta förut, men det visade sig inte vara krångligare än att köpa en kruka persilja. Första intrycket av förrätten var: SALT! detta intryck bestod genom hela ätprocessen. Jag ojade mig och tittade mig generat omkring på alla runt middagsbordet, när jag skulle salta romröran råkade jag hälla lite utanför kryddmåttet. Jag trodde dock inte det var så här mycket. Arlamannen räddade mitt ansikte lite genom att smaka på enbart romen, den var faktiskt ohyggligt salt i sig! Så det var inte bara mitt fel. Vi konstaterade i alla fall alla att detta med stor sannolikhet skulle kunna vara en god förrätt om det inte vore för den fräna saltsmaken. Det smakade bara salt.
Anneli:
Arlamannen:
Lena:
Mr.Arla:

Över till huvudrätten som var löjligt enkel att tillaga. Men hur var det med smaken?
Anneli tyckte mest att det var rätt gott, fast framförallt väldigt ostigt:

Arlamannen tyckte det nästan var omöjligt att äta med den stora ostklumpen i soppan, men sa också något förvirrat att betyget påverkades av hans kärlek till italiensk mat "men det är ju helt fel uttryckt!"
Lena tyckte också att det var svårätet: "ost är jättegott, men det finns ju gränser för allt." och "Det är ju inget man rekommenderar på första daten precis." Lena ville att det skulle finnas speciella ostbestick som man kunde äta denna rätt med. Trots att hon tyckte det hade varit godare med en mer smakrik tomatsoppa, kanske en man lagat själv, gillade hon ingredienserna så hon kastade iväg betyget:
Mr.Arla tyckte det hela var cheesy, men också att det var roligt att leka med osten:

Efter viss paltkoma, gick vi vidare med efterrätten äppelfras. Lena: "Smask! Det här var jättegott! Och så bra för de flesta ingredienserna brukar man nog ha hemma!"
Anneli blev nostalgisk, då rätten påminde både till tillagningssätt och smak om en efterrätt hon brukade få hemma som barn. Den bestod dock av ströbröd istället för havregryn, samt vaniljsås istället för vaniljvisp.
Arlamannen:
Mr. Arla tyckte det var väldigt mycket vaniljvisp och ville ha något mer:
Arlamannen konstaterade - efter trerättersmiddagen samt ett par glas vin av både den vita och den röda sorten - att: "Va skönt det var med lite alkohol, som bomull över hjärnan. Skål för det!"

Soppa och bröd

Att baka bröd är något som Lena sett fram emot ända sedan arlabloggens begynnelse. Glädjen var därför stor när vi slumpade fram receptet ostbaguette som skulle lagas denna tisdagkväll i augusti. Bröd räcker ju dock inte enbart som middag tyckte vi och vi valde därför att slumpa fram första bästa snabblagade soppa, och det blev orientalisk köttfärssoppa med limetzatziki.

Att baka bröd visade sig vara ett tidskrävande nöje. Först skulle degen knådas, vilket Anneli skötte med stadig hand, sen skulle den jäsa under bakduk i 40 minuter. Sen kom vi till det roliga momentet; att rulla baguetter. Baguetterna skulle man sen göra snitt i och sedan skulle flikarna vikas över varandra för att bilda ett intressant mönster. När vi gjort detta skulle alltihop jäsa igen. Vid det laget hade vi hunnit bli ordentligt hungriga men Anneli hade som tur var köpt fantastiskt gott rödvin som vi fick sippa på under tiden medan Mr Arla underhöll oss med dikter ur hans danska diktbok. När brödet äntligen jäst klart var det bara att hälla på ofantliga mängder ost och köra in brödet i ugnen. Vi kände viss oro över om brödet verkligen skulle bli så bra i olskrokekökets medeltida gasugn. Men efter ett par minuters extra gräddningstid var bröden klara, hurra! Dock hade vi underskattat brödets jäskraft eftersom de fyra baguetterna hade vuxit ihop till en enda stor och ostig baguette.

Så var det dags att göra soppan. Det var barnsligt enkelt eftersom det i själva verket var färdig Keldasoppa som bara skulle piffas upp med lite köttfärs och en röra bestående av minifraiche, gurka och lime.

Så var det dags för soppa, bröd och mera rödvin.

Hungriga som vi var efter jästider och allt åt vi väldigt snabbt. Sedan sjönk brödet till en sten i magen och Lena sjönk också in i en djup paltkoma. Men betyg lyckades vi sätta iallafall.

Soppan fick riktigt bra betyg från oss alla förutom Arlamannen som har svårt för asiatisk mat. Anneli var särskilt förtjust i kombinationen av soppan och den limetzatzikin i. Vi tyckte också att soppan och brödet smakade exceptionellt bra tillsammans.

Anneli:

Lena:

Arlamannen:

Mr Arla:


Brödet var varmt och nybakat och vem tycker inte om varmt och nybakat bröd? Dessutom med gratinerad ost på? Just ur det perspektivet försökte vi jämföra det här brödet med andra nybakade bröd och betygen blev då följande:

Anneli:

Lena:

Arlamannen:

Mr Arla:


Efter maten ägnade vi oss åt espresso, te, choklad och Lena och Arlamannens sommarbesatthet: Yatzy. Anneli och Arlamannen fick exakt lika många poäng. Lena fick nästan det minsta poängantal man kan få i Yatzy. Sen ägnade vi oss åt andra yatzyrelaterade aktiviteter. Som att räkna ut hur många slag det tar innan man får yatzy. Mr Arla och Arlamannen utvecklade också en form av anti-yatzy, där man skulle få så lite poäng som möjligt för att vinna. Tråkigt nog för Lena så var det inte den varianten som spelades tidigare på kvällen :)

Det känns som att någon hackat Arlas hemsida!

Efter en liten paus för Arlabloggen, kände sig Lena och Anneli mycket ivriga att åter ta upp matlagningen, denna julisöndagkväll i Guldheden. På dagens agenda stod två utmaningar: rökt makrill med sås och mintchokladsås till färska bär. Lena och Anneli lagade makrill med sås med van hand. Vi fick bara fråga Arlamannen en fråga: "Vad innebar det egentligen att man skulle filea makrillen?" Man kan säga att det innebar att man skulle ta tag i den där stora benraden i mitten av fisken och dra bort den. Det här tyckte vi alla fyra var god snabbmat! Även Arlamannen nickade gillande, men var envis med att bedöma rätten utefter insatsen som krävdes vid tillagningen, trots att vi andra ville att han skulle bedöma enbart efter smaken. Rökt makrill är gott, och tillbehören lyfte den ännu ett snäpp.
Anneli:
Arlamannen:
Lena:
Mr. Arla:
Mitt i makrillen kom Daniel och Pernilla på besök. De hade matsäck med sig i form av pizza. Pizzan fick också betyg, dock inte ett Arlabetyg, för hur skulle det se ut - pizzorna går inte att finna på Arlas hemsida! Pizzorna var i alla fall värda en 6:a, tyckte både Daniel och Pernilla. Nog om detta! Kvällens huvudnummer var ju efterrätten. Den var avsedd för sex personer, vilket innebar att alla fick vara med och smaka. Såsen lät lite konstig tyckte vi. Konstig var dock en snäll fördom visade det sig. Pernilla: "Det känns som någon slags frukostgrej." Daniel: "Jag har lite svårt för bär - och för gräddfil". Pernilla:" Svårt för bär! Det är som att säga att man har svårt för fred!" Lena och Mr.Arla tyckte att smakerna inte gifte sig alls. Och surt var det! Mr. Arla utbrast: "Det känns som att någon hackat Arlas hemsida!" Betygen var inte nådiga:
Anneli: "Bär är ju ändå gott."
Arlamannen: "Jag kan inte äta upp det."
Daniel:
Lena: "Det är synd, för jag gillar ju nästan alla efterrätter!"
Mr.Arla: " Bären var i alla fall goda."
Pernilla:
Pernilla tog efter betygssättningen initiativ till att hälla på lite honung. Anneli och Lena hängde på. Lena tyckte det blev bättre men fortfarande var det inte bra. Anneli och Pernilla tyckte det åtminstone blev ätbart med honungen. God middag och obehaglig efterrätt alltså. Kanske var det ändå variationen i smakerna som fick oss att blanda samtalsämnen vilt. Old spicereklam, svampplockning, marijuana (bland annat en historia om en av oss som frågat sin mamma om pappan rökt marijuana någon gång. "Eh njae, jag vet inte, men jag vet att han sålde där ett tag." Vi forsatte kvällen med samtal kring marshmallowmän, familjeproblem, Ken Loach-filmer, Royal Tenenbaums och om nån golfkommentator som hälften av oss inte hört talas om. Pernilla och Anneli blev också hänförda av låten "Italian Dry Ice" med Josh Rouse, vilken spotifyats fram genom någon slags italian-genre. Till slut tog Anneli och Lena tag i sig själva och slumpade tacksamt fram nästa arlarecept: ostbaguette!