Snöstorm och solskenskräm

Torsdag den 17e december, snöstorm och dags för arlaslumpning i casa olskroken. Anneli kämpade sig hela vägen från kontoret till systembolaget för att inhandla kvällens dryck som till slut blev den något udda kombon glögg med kakaosmak. Lena trängdes på Ica olskroken och handlade solskenskrämsingredienser. Väl i lägenheten inträffade kvällens trauma. Det fanns inget vatten i kranen! Arlamannen spårade felet till byggubbarna på gatan och efter mycket om och men fanns det rinnande vatten igen.

Efter en hastigt äten förrätt bestående av indisk hämtmat och julmust var det dags att göra solskenskräm.

Recept på solskenskräm

Anneli kokade ihop apelsinjuice och potatismjöl och Lena tinade hallon i micron. Sen var det bara att hälla i hallonen, hälla upp krämen i en skål och sockra lite. Voila: Solskenskräm!

Och vad gillade vi detta då? Lena drömde sig tillbaka till sin mammas rabarberkräm med gräddmjölk. Arlamannen tog en portion till. Anneli tyckte att krämen var lite mer vuxen i smaken eftersom den inte var så söt som köpekrämen man kan köpa på ica. Samtliga tyckte vi ganska bra om krämen och vår lilla trio gav den betygen 5,5, 6 och 6 av 10. Kakaoglöggen visade sig dessutom vara riktigt smaskig, först smakade den glögg och sen smakade den choklad. Smask.

Vi kan rekommendera er att göra solskenskräm any day! Det gick finfint med frusna bär så man behöver inte begränsa sig till sommaren! Detta är dessutom en barnsligt enkel rätt. Kan du hälla juice och hallon i en kastrull är du hemma.

Nu har vi ett litet juluppehåll innan nästa arlaslumpning. Den obligatoriska familjejulen inträffar även i år och de verkar inte vilja äta slumpade arlarecept till julmat. Fredagen den 2:e januari tar vi dock igen detta med råge! Då blir det en fyrarättersmeny med slumpade arlarecept i samma ordning som de slumpas. Härliga tider!

Fram tills dess vill vi bara säga: God jul önskar Lena and Anneli i Lena and Anneli mastering the art of slumpade arlarecept. Och ett riktigt gott nytt år!!

Decemberbär?

På torsdag blir det solskenskräm till middag!! Härliga tider!

Det enda problemet är hur sjuttsingen vi ska få tag i en halv liter färska bär? Någon som har ett privat litet växthus hos sig som producerar färska bär i december? Inte? Då får det kanske trots allt bli en inventering av ICA Olskrokens frysdiskar.. Vintipset till detta? Det lutar mot någon form av dessertvin..

Nobelmiddag!

Dags för nobelmiddag och Anneli och Lena fann varandra på Hemköp, trötta efter dagens vedermödor men förhoppningsfulla inför kvällens meny. Det var dags för nobelmiddag i ersättningslägenheten!

Väl där hade fantastiska mr Arla förberett för middagen med röd duk och levande ljus.

Avokado och wasabi-toast med stenbitsrom

Det ska erkännas att vi hade våra funderingar kring det här receptet. Wasabi och youghurt med stenbitsrom? Det kändes faktiskt helt fel. Men trots detta satte vi energiskt igång med tillagningen. Anneli stekte brödskivor gyllenbruna och Lena blandade ihop youghurt- wasabi-gräslöks och avocadoröran.

Sen var det bara att lägga salladsblad på bröden, slaska på röran, och sist dekorera med stenbitsrom och gräslök. Vår första reflektion var hur fint det såg ut! Inte fy skam för att vara en nobelmiddag! Till våra fantastiska toasts fixade vi en tomatsoppa som tillbehör och korkade upp en flaska mousserande blanc-de-blanc.



Och ibland blir det bara sådär helt perfekt allting. Det mousserande vinet som kylts till den optimala temperaturen och bidrog till ett alldeles lagom litet torsdagsrus. Avocado- och wasabitoasten med stenbitsrom som smakade nästan gudomligt - smaker som faktiskt harmonierade helt underbart och inte alls skar sig med varandra. Allt kändes hur fint som helst. För första gången kände vi att vi lagat ett slumpat arlarecept som tål att upprepas, kanske som en förrätt på nyårsafton? Vi var alla tre helt överens om att det smakade smask.

Så kära Arla, denna gång slog du oss på fingrarna ordentligt. Vi ber sedvanligt om ursäkt, denna gång för våra fördomar om smakkombinationen på denna toast. Det var faktiskt helt fantastiskt.

På måndag avslöjas nästa slumpade arlarecept som kommer att tillagas torsdagen den 17:e december. Håll utkik på bloggen så du inte missar något!

Det mesta går ner med en flaska halvbilligt vin.

Måndagen den 7:e december i ett decemberrått Göteborg. Vi var redo för tillagning av vårt tredje slumpade Arlarecept, Haricots verts i tomatsås. Evenemanget skedde denna gång i Casa Olskroken hos Lena och Arlamannen. Anneli köpte med sig Bistro - en billig kravmärkt flaska rött. Lena kom stolt hem med alla ingredienser till maten förutom harissa. ICA Olskrokens sortiment verkade inte uppmuntra till exotisk matlagning helt enkelt. Anneli hörde dock det ryktas av sin kära kollega Madde, att harissa finns på Ica Bergsjön, så bor du i en mer exotisk stadsdel än Olskroken kommer det bli enkelt för dig med harissan! Men i alla fall, väl hemma fick vi med hjälp av Arlamannens effektiva googlande ändå till en egen harissablandning bestående av spiskummin, chili, vitlök, koriander, svartpeppar, salt och olivolja. Det ni!

Haricots verts i tomatsås

Ärligt talat: vi var mycket tveksamma till det här receptet, framför allt då vi visste att det skulle förtäras kallt. Men vad skulle vi göra? Själva tillagningen gick snabbt och relativt smidigt. Anneli grät över hackad lök och Lena blandade harissa. Tomatsåsen var snabbt fixad och sedan fick en hel hög med haricots verts gotta ned sig bland tomatslasket i ca en kvart. Slutligen var det bara att kyla det hela och hälla på apetina.
Väl middagsdags ska vi erkänna att vi begick den andra av våra synder mot Arla denna kväll. (det första var att vi gjorde vår egen harissa vilket absolut INTE stod i receptet, fast å andra sidan stod det bara harissa, och den kan man väl skaffa fram hur man vill Arla?!). Vi åt rätten ljummen, inte kall. Vi skyller det på att vi var för hungriga för att vänta på kalla bönor.

Vad kan man säga om den här rätten då?
Trots de förhållandevis varma bönorna utropade Arlamannen:
"Vedervärdigt!"
Skall dock tilläggas att han inte alls tycker om haricots verts.
Anneli tyckte att:
"Man måste gilla haricots verts ordentligt för att tycka om den här rätten".
Lena menade att själva konsistensen på bönorna till slut började bli lite tröttsam och nästan obehaglig. Men helt äcklig var det ändå inte. Kanelsmaken var nästan trivsam och den hemlagade harissan..helt okej.

Denna Arlaafton diskuterade vi också om vi faktiskt inte borde betygsätta våra arlarätter? Vi har nog nästan fattat ett beslut om att så ska det bli! Haricots verts i tomatsås låg först runt en 4-5:a på en tiogradig skala. Dock insåg vi att om maten hade varit kall, vilket ju receptet sa oss att den skulle vara, skulle den högst vara värd en 3:a! Så sammanfattningsvis: Lite halvblä för Haricots verts i tomatsås!

Nu sätter vi allt vårt hopp till torsdagens nobelmiddag - receptet avslöjas imorgon - hurra!

Ikväll smäller det..

..då blir det kalla bönor med kanel o tomatsås. Smaskens!?

Sanningen om ärtor

Vi har ju varsitt veto Anneli och jag. Vi måste laga och äta allt som Arla slumpar fram. Men inte kyckling och ärtor. Anneli äter inte kyckling och jag äter inte ärtor.

Sanningen om ärtor enligt mig (Lena) är att de är skrynkliga, illgröna och hala på utsidan och läskiga och obehagligt krämiga på insidan. De smakar dessutom hemskt illa. När jag känner doften av ärtor på någon restaurang eller från någon annans tallrik i lunchrummet på jobbet, får jag en blixtsnabb impuls att kräkas.

När jag tänker tillbaka på när mitt ärtäckel började hamnar jag långt tillbaka i ett kök i Hammarkullen. Vaniljglassen som smälte bort på efterrättstallriken för att jag inte ville tugga i mig de där äckliga gröna sakerna. Min mammas oro för min eventuella vitaminbrist för att jag inte ville äta dem (trots att jag ändå åt broccoli, sallad, brysselkål och alla möjliga andra gröna saker).
Köttbullar var nästan det bästa jag visste när jag var liten. En dag bakade mamma in ärtorna i köttbullarna. Smaken i munnen av när nästan det bästa jag visste blandade sig med det absolut värsta jag visste minns jag fortfarande. Ärtornas hala, skrynkliga konsistens med det äckliga krämiga i mitten. Mamma gjorde aldrig om det där igen men jag var lite skeptisk till köttbullar ett tag därefter. Först en mindre obduktion på tallriken, sedan åt jag.
Idag gör jag mina egna köttbullar. Med parmesan, vitlök och timjan. Garanterat ärtfria.

Så där var den. Sanningen om ärtor enligt Lena i Lena and Anneli. Håll till godo.

Informationssamhället

Här sitter jag på jobbet och har lite ångest. Då inser jag att jag i alla fall har makt över något. Jag har makt över den information jag kan sprida till er därute. Jag har även hört ett rykte på stan som säger att många läsare vill se receptet som skall lagas, innan det lagas. Dessa två händelser har resulterat i att jag nu informerar er om receptet, och om den tidpunkt då det skall tillagas.

Haricots verts i tomatsås

Tillagning kommer ske måndagen den 7 dec vid ca 18-tiden. Så nu har vi alla något att se fram emot.