Det känns som att någon hackat Arlas hemsida!

Efter en liten paus för Arlabloggen, kände sig Lena och Anneli mycket ivriga att åter ta upp matlagningen, denna julisöndagkväll i Guldheden. På dagens agenda stod två utmaningar: rökt makrill med sås och mintchokladsås till färska bär. Lena och Anneli lagade makrill med sås med van hand. Vi fick bara fråga Arlamannen en fråga: "Vad innebar det egentligen att man skulle filea makrillen?" Man kan säga att det innebar att man skulle ta tag i den där stora benraden i mitten av fisken och dra bort den. Det här tyckte vi alla fyra var god snabbmat! Även Arlamannen nickade gillande, men var envis med att bedöma rätten utefter insatsen som krävdes vid tillagningen, trots att vi andra ville att han skulle bedöma enbart efter smaken. Rökt makrill är gott, och tillbehören lyfte den ännu ett snäpp.
Anneli:
Arlamannen:
Lena:
Mr. Arla:
Mitt i makrillen kom Daniel och Pernilla på besök. De hade matsäck med sig i form av pizza. Pizzan fick också betyg, dock inte ett Arlabetyg, för hur skulle det se ut - pizzorna går inte att finna på Arlas hemsida! Pizzorna var i alla fall värda en 6:a, tyckte både Daniel och Pernilla. Nog om detta! Kvällens huvudnummer var ju efterrätten. Den var avsedd för sex personer, vilket innebar att alla fick vara med och smaka. Såsen lät lite konstig tyckte vi. Konstig var dock en snäll fördom visade det sig. Pernilla: "Det känns som någon slags frukostgrej." Daniel: "Jag har lite svårt för bär - och för gräddfil". Pernilla:" Svårt för bär! Det är som att säga att man har svårt för fred!" Lena och Mr.Arla tyckte att smakerna inte gifte sig alls. Och surt var det! Mr. Arla utbrast: "Det känns som att någon hackat Arlas hemsida!" Betygen var inte nådiga:
Anneli: "Bär är ju ändå gott."
Arlamannen: "Jag kan inte äta upp det."
Daniel:
Lena: "Det är synd, för jag gillar ju nästan alla efterrätter!"
Mr.Arla: " Bären var i alla fall goda."
Pernilla:
Pernilla tog efter betygssättningen initiativ till att hälla på lite honung. Anneli och Lena hängde på. Lena tyckte det blev bättre men fortfarande var det inte bra. Anneli och Pernilla tyckte det åtminstone blev ätbart med honungen. God middag och obehaglig efterrätt alltså. Kanske var det ändå variationen i smakerna som fick oss att blanda samtalsämnen vilt. Old spicereklam, svampplockning, marijuana (bland annat en historia om en av oss som frågat sin mamma om pappan rökt marijuana någon gång. "Eh njae, jag vet inte, men jag vet att han sålde där ett tag." Vi forsatte kvällen med samtal kring marshmallowmän, familjeproblem, Ken Loach-filmer, Royal Tenenbaums och om nån golfkommentator som hälften av oss inte hört talas om. Pernilla och Anneli blev också hänförda av låten "Italian Dry Ice" med Josh Rouse, vilken spotifyats fram genom någon slags italian-genre. Till slut tog Anneli och Lena tag i sig själva och slumpade tacksamt fram nästa arlarecept: ostbaguette!