Ich bin hungrig

Arlakväll i kroken och kvällens utmaning bestod av äppelkaka med lingon 30 bitar och en slumpad huvudrätt med snabbhetssymbol, gratinerad ansjovisfisk.
Efter denna kväll kan vi konstatera att det tar längre tid än man skulle kunna tro att göra 30 bitar äpplekaka. 3 formar skulle smöras och bröas. 6 äpplen skulle tärnas. 12 ägg skulle knäckas. Gudars skymning. Dessutom skulle kakorna vara 50 minuter var i ugnen. Eftersom krokenköket enbart har gasugn förlängdes gräddningstiden dessutom med ytterligare ca 20 minuter. Under denna tid stod den preppade ansjovisfisken och väntade på att ugnsstekas. En rätt som för övrigt inte tog många minuter att förbereda. Tack och lov kunde vi avnjuta ett glas vitt medan vi väntade på maten och lyssnade på fantastisk tysk spotifymusik som matchade vår sinnesstämning: Ich bin hungrig.

Till sist var äppelkakan gräddad och ansjovisfisken färdig. Det var dags att sätta sig till bords. Tystnad rådde runt bordet medan ansjovisfisken förtärdes. Efter att ha ätit upp ungefär hälften började man kunna höra lite positiva kommentarer från olika håll runt matbordet. Det rådde dock viss osäkerhet på om det var hungern som gjorde att maten smakade så väldigt gott idag, eller om den faktiskt var väldigt god. Betygen blev iallafall följande:





Anneli:

Lena:

Mr Arla:

Arlamannen:


Och observera! För första gången i arlabloggens historia gav arlamannen högst betyg av alla! Och då menar vi mannen som har en 1000 sidor tjock fransk kokbok som kvällsläsning och som tycker att tillverkning av en "bouquet garni" tillhör allmänbildningen. Vi kan bara säga: bra jobbat Arla som lyckats med denna bedrift.

Så var det dags för äppelkaka med vaniljsås. Alla smaskade ganska frejdigt i sig av denna kaka men de omdömen som lades var medelmåttiga. "För mycket sockerkaka" tyckte arlamannen. Ingen av oss tyckte att lingonsylten direkt bidrog med något annat än lite färg på kakan. Sött var det ju iallafall, och sött är ju i regel, åtminstone ganska, gott. Betygen blev följande:

Anneli:

Lena:

Mr Arla:

Arlamannen:


Till äppelkakan drack vi portvin, vilket visade sig gå hem hos oss allihop. Det smakade finfint. Till portvinet och äppelkakan ville vi naturligtvis ha lite underhållning. Det fick vi också genom en eminent Queenvideo på Youtube. I want to break free. Där lärde vi oss att det är underskattat med hemmafruar i mustach. Sen läste vi lite om Freddie Mercurys födelse och död. Sen var det dags att säga godnatt till Anneli och Mr Arla, sticka en äpplekaka under armen på dem och så var ännu en arlakväll till ända.

Ost i grädde.

Apetinamousse till fruktsallad skulle vi laga torsdagen den 20 maj. Till förrätt hade vi slumpat fram en middagsrätt med snabbhetssymbol, tonfiskspaghetti. När vi skall fixa fler än en rätt, är det ibland svårt att avgöra i vilken ordning rätterna skall tillagas. I detta fall bedömde vi att beredning av frukt (dvs. att skära frukt i bitar) skulle ta rätt lång tid, så Lena fick huvudansvar för tonfiskspaghettin och Anneli för apetinamousse till fruktsallad. Som så ofta är fallet med Arlas rätter, var det inte svårt. Den enda eventuella knepigheten i kvällens recept, var att man själv fick välja fruktsorter till fruktsalladen. Valet föll på: ananas, kiwi, galiamelon, vindruvor och persika.Rätterna blev färdiga samtidigt, så Lena, Anneli och Mr Arla satte sig till bords för att avnjuta tonfiskspaghettin. Arlamannen hade förpassats till Örebro (tror jag det var) för dagen, så han fick tyvärr inte vara med denna afton. Lena tyckte att tonfiskspaghettin var helt ok, men tyckte att den blev godare ju mer hon åt. Anneli gillade den: "Jag gillar den salta kaprisen ihop med den söta paprikan och den gräddiga creme fraichen. Det blir enkelt och gott." Det halvtorra vinet som serverades till var väldigt gott, men Anneli blev alldeles snuvig av det. Anneli var ändå nu redo att sätta ett betyg:

Mr Arla och Lena tittade på Anneli, sedan på varandra, och skrattade när de båda utbrast:


Ja ibland blir det lite tokigt på Arlakvällarna. Att vi tycker så lika i stunder beror på att våra smaklökar utvecklats avsevärt sedan vi började med Arlakvällarna. Lena menade att: " Det är så roligt att få vara matkritiker på hobbynivå!" (Hobbynivå?!) Ivriga att få smaka på och betygsätta nästa rätt, slängde vi fram apetinamousse till fruktsallad. Anneli som gav tyckte att: "Det är inte äckligt, men helt onödigt med fetaosten. Det hade varit godare utan, som det vi åt till den rostade sockerkakan." Mr Arla bjöd på: "Jag får väldigt mycket fetaost i munnen ibland. Då skär det sig, men annars är det ok." Lena med sina:
tyckte att det var: "Rätt angenämt att äta, men fetaosten gör inte riktigt till eller från, kanske om man bara hade lite fetaost i så..." Till detta drack vi en god ekologisk torr (eller var det halvtorr?) cider.

Förutom maten var kvällens samtalsämnen mest inriktade på glasögonbågar. Vi diskuterade bland annat hur överraskade vi alla tre blivit av att Gina Tricot gör glasögonbågar!

Slutligen vill vi bara nämna några ord om den stora tävling som nyligen avgjorts. Vinnaren är ju som bekant Fredrik. Vi skall denna festliga kväll laga den rätt han röstat på, och tanken var också att laga den rätt som fått flest röster. Då vi i detta fall inte kan skilja dem åt, får det bli ett par andra slumpade arlarätter. Det ska nog bli gott!?

Grattis Fredrik!!

Du har vunnit en arlakväll med oss! Vi kommer att laga de parmesangratinerade paprikorna som du har röstat på. Vi kommer även att laga lite annan hasselnötsfri mat :) Dessutom får du ett veto om det är något du inte tycker om, precis som Lena och Anneli har. Vi kommer att höra av oss till dig Fredrik med förslag på lämpligt datum för denna kväll :)

Ni andra engagerade röstare, misströsta icke, det kommer fler tävlingar och tillfällen att delta på någon av våra arlakvällar!!

Trerätters i kroken

Kristi flygare och arlakväll i kroken. Av ren entusiasm över att det var långhelg och allt beslöt vi oss för att laga tre rätter denna gång. Först den framslumpade rätten kavring med vilttopping, följt av slumpad huvudrätt och efterrätt med snabbhetssymbol, ädelostbiff och glasstårta med bär.

Glasstårtan var löjligt lättlagad, marängbotten, kesella jordgubb lime och vaniljvisp som skulle in i frysen i 3 timmar. Ädelostbiffen var också lätt att göra, det mest komplicerade momentet var att göra klyftpotatis.. Kavringen med vilttopping var ett intressant projekt, inte minst för att den skulle innehålla rökt viltkött. Lena begav sig tidigare på dagen till ICA focus för att få tag i detta. Och visst, i samma hylla som vildsvinsköttet, grisblodet och känguruköttet hittade vi vad vi sökte: en liten bit kallrökt renstek. Leve Ica Focus och deras breda sortiment! En annan rolig grej med rätten var att få stansa ut små söta kavringrundlar med glas..det kändes nästan som ett pepparkaksbak där ett tag. De söta små rundlarna skulle täckas av en röra med renstek, kesella, senap och gräslök och sen skulle löjrom och gräslök duttas på som extra topping.


Kavringen med vilttopping gick hem ganska bra hos oss. Vi var alla eniga om att viltköttet var gott men att löjromen, som ju är ljuvlig att äta som den är, försvann lite bland all salt rensmak. Vi kände oss dock av någon anledning som goda människor när vi åt detta. Det fanns en känsla av att stötta samerna genom att äta renkött och norrlänningarna med att äta löjrom. Eller kanske var det mest den kulinariskt goda franska cidern som Anneli hade med sig som talade sitt tydliga språk?
Hursomhelst fick kavringen följande betyg:

Lena:

Anneli:

Arlamannen:

Mr Arla:



Ädelostbiffen hade enligt Lena ett fel. Den innehöll haricots verts (dessa bönor som förföljer oss..). Mr Arla tyckte dock att det var gott med bönorna i rätten. Ett tema var återkommande under maten. Mera peppar tack. Till rätten drack vi iskallt rosévin, som smakade smask.






Lena:

Anneli:

Arlamannen:

Mr Arla:


Glasstårtan gick vi ivrigt och väntade på i ett par timmar. Det är ju detta gissel med rätter som måste frysas. Men vi var samtliga eniga om att detta var en rätt värd att vänta på. Glasstårtan fick idel lovord. Lena och Arlamannen var särskilt förtjusta i jordgubblimekesellan som en skön smakbrytning till vanilj- och marängsmaken. Betygen blev följande:

Anneli:

Lena:

Mr Arla:

Arlamannen:


Efter maten var vi dästa och nöjda och lyssnade på sköna spotifyfavoriter som t e x "balladen om den blå baskern". En fin gammal bit. Mr Arla stod till tjänst med sitt spotifylösenord eftersom Arlamannens dator inte gillar spotify längre. Tack Mr Arla. Numera har Lena även ett eget lösenord. Tack svåger Joacim. Goder afton!

Sill och glasögon och skrivkramp.

Vissa veckor känns det så gött att skriva lite. Andra veckor är det inte så. Detta är en sådan vecka. Men självklart skall ni läsare i alla fall få en kort sammanfattning av kvällen då vi lagade Rom- och löksill och middagsrätten med snabbhetssymbol, Pastasoppa.

Arlamannen och Mr Arla tyckte sillen var jättegod. Lena tyckte det var bland de godaste sillar hon ätit. Jag hatade den. För er som gillar sill måste jag ändå tillägga att arla skrivit fel i receptet! Vi ska ju följa recepten slaviskt, men här fattade vi ju att det skulle sluta i katastrof om vi använt inläggningssill som det står i receptet. Den ska nämligen hålla på och dra sig och grejer i nåt dygn eller vad det var. Så vi använde 5-minuterssill.
Sillbetyg:
Anneli:

Arlamannen:

Lena:

Mr Arla:

Pastasoppan då? Jo, Arlamannen tyckte det föll platt. Mr Arla menade att: "Den är som en arbetskamrat man inte har något emot men som man inte vill äta lunch med varje dag. Lena och Anneli tyckte det var gott.
Anneli:

Arlamannen:

Lena:

Mr.Arla:

Till sillen drack vi en god fransk cider som jag glömt namnet på, och till soppan ett gott rödvin. Jag tror att Lena har namnen på dessa om ni vill veta vad som passar bra till rätterna (förlåt Lena). Nu är det i alla fall snart dags för nästa arlakväll!