Tisdagsfika

På mitt jobb har vi tisdagsfika. Varje tisdag kl. 14:30 serverar en av oss någon form av söt fika. Det måste vi göra. En del bakar kakor, andra gör en fruktsallad med glass. Vissa lagar inte till någonting alls. Jag är en av dem. Vi går till Ica Bergsjön och KÖPER något. Det råder delade meningar om detta. Vi som gör så ska nog skämmas lite. Eller så är det bara så det känns för mig. På senaste tiden har de dock börjat lätta, mina skamkänslor kring tisdagsfikat. Nu kan jag ju skylla på att jag inte hinner, inte som tidigare för att jag hellre tar en långpromenad eller ser på tv eller snackar skit med någon, utan för att jag en gång i veckan lagar arlarecpet och inte har så mycket tid att baka tisdagsfika. Nu i tisdags, lagade i alla fall jag och Lena tisdagsfika till oss själva på kvällen. För vi var tvungna för Arla hade sagt det. Ja eller egentligen påbörjade jag projekt ingefärsglass med punsch redan i måndags kväll. Jag kan ju inte sluta jobba kl. 15 varje gång Arla ger oss glass att laga. Så jag fick helt enkelt ta min lediga annandag påsk o fixa förberedelserna, glassen skulle ju ändå frysa 4 tim! Vanligtvis när veckans slumpade rätt inte ger intryck av att kunna mätta oss som en middag, köper vi oss indiskt eller thai till förrätt. Men den här veckan hade jag kommit på en genial idé. Som en liten bonus till den traditionella konservativa slumpningen, skulle vi fixa förrätt genom att slumpa fram till dess att vi fick fram en middagsrätt med snabbhetssymbol! olivpasta blev det! Så när vi sågs tisdag kväll (inte torsdag denna gång eftersom Anneli är med i en på papperet pretentiös bokklubb som skulle träffas och låta svåra då) så kokade vi pasta o lade ihop med keso, pinjenötter och oliver, medan glassen fortsatte att frysa. Ja och olivpastan var fullt ätbar, kanske inte en delikatess men vi båda tyckte i alla fall att den var värd:



Lena: "För mig var det pinjenötterna som gjorde det, jag kan ha det till nästan allt!" Anneli kontrade med "För mig är det så med gräddfil!" Efter dessa passionerade matdiskussioner om att pinjenötter och gräddfil passar till nästan allt, hällde vi på lite ketchup på olivpastan. Skål för ketchup! Vi var nu redo för kvällens huvudrätt: Vi smälte Lindtchoklad o doppade physalis o stoppade in dem i kylen o plockade ut glassen o hällde på chokladbären. Gott var det! Lena:
" Det här var roligt och oväntat, jag hade kunnat tänka mig att göra det här igen! Punschen gör ganska mycket för känslan, först kommer smaken av ingefära, sedan kommer punschen som en spritig underton som bränner i strupen på ett gott sätt". Mr Arla hade provsmakat detta redan innan Lena och Anneli anlänt till renoverade lägenheten, och han tyckte att: "Man skulle kunna få det här som efterrätt på en fin restaurang ju!". Anneli menade att glassen kändes elegant. Vi pratade under glassmiddagen om att vi borde ha en "Best of Arlakväll" en gång varje år. Ingefärsglassen är en mycket god kandidat till efterrättsplatsen den kvällen kan jag säga!Betygen till glassen blev:
Anneli:

Lena:

Mr Arla:

Till glassen drack vi: asti araldica.
Anneli har nu äntligen fått en positiv bild av tisdagsfika och skäms nästan inte alls för det där längre!