Bönor och bär.

Entrecote på spett.
Naturligtvis med bönsallad till. Tack arla. Till efterrätt bär med tiramisusås. Jag var hemma tidigare än vanligt, men Lena kom lite senare än vanligt pga vissa lite obehagliga hinder på vägen. Men ett glas vin muntrade upp, och vi blev faktiskt gladare än vad vi brukar till och med. De stora vita bönorna i receptet, tolkade jag som att det kunde vara vilka stora vita bönor som helst. Kräktrött på de som det står "Stora vita bönor" på burken på, valde jag cannellinibönor. Det var tur det, för de var fullt ätbara. Gurka, paprika, tomat och olivolja fick det bli i salladen också.
Lena:
"Jag äter upp! Jag är hungrig som en jävla varg!"
Arlamannen och Mr. Arla:
"Du ska inte svära så mycket Lena!"
Alla bönor och allt kött (som vi för övrigt fick steka i Lenas medhavda grillpanna, i brist på grillglöd) fick oss att tänka på LCHFdiet (heter det så) och andra liknande dieter. Vi konstaterade att det är trevligt med mycket fett ibland, men man vill ju ha något annat också, samt att man nog blir dum i huvudet av att inte äta kolhydrater. Så präktiga var vi så vi drog slutsatsen att det är bra att röra på sig och inte äta för mycket strunt, men också att man faktiskt inte behöver vara smalast eller mest vältränad i världen. Håhåjaja!!! Präktigt!

Lena:
"Köttet var gott, och bönsalladen var godare än jag trodde, men jag hade föredragit potatis eller nåt till."

Arlamannen:
"Gott, men det var inte en komplett måltid!"

Mr. Arla:
Det är gott, men jag är inte mätt. Det passar möjligtvis som en lätt lunch. Men bönsalladen var överraskande god, den känns fräsch!"

Anneli:
"Det är gott! Men visst, jag blir ju inte mätt..."



Efterrätten gjorde vi nästan klar samtidigt som vi lagade huvudrätten. Nu skulle vi bara varva gräddig sås och bär, som så många gånger förr... Ett kex fick vi stoppa i glasen också. Trots ovanligt mycket flams och fnitter, (bland annat i form av snack om Tenacious D filmen och strawberry river historien och snack om youtubeklipp med Charlie Sheen och Omar Gaddafi) lyckades vi bedöma efterrätten.
Mr. Arla:
"Hallonen är goda, jag får barndomsminnen!" Även Lena fick barndomsminnen av hallon. Det visade sig att både Lena och Mr. Arlas syster Marie, hade ätit hallon med mask i (eller nästan ätit det?) Mr. Arla saknade dock något knaprigt till det bäriga och såsiga och det relativt mjuka kexet.

Lena ville också ha mer crunch i.

Arlamannen:
"Arla har väldigt många recept baserade på bär och sås..."

Anneli:



Nästa gång skulle det vara spännande om vi fick laga något helt annat, till exempel inga bönor och inga bär eller frukt med gräddig sås. Blir det så? Ja det får ni veta om några dagar!