Det blev bambamat till middag

18 februari och dags för arlakväll. Denna gång skulle det bli makaronipudding, en rätt som både Anneli och Lena kände viss skepsis inför. Men vi visste ju att Arla haft rätt förut när vi trott att rätter vi skulle laga skulle vara mindre aptitliga och lagade därför rätten med åtminstone viss tillförsikt.

Anneli kokade makaroner och blandade ihop ägg, grädde och mjölkröran medan Lena skivade korv. Korven stekte vi sen med purjolök och rotfrukter. Sedan blandade vi ihop röran med makaronerna, öste ner allt i en form och hällde äggröran ovanpå. Redan där kände vi på oss att den här rätten inte skulle bli någon kulinarisk läckerhet. Puddingen skulle gräddas i ugnen i en halvtimme och under tiden sippade vi Cabernet Sauvignon Reserva - ett inte alls pjåkigt rödtjut som Anneli hittat under sin utflykt till Systembolaget.

Nåväl- dags att äta. Bara åsynen av rätten gjorde oss modstulna. Att gasugnen inte ger någon direkt yta på ugnsgratinerad mat gjorde inte rätten vackrare. Den var helt enkelt osedvanligt blek och ful. Och smaken var inte bättre den. "Bambamat" utbrast Anneli innan hon ens tagit första tuggan. Mr Arla petade mest bara runt med gaffeln i sin lilla portion, trots att han tidigare deklararat att han var mycket hungrig. Arlamannen åt med ett uttryck av avsmak i ansiktet. Lena upplevde det hela som en smaklös, gräddig omelettmakaron som inte var tilltalande varken i smak eller konsistens. Mr Arla uttryckte plågsamt att det var ett slöseri på ingredienserna, eftersom det inte var något fel på dem var för sig, men att kombinationen var bedrövlig. Rotsaker är gott, korv är gott, ägg är gott, makaroner är gott, men inte tillsammans, suckade han. Till slut åkte en flaska ketchup och salt fram på bordet. Med ketchup och salt gick lite mer av puddingen ned, men samliga konstaterade att enbart pasta rouge (=makaroner+ketchup) hade varit att föredra.

Anneli:

Lena:

Mr Arla:

Arlamannen:

När måltiden väl var avklarad inträffade kvällens andra tråkighet. OS, OS, OS och åter OS. Mr Arla och Arlamannen satt som klistrade framför skidorna medan Anneli och Lena kände tristessen komma krypande. Sammanfattningsvis medförde kvällen vissa besvikelser. Vad tänkte Arla när de skapade detta recept? Och vad tänkte världen när den skapade OS? Och varför har vi inte en till tv? Detta och andra livsfrågor tyngde oss. För att inte tala om att PLUS-Sverker gett vika för OS genom att överhuvudtaget inte sända några program under dessa veckor. Vi bestämde oss för att under nästa Arlakväll ta kontrollen över fjärrkontrollen. En OS-fri Arlakväll skulle det bli!