Min relation till makaronipudding hittils i livet är den min mamma brukade göra ibland när jag var barn. I den var det snabbmakaroner, burktonfisk och överbliven ost. Jag minns att jag som barn tyckte det var gott, men tror inte att mina smaklökar skulle jubla särskilt åt den idag.. Mycket kan man säga om min mamma, men någon strålande kock det är hon inte.
I Arlas makaronipudding är det wienerkorv och höstgrönsaker. Ingen ost men däremot matlagningsgrädde och en himla massa ägg. Jag vet faktiskt inte vad jag ska säga om det här. Jag har en känsla av att det kommer att bli ett begränsat antal kossor som delas ut i casa Olskroken ikväll. Men hemma står ett paket makaroner som kommer bli glad för att få komma till användning! Den har fullständigt utkonkurrerats av all gnocchi, fussili, peppardelle, tagliatelle, penne, tortellini, fetuccine och cannelone. För att inte tala om de varianter som har producerats i arlamannens pastamaskin och hängts på tork på diverse olämpliga platser i lägenheten. Men ikväll är det alltså dags för makaronernas återkomst. Fortsättning följer.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar