Första försöket att laga ett slumpat Arlarecept!

Mycket har hänt sedan den här första magiska blogginitiativveckan i slutet av oktober. Vi insåg ju att vi måste göra upp en del regler kring hur bloggen skall fungera. Vi bestämde oss snabbt för att vi skulle se mycket ortodoxt på Arlaslumpandet, har man valt att följa en väg så ska man hålla sig till den, åtminstone det första året. Så, första året är ett ortodoxt Arlaslumpår. Efter det kanske det kan bli mer freestyle. Men en sak i taget. Vi kom överens om att vi fick lägga in varsitt veto, undantag till regeln att vi ska följa slumpandet strikt. Lena hatar ärtor, och jag äter inte kyckling. Orsaken till detta hat, är två spännande historier i sig, men dem får vi ta en annan gång. Så, alla recept skall följas punktligt, men dyker det upp recept med innehåll av kyckling eller ärtor, får vi slumpa vidare till nästa!

12 november 2009 blev start för själva bloggen. Vi möttes hemma i Lena och Arlamannens mysiga 2:a i Olskroken. Vi var mycket spända på vad som kunde hända, nu när vi skulle starta våra nya liv! Broccolipasta med Apetina var kvällens uppdrag. Lena hade redan inhandlat maten eftersom hon är morgonpiggare än jag och därför kan åka till och från kontorsjobbet tidigare. Jag bidrog genom att köpa med en flaska vin som jag trodde skulle passa kvällens rätt, Periquita (nr 2574) bestämde jag mig för efter noggrant övervägande. Allt var klart. Vi var redo, nu kunde vi börja.

BROCCOLIPASTA MED APETINA

Lena ger mig ett förkläde och plockar fram knivar och kastruller. Vi tvekar en stund kring vem som skall tillaga vad i receptet; vem har styrka nog att hacka löken som ger tårar? Jag tar tag i löken och börjar hacka. Lena hackar oliverna. Ingen av oss gillar svarta oliver, men som Lena säger:
"Säger Arla att vi ska ha fem oliver i maten så ska vi ha det. Det är bara att ta det med jämnmod."
"Utan kämparanda hade det inte blivit någon blogg!" Tycker Anneli.
"Det viktiga är inte att det smakar gott, utan att vi följer Arlareceptet!" Utropar båda.
Det finns många svåra moment i receptet; hur ska egentligen broccolin kännas när den är färdigkokt? Trots en hel del ångest, är vi ändå glada att vi inte fick Gryta vin chaud som första slumpade Arlarecept. Den har en massa ingredienser och skall koka en timme...
Vi ser ner på kastrullen och inser att första receptet är klart! 4161 to go (?)

Vi slår oss ner och börjar äta. Arlamannen:
"Var e köttet?"
Lena:
"Det här går ju absolut att äta" och sedan utbrister hon tacksamt:
"Arla ville lära mig att oliver inte är farliga, känner inte direkt smaken av dem!" Arlamannen med glädje i rösten:
"Jag kan tänka mig en portion till!" samt:
"Man äter och äter men blir aldrig mätt!"

Som ni ser var det första försöket att laga ett slumpat Arlarecept fantastiskt lyckat. Och med det kan vi konstatera att det aldrig är fel att lyssna till sin magkänsla. Vad hade hänt med oss om vi inte lyssnat när Arla kallade?