Räkor och sprit

Bättre sent än aldrig, som jag brukar säga och ger er nu historien om en arlakväll för sisådär en och en halv vecka sedan. Åtta glas ostdipp slumpade vi fram till förrätt. Lena tillverkade ostdippen och alla moment i vår huvudrätt förutom räkskalningen. De skalade jag hur länge som helst kändes det som.
Fulla med rom var de också. Ja herrejesus.
Men i alla fall, ostdipp åt vi ja. Man skulle ha konjak eller torr sherry i den bland annat, vi valde konjak. Man skulle också ha hårt bröd till som man liksom skulle kapa i längder på något sätt. Jag stod för matinköpen denna kväll och fuskade lite genom att köpa färdigskurna knäckebrödsstickor.
Lena: "Jag behöver inte sprit i min ost. Och det var för mycket ostdipp."

Anneli: "Det smakar liksom kvalmigt, men jag är hungrig så jag äter ändå."

Arlamannen: "Det här var ett lågvattenmärke."

Mr.Arla: "Om man är hungrig efter att ha kommit hem efter en natt med mycket alkohol och hittar det här i kylskåpet, äter man det kanske."


Räkcurry var alltså orsaken till kvällens räkskalande.

Arlamannen: "En bra och trevlig vardagsrätt."

Mr. Arla: "youghurten till höjde betyget, och det var lyxigt att få färska räkor."

Lena: "jag gillar inte räkor, men resten var gott."

Anneli: "Gott."


Men vi fick ingen arlaefterrätt idag, vi tänkte vi liksom inte skulle orka laga en trerättersmiddag denna kväll, så vi hade inte slumpat fram någon sådan. Vi fick slänga fram en skål med blå m&ms istället, alltså de i blå påse med crunch i. Det är de godaste m&msen om jag får säga min åsikt. Och de finns inte att köpa i Sverige. Det är bland annat därför jag gillar att resa så mycket. Så att man kan köpa blå m&ms. Gott e det.