Verklighetsflykt

I torsdags träffades jag, Lena, Mr. Arla och Arlamannen för lite arlakväll. Precis som de flesta andra torsdagar. Och jag ska ju berätta för er om hur det var. Men jag fastnar bara på resesidor istället. Och varför gör jag då det? Jo för att jag vill komma bort från verkligheten en stund. Och när jag tänker efter inser jag ju att arlakvällarna också grundar sig i en längtan efter verklighetsflykt. Fast vad är verkligheten egentligen? Ja, det ska jag inte flumma ut i nu. Istället ska jag berätta om hur det var att äta chokladmousse. Och före det entrecote med ugnsbakade tomater. Entrecoten var enkel att tillaga. Chokladmoussen var däremot lite knepigare. Den blev liksom lite grynig. Men vi bestämde oss för att det var smaken som var det viktiga.

Entrecote med ugnsbakade tomater:
Anneli: "Jag gillar tomaten!"
Arlamannen: "Jag gillar gurka!" (tyvärr ingick det ingen gurka i detta recept)
"Det här är riktig Harrys i Karlskoga mat."
Mr. Arla: "Det var riktigt gott faktiskt."
Lena:

Arlamannen: "Det är inte riktigt din grej Lena att äta en stor köttbit".
Lena: "Nä!"
Mr. Arla: "Det räcker med en bit kött för att jag ska komma igång, och så då bearnaise på det!"

Arlamannen:

Anneli:


Av någon anledning började vi diskutera kalorierna i maten. Vi konstaterade att denna rätt nog innehöll några sådana. Jag fascineras av tron på sallad som smalmat när det i själva verket lätt blir mer fettbildande än en pizza så fort man slänger på dressing. Även paj konstaterade de andra var en maträtt många tänker är smalmat. Lena: "Jag äter paj för att det är gött!"

Efterrätt i form av chokladmousse (med hederligt gammalt körsbärsvin till):
Mr.Arla: "Apelsinen var väldigt god tycker jag."
Arlamannen: "Jag känner inte apelsinen."
Anneli: "Det var mastigt!"

Arlamannen: "Det var inte min grej. Jag får ont i huvudet av den."

Lena: "Jättegott!"

Mr.Arla: "Det är min grej ganska mycket, men väldigt mastigt. Men rätt gott ändå."



Under kvällen pratade vi semester. Ja ni ser, semester och mat, det är det vi har i huvudena. Nästa arlakväll utspelar sig i Olskroken 3 februari. Mitt i filmfestivalen alltså (ännu en verklighetsflyktsgrej). Har ni fler tips på hur man kan fly verkligheten, tar vi tacksamt emot dem.

Keso

Arlakvällen bjöd denna gång på inkokt lax med ingefära och dessertcocktail.

Att laga inkokt lax var en helt ny erfarenhet för både mig och Anneli. Och det är ju också en av de braiga sakerna med att slumpa arlarecept, man tvingas att utmana sig själv ibland. Laxen skulle kokas i en lag bestående av vatten, salt, ingefära, citron, dill och vitvinsvinäger. Till detta åt vi sockerärtor, kokt potatis och en gräddfilssås med dill, citron och ingefära. Det här var en rätt som lät vänta på sig. Laxen skulle kallna i lagen innan förtäring, vilket visade sig ta längre tid än vad vi hade tänkt oss. Som tur var hade Anneli med sig en god flaska rött som vi kunde sippa på under tiden. Ja inte från flaskan alltså, gud bevare oss utan i glas. Apropå glas, vinglas i detta fall så tycker jag att det är skitsvårt att få glasen riktigt fina när man diskat dem. Jag har provat att torka dem med kökshandduk, vilket gör dem lite lätt luddiga. Jag har provat att torka dem med hushållspapper, vilket inte heller ger ett optimalt resultat. Att låta dem självtorka gör dem alldeles randiga. Nu inser jag att jag förmodligen tråkar ut er, men det här var iallafall dagens i-landsproblem nr 1 hemma hos casa olskroken denna torsdag.

Vad tyckte vi då om maten? Man kan nog säga att den gick ner hos oss alla tillsammans med ett gott glas vitt vin. Ingen av oss var överförtjusta, men ganska gott var det allt. Betygen blev följande:

Anneli:

Lena:

Arlamannen:

Mr Arla:


Efter maten blev det dags att fixa i ordning efterrätten. Galiamelon, jordgubbar och mango marinerades i basilika och fläderblomssaft. Denna lilla fruktsallad skulle varvas med Keso i glas. Återigen alltså Keso. Vid det här laget var vi alla väldigt trötta på att äta keso i efterrätter, inte minst efter våra erfarenheter med Saffranskakan och tiramisun vi tidigare gjort. Keso PASSAR helt enkelt inte i efterrätter! Den lite salta smaken gör att det här passade mer som ett mellanmål än som en efterrätt och vi hade gärna sett att fruktsalladen, som var riktigt god, fick ett trevligare lite sötare komplement, som till exempel glass.

Anneli:

Lena:

Mr Arla:

Arlamannen:


Under maten diskuterade vi bambamat eftersom Anneli nyligen bytt jobb och gått och blivit skolkurator. Särskilt arlamannen var speciellt intresserad av att veta om bambamaten var lika äcklig som när han var liten. Han blev positivt överraskad då Anneli tyckte att dagens bambamat var riktigt god!

Vi påbörjade också projekt Lonstrup 2011 denna kväll. Kanske blir det ett hus i Lonstrup en vecka i år, kanske också en tripp till Fårup sommarland! Särskilt Anneli har roliga barndomsminnen från Fårup, på samma sätt som Arlamannen febrilt längtar efter en tripp till High Chaparall. Sommaren 2011 verkar ha mycket att bjuda på :)

Trettondagsaftonsmiddag.

Hur ska man fira trettondagsafton? Ja det vet jag inte riktigt, en del gick på bal förr i tiden detta datum har jag hört.
Någon bal blev det inte för oss, dock en tvårättersmiddag bestående av: bulgursallad med kanelröra, samt efterrätten smördegshjärtan med hallon. Kvällens deltagare var: Lena, Anneli och Mr. Arla, Arlamannen hade inte fått information om kvällens middag förrän samma dag, och var därför inte riktigt inställd på att fira trettondagsafton. Lillasyster Susanne dök upp även denna kväll, dock lite för sent för middag och betygssättning av maten.
Eftersom smördegshjärtanen (vad e plural bestämd form av hjärtan - hjärtana?) (GertAnna?) skulle svalna innan fyllningen skulle i, började Lena tillverka hjärtan, och jag började fixa med bulgursalladen. Lena fyllde i på salladen i slutet, när hon ställt hjärtana(?) för att svalna.
Anneli:
Kanelröran smakar lite risgrynsgröt, men det är faktiskt gott ändå. Jag brukar inte gilla söta saker typ frukt i mat, men detta funkar.

Lena:
Fänkålen passade med apelsinen, det känns fräscht, bara russinen jag inte gillar. Det var kul att det var något lite juligt nu igen, apelsin och kanel liksom.

Mr. Arla:
Det här var sådär, men det passar bra med vinet till, man kan skölja ner det med det!

Mellan rätterna var det dags för Lena att ta sig en kik under den sneda lilla fina granen. Där låg två försenade julklappar och väntade. Den ena innehöll pocketversionen av "Mastering the Art of French Cooking" Om Lena kommer börja laga avancerade franska recept framöver vet vi inte ännu. Men hon fortsatte i alla fall laga arlamat, vi skulle ju fylla hjärtan med kesella vanilj och hallon.
Lena:
De ser ut som en typisk alla hjärtans dag dessert, väldigt söta.
Anneli:
Jag är fascinerad av att man kunde få dem såpass fina, att man kunde göra det här själv! Men de hade varit godare om de hade fyllts med vanlig vaniljkräm, det behövs något sötare:

Lena:
Ja det blir lite för surt som det är nu:

Mr. Arla:
Jag tycker inte det var så jättegott, men de var fina att titta på:


Efter desserten blev det ingen bal, dock en stunds slötittande på tv i soffan. Bland annat på ett högkvalitativt kanal 5 program som handlade om 9-åringar som under en period fick bo tillsammans och försöka komma överens om hur stor del av sin budget som de skulle lägga på mat, och hur stor del de skulle lägga på cigaretter. Ibland är det skönt att man inte bor i Tv:n.