Ostig låda och valnötsgegga

Denna arlakväll skulle vi laga we go weggolåda och hemmagjord valnötsost. Inte den första ostiga arlalåda vi snott ihop, men däremot den första arlaosten, och att göra den var en upplevelse i sig kan man säga.

Pernilla och Daniel kom och förgyllde vår kväll och medan vi sippade lite rödtjut ordnade jag och Anneli med pastalådan som visade sig bestå av ganska lite zucchini- och tomatröra, men däremot av en väldig massa ost och lasagneplattor. Sen tog Anneli på sig hjälteuppdraget att göra valnötsost där hackade valnötter, kesella, vitlök och kryddor skulle kladdas ihop till en ost. Det hela var en tämligen kladdig process och vi undrade hur Arla egentligen tänkte. Skulle detta bli ost? Det kändes mycket mer som någon form av röra eller dipsås.

Weggolådan intogs med god aptit tack vare sex hungriga magar runt bordet. Vi var alla överens om att lådan hade vunnit på mer tomatröra och mindre ostsås, men trots det slank hela lådan ner i våra hungriga magar. Det var ändå ganska gott tyckte vi.
Lasagnefantasten Daniel kände sig till och med riktigt nöjd med lådan. Förutom lasagne gillar Daniel korv. Han är ju också den enda av oss som tyckte att arlarätten italiensk korvsoppa var god. Daniel skulle gärna vilja åka ut på en korvresa runt europa. Allt ifrån tysk bratwurst till spansk chorizo. En inte helt oäven idé tyckte också vi andra.
Betygen på weggolådan blev följande:

Anneli:

Lena:

Mr Arla:

Arlamannen:

Pernilla:

Daniel:


Sen var det dags för ost och kex och mera vin. Arlamannen fick dock inte vara med på den fantastiska provsmakningen och betygssättningen av valnötsosten, eftersom han är nötallergiker. Jag har en gång tidigare provat att ge honom nötter, med minst sagt tveksamt resultat. Så han fick passa denna gång.
Det här var alltså egentligen ingen ost, mer en röra, och betygen var heller ingen höjdare.




















Anneli:

Lena:

Mr Arla:

Pernilla:

Daniel:






Under maten hamnade vi i diverse diskussioner om bland annat balkonginredning och hur det egentligen gick till den där gången när en man tog med sig en pingvin hem från slottsskogen och satte honom i badkaret. Vi pratade också om filmer och hur olika smak man har. Och vilka filmer man sett tidigt i sitt dejtande. Jag och Arlamannen gick till exempel och såg den svenska skruttfilmen "Solstorm" med Isabella Scorupco, en film han aldrig fått med mig på idag. Pernilla och Daniel såg Bruno- kanske inte heller en ultimat första dejt film..
Under kvällen diskuterade vi också vad man får kalla sin partner egentligen. Är kärring okej? Det tyckte inte flera av oss iallafall. Arlamannen berättade dock att han alltid brukar kalla mig "sin underbara älskling" när jag inte är med. Tror vi på det? Kanske inte..

omelettgratängpaj

Ja en trerätters fick vi ihop nu senast, Lena och jag. Mr. Arla var där. Och Arlamannen. Även Daniel och Pernilla var med och käkade efterrätten med oss. Kvällens första recept var: snabbomelett med laxkräm. Det var en omelett med en gojsig röra och lite sallad på en stor seg brödskiva. Vi tänkte vi kunde ha det som förrätt för fyra personer (detta beslutades innan vi visste att Daniel och Pernilla skulle göra oss sällskap). Jag började kvällen med att spilla ut omelettsmeten. Men Lena var snäll och gjorde ny smet. Det var en lite konstig förrätt (kanske på grund av att det inte var en förrätt?) men vi åt lydigt.

Lena: "Jag skulle vilja säga en sak om kesella; jag har svårt för kesella i röror.

Anneli: "Det smakar ägg."

Mr. Arla: "Det har potential, om man till exempel skulle använt creme fraiche istället för kesella och ett bröd som man kan skära igenom istället för det här sega brödet."

Arlamannen:



Huvudrätten blev: pastagratäng med mozzarella. Vi fick dubbla receptet för det var avsett för två personer.
Alla: "Helt ok, men ingen smakupplevelse!"
Lena: "Intetsägande..."

Mr. Arla:

Anneli:

Arlamannen:


Mitt i maten blev det en väldig massa tjöt om skor. Här är ett kort utdrag ur konversationen:
"Jag älskar skor."
"Du älskar skor."
"Jag gillar skor."
"Du har ju 70 par skor!"
Skor skor och ännu mera skor.

Efterrätten bestod av: smulpaj samt en rolig historia. Efterrätten gick det rätt bra för, jag tyckte den var jättegod och de andra tyckte också om den, om än inte lika lyriskt mycket som jag.
Pernilla:

Daniel: "Såsen var jättegod."

Arlamannen: "Den hade fått 7,5 om jag inte fått halsbränna av den!"

Mr. Arla:

Lena:

Anneli:


Sist men inte minst; Daniels roliga historia.
Det var en demonstration i stan. Några aktivister hade lagt sig framför en polisbil. Men polisen visste inte vilka som låg bakom.
Till försvar måste vi säga att det lät väldigt mycket roligare när Daniel berättade den!

Nu är det jul igen

Denna arlakväll i slutet av mars kom julen tillbaka. Åtminstone tillfälligt eftersom vi fick äta en julig efterrätt med glögg till, ädelkräm med pepparkaka, torkad frukt och nötter. Det kändes dock väldigt skönt att vädret inte var lika juligt som efterrätten, heja våren!. Innan det blev dags för julefterrätt så åt vi pastasallad med vitkål och apelsin och till det lite spanska korvar och rödtjut.

Huvudrätten fixade vi snabbt ihop medan vi summerade arbetsveckan och konstaterade att påsken och sommaren faktiskt börjar närma sig, tjoho! Ledighet är något vi gärna vill ha mer av. Värme också. Vi drömde oss bort till sommarens Lonstruptripp som inkluderar en sväng till fårup sommarland, till Annelis förtjusning.

Vad kan man då säga om denna huvudrätt? Ja vad säger man om kall pasta med apelsin, morot och vitkål i en senapsröra med lite korv till? Det blev nja, det vill säga knappt godkänt för denna rätt. Anneli och Robert tyckte att senapssmaken i pastasalladen passade ganska bra till korven trots allt medan jag var mer inne på att detta var en totalt menlös rätt som inte är till glädje för någon. Men är man hungrig så äter man ju, (om det inte är riktigt illa, dvs typ irish coffee yoghurtshake). Så vi åt.

Anneli:

Lena:

Mr Arla:


Sen blev det alltså dags för jul igen. Och jul är ju faktiskt gott, iallafall delar av den, som pepparkakor och ädelost, det är något vi alla uppskattar, framför allt med starkvinsglögg till. Men dadlar och aprikoser kanske inte var någon jättehöjdare, det tyckte inte vi iallafall. Men betyget blev tack vare peppisar och ädelost ändå ganska högt.

Anneli:

Lena:

Mr Arla:


Sen fördjupade vi oss i sömnvanor igen, ett ämne som tycks fascinera oss eftersom vi ofta pratar om det. När lägger man sig. Hur lägger man sig. Hur beter man sig i sömnen. Osv. Och så pratade vi högskoleprov, detta eviga högskoleprov. Nu är det dags igen på lördag, jag och Robert ska agera högskoleprovsledare medan Anneli och Niclas ligger hemma och sover, lyllos dem. Det här med att jobba en lördag på högskoleprovet låter alltid så bra i förhand. Och i efterhand. Bara inte just nu.

Men men. Det var dags att summera även denna arlakväll och önska er alla återigen GOD JUL! Det är faktiskt inte så dumt att dricka lite glögg även såhär på vårkanten. Rekommenderas!

Vill också påminna er om att det fortfarande finns möjlighet att vara med i vår fantastiska tävling, se tidigare inlägg, där det fantastiska priset är en middag med oss!