Julmiddag

Lämpligt nog hade vi slumpat fram grön mos med ost till vår egen lilla arlajulmiddag. Det gröna moset visade sig bestå av förutom potatis, den juliga ingrediensen grönkål och så grädde och ost. En riktig kaloribomb, och så ska det ju vara på julen. Till detta skulle vi dessutom servera både revbensspjäll, prinskorv och köttbullar så det blev ju väldigt juligt. Självklart ville vi även laga en efterrätt, och slumpaknappen gav oss då tiramisu med cottage cheese.

Anneli blev tvungen att arbeta extra med att hantera akut hemlöshet på jobbet varpå Lena började med den något märkliga tiramisun. Savoiardikex blötlagdes i apelsinjuice och sen gojsades en äggig sockrad kesoröra på. Sen dök Anneli upp och vi började med kvällens huvudrätt. Potatis skalades, grönkål tinades, grädde värmdes och köttbullar och prinskorvar frästes i pannor.

När det väl var dags att slå sig ned för att äta hade varken Mr Arla eller Arlamannen dykt upp. Mr Arla var sedvanligt sen medan Arlamannen hade åkt hem till Anneli och Mr Arla på Arlakväll istället. Väl där ringde han till Lena och undrade varför ingen öppnade för honom. Han fick helt enkelt ta bussen tillbaka igen. Så småningom dök dock männen upp och det var dags för betygsättning av huvudrätten!
Det här var helt klart en rätt som uppskattades mer av mig och Anneli än av Mr Arla och Arlamannen. Konstig smakkombination tyckte Arlamannen. Lena och Anneli tyckte dock att detta var gott, inte minst med de köttiga tillbehören och lite rödtjut till.

Anneli:

Lena:

Mr Arla:

Arlamannen:


Så var det dags för efterrätt. Jag vet inte om ni har ätit tiramisu någon gång, om ni inte har gjort det så måste ni verkligen prova. Det är underbart krämigt och lite chokladigt med en spritig underton. Man kan väl lugnt säga att den här tiramisun inte levde upp till förväntningarna. "Ibland blir jag riktigt förbannad på Arla" sa Arlamannen. Anneli och Lena tyckte att det gick att äta men inte mer. Lena bestämde sig också för att keso verkligen inte har någonting i söta efterrätter att göra. Keso är ju faktiskt salt! Nej det här var verkligen ingen hit. Jag tror att italienarna skulle bli minst sagt missnöjda om de visste att den här rätten kallades för tiramisu.

Anneli:

Lena:

Mr Arla:

Arlamannen:


Efter maten kröp Anneli och Lena upp i soffan under en hög med filtar, lyssnade på julmusik och konstaterade att det finns både vacker, sorglig och gräslig sådan. Viss julstämning fick vi iallafall och nu vill vi också passa på att önska er en riktigt god jul, förhoppningsvis utan för mycket krav och press från familj och släkt och sånt men med riktigt god och fet mat à la Arla.

Nobelmiddag

Vår Nobelmiddag firades i Guldheden med en slumpad trerättersmeny. Förrätten bestod av Norrländsk njutning, vilken var mycket enkel att komponera ihop. Den norrländska njutningen serverades i salongen i sällskap av resten av Nobeletablissemanget, det vill säga i vardagsrummet med Nobelfesten påslagen på TV:n. Förutom jag, Lena, Mr.Arla och Arlamannen, deltog även min syster Susanne i festligheterna. Alla var vi överens om att förrättens olika delar smakade mycket bra ihop.
Susanne:

Anneli:

Lena:

Mr.Arla: "Jag känner mig generös, det är ju Nobel och allt!"

Arlamannen: "Gott ihop, men lite för mycket bröd." (vilket vi alla kunde stämma in i)


Huvudrätten hade vi inte riktigt plats för på vårt lilla bord i salongen, så den fick intas i matsalen (köket alltså). Ingen komplicerad rätt att laga det här heller. Eftersom vi hade en gäst och receptet var avsett för fyra personer, lagade vi hamburgare med stekta grönsaker gånger två. Det innebar att vi först fick tre hamburgare över, så vi dukade fram de tre hamburgarna till en matglad okänd gäst som aldrig kom.
Vi vet inte vem det var eller vart hon/han tagit vägen, men lite sorgligt såg det allt ut med en tom stol och tre hamburgare. Vi var rätt överens om att det var gott med grönsakerna, men att själva hamburgaren inte smakade något.
Anneli: (Ska sägas att jag troligtvis delat ut ett lägre betyg i ett mättare mer nyktert tillstånd)

Lena:

Mr.Arla:

Susanne:

Arlamannen:



Rätt nummer tre på menyn var: Fruktig dessert i glas. Den var helt ok kan man nog säga rent generellt. Arlamannen upplevde det dock vara problematiskt med grädden, då han mår illa av för mycket grädde.
Arlamannen:

Mr.Arla:

Susanne:

Anneli:

Lena:


Om den officiella Nobelmiddagen var lika bra som vår vet jag tyvärr inte, för jag var riktigt fokuserad på den först när efterrätten var avklarad, och det enda vi egentligen reagerade på då, var hur nasalt en av nobelexperterna pratade. Vår kväll fick alltså ett riktigt festligt avslut i och med den nasale mannen. Snart är det dock dags för nästa festtillfälle; julmiddag i Olskroken!

1-årsjubileum

För att fira jubileumsdagen bestämde vi oss för att laga till en topp 3 av årets slumpade arlarätter. Det var inte helt lätt att komma fram till vad vi skulle laga, men valet föll till sist på avocado- och wasabitoast till förrätt, julköttbullar med kryddpeppar med potatismos, brunsås och lingon till huvudrätt och ingefärsglass med punsch till efterrätt. Till detta skulle det drickas först mousserande, sen rödtjut och till sist, starkvinsglögg: är det december så är det.

Vi bestämde oss för att sätta betyg på rätterna för att se om vi tyckte samma som sist. Vi konstaterade då att det bara var Lena, Anneli och Mr Arla som smakat de 3 jubileumsrätterna. Arlamannen hade nämligen vid samtliga tillfällen varit frånvarande. I början av vår Arlakarriär slumpade sig arlaslumpningen också lite ojämnt mellan Olskroken-Guldheden. Olskrokeköket fick vara värd för matlagning som haricots verts i tomatsås, äppelgömmor och makaronipudding medan Guldhedsköket hade hand om betydligt godare rätter som risotto, rostad sockerkaka med jordgubbar och grädde, och ja, till exempel julköttbullar.

Betygen på toasten blev dock inte så högt från arlamannens sida eftersom, han inte gillar wasabi. Julköttbullarna gick dock hem hos oss alla. Betygen blev följande.

Avocado- och wasabitoast:

Lena

Anneli:

Mr Arla:

Arlamannen:


Julköttbullar med kryddpeppar:

Lena:

Anneli:

Mr Arla:

Arlamannen:


Efter att ha smaskat i oss både förrätt och efterrätt slog oss paltkoman nästan ögonblickligen. Det är helt enkelt inte möjligt att INTE få paltkoma (eller paltschima som man säger i pite) av att äta så mycket fet mat. Köttbullerätten är helt enkelt sjukt god och sjukt fet. Det gamla härliga Arlaslumparmottot "Allt som är fett är gott" håller i sig. Köttbullar med grädde i som steks i sjöar av smör, en brunsås med smörbas och en potatismos bestående av (förutom det uppenbara) smör, grädde och mjölk. Smask.

För att ta hand om paltkoman fanns det bara ett alternativ. Soffan. Med soffan, filtar och en klassisk Leslie Nielsen film (Nakna Pistolen 1) hade vi allt vi behövde. Mot slutet av filmen när skurken trillar ner på en basebollplan och blir överkörd av diverse fordon och sen nedtrampad av en marscherande orkester var det bara att konstatera att ja, ungefär så kände vi oss också efter kvällens smöriga kost. Då passade det extra fint med en sockerchock i form av först glögg och sen ingefärsglass. Gott. Dock glömde vi helt bort att sätta betyg på ingefärsglassen en andra gång. Vi hamnade istället i en diskussion om nödvändigheten eller icke-nödvändigheten av att ha så kallade "trivselregler" på kylskåpet där det bland annat står att man inte ska glömma att vattna blomman. Lena och Arlamannen har nämligen bara en blomma i sitt hem som de fått av Arlamannens mamma och det är därför av största vikt att den hålls vid liv, ett tag till iallafall.. Sen var det dags för Anneli och Mr Arla att bege sig ut i snön och hem mot Guldheden. Mätta och trötta rullade Lena och Arlamannen i säng och arlakvällen var över för denna gång. Godnatt!

Rosa sås

Ugnsstekt sidfläsk med lingongräddfilssås var kvällens huvudrätt. Vi hade slumpat fram en snabblagad efterrätt också vilken innehöll rabaraber, men den fick vi faktiskt ge upp, för rabarber gick helt enkelt inte att finna, inte ens i fryst format. Det var ju inte själva grundrätten det handlade om heller (hade det varit det hade vi fått ta ledigt från jobbet och åka utomlands för egen rabarbimport.) Vi slängde med lite lussekatter till efterrätt i hemköpspåsen istället.


Hemma i Guldhedsköket lagade vi sidfläsk o grejer. Lena började med att hälla ut en burk rårörda lingon, vilket direkt muntrade upp mitt lite dystra sinne. Arla hade talat om för oss att vi skulle ha potatispuré till, men inte berättat hur man skulle göra den. Jag googlade helt enkelt fram ett recept. Det var ju löjligt gott det här tycker jag. Fast det som slog oss allra först när vi ställde fram maten var hur rosa lingongräddfilssåsen var. Jag gillar rosa.
Arlamannen: "Det här känns som en trendig rätt från krogvärlden!" "Det här är mat som passar mig."

Mr. Arla: "Det här var något av det bästa ni gjort!"

Lena: "Ni har det bra ni arlamän, som får arlamat av oss varje vecka!"

Anneli: "Jättegott alltså!"


Vi konstaterade att maten var mycket fet och god, och Mr. Arla ställde den relevanta frågan: "Solomon Burke, kan man verkligen säga att han dog av naturliga orsaker?" (han var mycket tung när han gick vidare till andra sidan, och i nyhetstexter stod det skrivet att han dog av naturliga orsaker) Jag tror vi kom fram till att det nog kan sägas vara naturliga orsaker ändå, han hade förmodligen ätit mycket o fet mat, och inte rört på sig så mycket, och då är det ganska naturligt att man dör av det till slut. Vi släppte dock ganska snabbt detta och gick över till att äta lussekatter med saffran och dricka vitvinsglögg med en ton av citrus. Både glögg och lussekatter var gott. Anneli och Arlamannen: "Vi saknar russinen i lussekatterna lite." Lena och Mr. Arla: "Näääääää!" Vi ställde oss också frågan varför vi firar Lucia? Anneli: "Jag bryr mig egentligen inte, jag är bara glad att jag får en anledning att dricka lite glögg!"

På något sätt kom vi också in på ämnet kommande sommars semesterplaner. En dröm är ju att ta en liten roadtrip, bland annat till High Chaparall i Småland. Men sommaren är inte här än på ett tag, nu är det istället snart dags att fokusera på arlabloggens 1-årsfirande och Arlabloggens Nobelmiddag. Snart vet vi mer om det!