Vi bestämde oss för att sätta betyg på rätterna för att se om vi tyckte samma som sist. Vi konstaterade då att det bara var Lena, Anneli och Mr Arla som smakat de 3 jubileumsrätterna. Arlamannen hade nämligen vid samtliga tillfällen varit frånvarande.
I början av vår Arlakarriär slumpade sig arlaslumpningen också lite ojämnt mellan Olskroken-Guldheden. Olskrokeköket fick vara värd för matlagning som haricots verts i tomatsås, äppelgömmor och makaronipudding medan Guldhedsköket hade hand om betydligt godare rätter som risotto, rostad sockerkaka med jordgubbar och grädde, och ja, till exempel julköttbullar. Betygen på toasten blev dock inte så högt från arlamannens sida eftersom, han inte gillar wasabi. Julköttbullarna gick dock hem hos oss alla. Betygen blev följande.
Avocado- och wasabitoast:
Lena
Anneli:
Mr Arla:
Arlamannen:
Julköttbullar med kryddpeppar:
Lena:
Anneli:
Mr Arla:
Arlamannen:
Efter att ha smaskat i oss både förrätt och efterrätt slog oss paltkoman nästan ögonblickligen. Det är helt enkelt inte möjligt att INTE få paltkoma (eller paltschima som man säger i pite) av att äta så mycket fet mat. Köttbullerätten är helt enkelt sjukt god och sjukt fet. Det gamla härliga Arlaslumparmottot "Allt som är fett är gott" håller i sig. Köttbullar med grädde i som steks i sjöar av smör, en brunsås med smörbas och en potatismos bestående av (förutom det uppenbara) smör, grädde och mjölk. Smask. För att ta hand om paltkoman fanns det bara ett alternativ. Soffan. Med soffan, filtar och en klassisk Leslie Nielsen film (Nakna Pistolen 1) hade vi allt vi behövde. Mot slutet av filmen när skurken trillar ner på en basebollplan och blir överkörd av diverse fordon och sen nedtrampad av en marscherande orkester var det bara att konstatera att ja, ungefär så kände vi oss också efter kvällens smöriga kost. Då passade det extra fint med en sockerchock i form av först glögg och sen ingefärsglass.
Gott. Dock glömde vi helt bort att sätta betyg på ingefärsglassen en andra gång. Vi hamnade istället i en diskussion om nödvändigheten eller icke-nödvändigheten av att ha så kallade "trivselregler" på kylskåpet där det bland annat står att man inte ska glömma att vattna blomman. Lena och Arlamannen har nämligen bara en blomma i sitt hem som de fått av Arlamannens mamma och det är därför av största vikt att den hålls vid liv, ett tag till iallafall.. Sen var det dags för Anneli och Mr Arla att bege sig ut i snön och hem mot Guldheden. Mätta och trötta rullade Lena och Arlamannen i säng och arlakvällen var över för denna gång. Godnatt!
Bingo!
SvaraRadera