Ett glassigt farväl till ersättningslägenheten..

..Ja det blev det tisdagen den 23:e mars. Denna dag ställdes vi också inför Arlabloggens kanske största utmaning hittils. Vi skulle göra yoghurtglass med kardemumma och mandel. Ja det var väl inte själva tillagningen som var problemet utan snarare tiden. 4 timmar skulle glassen frysas och sen tinas i 30 minuter innan man fick börja äta. En utmaning för två stackars heltidsjobbare en tisdagkväll. Men nöden är uppfinningarnas moder. Anneli flexade ut tidigt och åkte hela vägen från Bergsjön till ersättningslägenheten och vispade på egen hand ihop glassen. Själva tillagningen gick snabbt och smidigt men ersättningslägenhetens frysfack visade sig vara för litet för att få plats med både glassformen och all annan frysmat. Den andra frysmaten fick helt enkelt offras för glassens skull. Någon timme senare gled Lena in med det söta mousserande vinet Roymos i högsta hugg. Enligt systembolagets hemsida en perfekt match till just yoghurtglass.

Efter en snabb förtäring av lite hemköpt thai var det sedan bara att vänta på glassen..De röda fotöljerna fanns till hands och Masterchef roade oss kungligt. Herregud vad det ser gott ut med allt de gör på Masterchef. En stund senare tittade Annelis syster Lilli in och ville gärna vara med och provsmaka glassen. Mr Arla kom med förslaget att vi skulle göra en blindröstning denna gång, då han tyckte att Lena och Anneli ofta röstar lika. Anneli och Lena rev glatt sönder Mr Arlas elräkning för att ha någonting att skriva på. Alla fick varsin penna. Blindröstning skulle det bli.



Så var det äntligen dags att ta ut glassen ur frysen. Vi rörde ihop en liten fruktsallad och vispade sedan glassen mjuk. Voilà. Dags för provsmakning och blindröstning. Tystnaden var öronbedövande vid ersättningslägenhetens julpyntade bord medan vi smaskade i oss glassen. Sen var det dags att visa sina blindbetyg. Och ja, ni kan ju själva se vad det blev.

Anneli:

Lena:

Mr Arla:

Lilli:


Hur det smakade? Gräddigt, det var vi alla överens om. Det hade räckt med ganska lite av glassen eftersom den var så mäktig. "Först smakar det mycket kardemumma, men sen sitter man bara där och tuggar mandel" menade Mr Arla. Att det var lite ovanligt och fräscht med kardemumman tyckte vi allihop. Vi drack upp det sista av Roymosen och sen var det dags för Lena att rusa till bussen. God natt och good bye ersättningslägenheten.

Sparris!

Torsdagen den 18:e mars och dags för arlakväll i casa Olskroken.

I efterhand har vi konstaterat att vi inför kvällens tillagning av sparris med parma och pinje måste ha drabbats av någon form av hybris. Lena skrev nonchalant på sin shoppinglista att hon skulle köpa 12 skivor parmaskinka. Hade hon tittat lite mer koncentrerat på receptet hade hon upptäckt att det stod 16 skivor, inte 12. Anneli i sin tur tappade koncentrationen på pinjenötterna som rostades väldigt mycket på en sida och inte så mycket på den andra. Hybris helt enkelt. Nu var det dags för Arla att ta ned oss på jorden igen. Kan man inte läsa, räkna eller skaka på en stekpanna så är det dags att bli lite mer ödmjuk.

Utöver de något brända pinjenötterna (som dock smakade lika fint ändå) gick iallafall tillagningen av receptet snabbt och smärtfritt. Kokad sparris rullades in i parmaskinka och bäddades in i en kall cremé fraichesås med citronskal, salt och peppar. Över det hela strösslades pinjenötter. Kanske inte den mest estetiskt tilltalande rätt vi gjort, och kanske såg den inte ut som på bilden på Arlas hemsida, men gott blev det iallafall.

Till härligheten serverade vi det lätta trevliga vita vinet "Garden party" som Anneli efter mycket möda och letande på Systembolagets hemsida hade funnit skulle passa till just sparris. Det smakade finemang. Till rätten åt vi också en lite grövre baguette med olivolja och salt.

Rätten var planerad som en förrätt för 8 personer, men vi tre åt glatt upp alltihop, sen var vi proppmätta. Med detta som bakgrund känner vi oss ganska tacksamma för att vi inte fick äta för 25 personer (samma rätt finns på recept för 25 personer också).



Kusligt eniga var vi när vi skulle betygsätta denna rätt:

Anneli:

Lena:

Arlamannen:


Efter maten slängde vi oss i soffan och ägnade oss åt heminredningsångest och vårskoångest. Anneli visade en fin lila matta som hon vill köpa på Bolagrets hemsida. Dock var hon osäker på om hon skulle få Mr Arlas välsignelse i denna fråga. Lena tänkte kika in på Nilsons skor för att kolla in vårsortimentet och få vägledning och stöd från sina kamrater. Men döm om hennes förvåning när hon istället hamnade här http://www.nilsons.se/. Här kan man titta på herr Nilsons fina skulpturer av olika hundraser och teckningar på hundar som går ut och går med sin egen bajspåse och så vidare. Inte riktigt det fina skostöd hon hade tänkt sig. Ja just det, sen åt vi konjakstryffel också. Och drack te och espresso. Härligt!

Inzolia Chardonnay (nr 2189)

Ja det var ju vinet Lena omsorgsfullt valt ut åt risottokvällen! Förtjänar en hel rubrik, och Annelis skamkänslor - hur kunde hon glömma nämna vinet??!!

Allt som är fett är gott.

Risotto finns det många uppfattningar om. Under barndomen smakade jag bara den där icke-såsiga varianten med ärtor och skinka i, tror jag det var. Såsig risotto har jag undvikit att laga till, eftersom mina fördomar sagt mig att det skulle vara väldigt avancerat och krävas udda exotiska ingredienser från en icke-svensk affär på Hisingen. Och det är klart att man kan anstränga sig lite. Men det har jag aldrig orkat förut. Lena har dock lagat risotto tidigare, och hon avslöjade nu plötsligt att det inte alls var så svårt. Om vi bara hade pratat om detta tidigare hade mitt liv inte behövt vara så risottolöst. Alla ingredienser fanns dessutom på Willys Johanneberg, så jag plockade ihop dem och drog vidare till ersättningslägenheten. Ingredienserna var inte heller alls konstiga. Visserligen hade jag aldrig förr inhandlat arvorioris, men paketet stod där plötsligt framför mig i hyllan, så det var inga problem. Också Lena dök snart upp där hemma, redo att röra om i grytan. Oj vad det gick bra! Vi lyckades få ihop en fet och härlig röra(men som ändå kändes fräsch i och med all spenat). Det viktigaste i tillagningsprocessen var att röra om hela tiden o hälla i mer buljong när gojset började bli torrt. Japp, så satte vi oss slutligen till bords. Hurra vad gott!

Betygen på risotto exklusive lax blev:
Anneli:

Lena:

Mr Arla:

Receptet på den hade vi i huvudet: salt, citronsaft och citronpeppar hälldes på laxen, in i ugnen på 200 grader i 15 min. Oj vad gott det blev, och laxen gjorde det hela ännu bättre! På vägen till fåtöljerna (att vi alltid ska sluta i dessa fåtöljer!) utropade Lena: "Allt som är fett är gott!" Och vet ni, det har hon verkligen rätt i den där Lena (även kallad Lenin skall sägas). Så vårt tips efter denna veckas arlakväll är: sätt igång och laga risotto eller någon annan fet rätt, och känn att livet är värt att leva! Om jag låter löjligt positiv idag kan det bero på att jag just fått veta, att det bara blir en arlakväll till i ersättningslägenheten. Anneli och Mr Arla flyttar 2 april! Då kommer dessutom inläggen jag knåpar ihop bli snäppet proffsigare, eftersom Lenin inte behöver lägga in alla bilder från sitt fungerande internet, och jag råka radera flera av dem med mitt dysfunktionella - Hipp hurra!!!

På torsdag blir det dock tillagning av sparris och grejer hos Lena och Arlamannen. Hoppas att det också smakar fett!

Förhandstitten

Ikväll är det (äntligen) arlakväll igen och här kommer förhandstitten på receptet.

Risotto

Låter inte så tokigt va? Till sammanhanget hör också att Arla för ovanlighetens skull ger oss lite valmöjligheter idag. Man får själv välja om man vill piffa upp rätten med sparris, svamp, spenat eller saffran. Vi tänkte köra med den smörstekta bladspenaten. Fortsättning följer!

Vintipset

Enligt Systembolagets hemsida kan morgondagens risotto med fördel serveras till ett vitt, lätt, torrt och friskt vin. Inzolia Chardonnay, McPherson Chardonnay eller Riesling Hugel, will do the trick. Viner med mycket fatkaraktär ska vi akta oss för, då de lätt tar över för mycket smakmässigt. Så nu vet vi det. Och det var allt från morgondagens vintips för denna gång.

Gammal mjölk och tonårsbubbel

Första torsdagen i mars var det dags för yoghurtkaka. Anneli hade som vanligt tänkt till, och med hjälp av Systembolagets hemsida funnit att det söta mousserande "Cinzano Asti" skulle passa fint till rätten. Lena handlade yoghurtkakaingredienser och sen samlades vi förväntansfulla i casa Olskrokens åldersstigna kök.

Själva tillagningen av rätten gick nästan för fort den här gången.
Lenas enda bidrag till rätten var att ställa fram muffinsformar på en plåt medan Anneli vispade ihop honung, kesella, grekisk youghurt, salt, mjöl och ägg. Sedan var det hela i princip klart! Medan kakorna gottade sig i ugnen var det dags att beställa kvällens förrätt: cyranopizza.
Inspirerade av Arlaslumpningens ofta förekommande konsekvens, att få prova något nytt, beställde vi pizza med räkor i, för första gången i Lenas liv. Det visade sig vara en förrätt som slank ned riktigt fint, inte minst med hjälp av den härligt sötsliskiga tonårsdrycken Cinzano Asti.

Sedan var det dags för yoghurtkaka med hallon och blåbär. Vi konstaterade allihop att det smakade väldigt mycket honung och att rätten definitivt såg godare ut än vad den var.
Mr Arla såg som vanligt plågad ut, något som han ofta tenderar att göra vid Arlaslumpade rätter som inte faller honom i smaken. Anneli och Arlamannen anlade fundersamma miner. "Det smakar som det där som klumpar sig i mjölken när den blivit för gammal" sa Arlamannen. Lena som i regel älskar allt som är sött var den som tyckte bäst om rätten men även hon var fundersam. Anneli tyckte att konsistensen påminde om risgrynspudding men att smakupplevelsen var minst sagt medelmåttig.

Anneli:

Lena:

Mr Arla:

Arlamannen:


Efter maten blev det dags för espresso, te och tröst-choklad. Vi diskuterade det sorgliga i att Sverker ska sluta som programledare för Plus. Som tur är hann vi se en snutt av dagens program där Sverker engagerat stod och fifflade med olika amningsbehåar. Några 80- och 90-talsklipp från Plus piggade också upp liksom Arlamannens korta men engagerade discodans på väg till kvällens snusrunda.

I väntan på yoghurtkaka..

Torsdag igen (halleluja!) och ikväll är det dags för ännu ett slumpat arlarecept, denna gång yoghurtkaka. Yoghurt, ägg, mjöl, kesella och honung ska gotta sig i ugnen för att sedan avnjutas med bär. Vad tror man om detta då? Ja att bedöma av kommentarerna på Arlas hemsida så ska det hela "stå en upp i halsen" och "vara alldeles för grynigt". En person skriver också att två portioner helt enkelt var för mycket, och en annan ber desperat efter en redogörelse för antal kalorier i denna rätt.
Själva tar vi det hela med ro. Efter förra veckans köttbullefest har vår tilltro till Arla återigen höjts. Lite yoghurtkaka har väl ingen dött av. Eller?

God Jul.

Nu blev det jul igen. Arla bestämde det. Vi fick i uppdrag av "Slumpa recept-knappen" att laga: julköttbullar med kryddpeppar. . Som tur var pågår julen mycket länge i ersättningslägenheten, den är fortfarande smyckad med julljusstakar, julduk och garderobsblomma pyntad med glitter, röda kulor och juleljus. Julen kommer pågå till dess att ersättningslägenheten är ett minne blott för Anneli och Mr. Arla. Receptet var denna gång inte alls några konstigheter, bara att göra som det stod skrivet och hoppas på det bästa. Och hur fel kan det bli när det ska vara 1 ½ dl. vispgrädde i köttbullssmeten? Och på det skulle de små godingarna dessutom bada i smör i stekpannan. Som tillbehör till detta valde vi att laga potatismos - där Lena stod för potatisskalning och Anneli för blandning av potatis, smör, grädde, äggula, mjölk, salt, peppar, muskot och grillkrydda. Lena fixade dessutom en alldeles utmärkt brunsås med hjälp av mjölk, mjöl, smör, soya och köttbuljongtärning (Anneli som skriver detta ber Lena om förlåtelse om hon glömt nån ingrediens i Lenas fina brunsåsrecept). Som grädde på moset adderade vi Eldorados rårörda lingon till festmåltiden. Vad kan man då säga om detta? Arlabloggens hittills högsta betyg gavs ikväll av Anneli. Även Lena slängde fram komplimanger till köttbullarna: "Man vill okynnesäta"Mr. Arla blev nostalgisk och tyckte att köttbullarna starkt påminde om den kalops han fick som barn.

Vi kunde alla tre konstatera att det var "jättefett och gott!"Och att "det var Arlabloggens mest lyckade recept hittills." Endast köttbullarna fick dessa betyg:


Anneli:
Lena:
Mr. Arla:

Tillsammans med mos, sås och lingon var rätten värd ett ännu högre betyg. Fulla av tankar och fet mat rullade vi efter julmåltiden in till manchesterfåtöljerna och halvsov till TV-zappning. Sicken afton.