fredag 16 april 2010

För mycket Arla i Arlamaten?

Torsdag, dags för arlakväll och två spännande rätter stod på menyn. Lena shoppade loss på Ica Olskroken och Anneli fann två idealiska flaskor på Systembolaget. Det spanska röda vinet Campos de Luz som skulle serveras till risonin och en flaska av det söta mousserande Asti Martini till saffranskakan.

Anneli ägnade sig åt att göra krämig grönsaksrisoni medan Lena vispade ihop Saffranskaka. Båda rätterna var tämligen lätta att göra och svängdes ihop i en handvändning. Morötter, buljong och risoni kokade i en kastrull medan purjo och vitlök frästes i en stekpanna. Sedan skulle allt gojsas ihop med cremé fraiche och ost med lite cashews på toppen. Saffranskakan var om möjligt ännu enklare att göra. Ägg och socker vispades ihop och blandades med mjöl, salt, keso, saffran och mandel. In i ugnen i 50 minuter. Busenkelt.


Så var det dags att förtära risonin. "Slemmig konsistens, och så saknar jag protein" tyckte Arlamannen och var inte alltför förtjust i rätten. Lena och Anneli tyckte rätten var lite smaklös, och den erbjöd inte heller några större smakupplevelser för mr Arla. Och vad både cremé fraiche och ost gjorde i rätten var för oss alla en gåta. "Vill Arla bara använda så mycket av sina egna produkter som möjligt och glömmer bort hur det smakar?" frågade sig Arlamannen. Vid ett par tillfällen kom korvkiosken på torget på tal. Det fanns en utspridd längtan efter proteinrik mat helt enkelt. Betygen blev följande:

Anneli:

Lena:

Mr Arla:

Arlamannen:

Så var det dags för saffranskakan. Och vad kan vi egentligen säga om denna rätt?

Färgen var gul och fin och saffranssmaken slog som tur var igenom, men vad gjorde egentligen 500 g keso i denna rätt? Inte ens björnbär och grädde kunde göra den här rätten till någon höjdare. Vad värre var, så blev den mindre god ju mer man åt av den. Mr Arla fick "äppelgömmevibbar" (se tidigare inlägg om Äppelgömmor), och Anneli började fundera över om hon var lite laktosintolerant efter alla mjölkprodukter som vi fått i oss under kvällen. Återigen kändes det som att Arla tryckt i lite för många av sina egna produkter i receptet för att att det skulle bli bra. Så här mycket fick iallafall saffranskakan i betyg. Som ni ser rådde stor enighet runt bordet.

Anneli:

Lena:

Mr Arla:

Arlamannen:


För att råda bot på Annelis laktosintoleranta känsla i kroppen, och vår andras allmänna känsla av olust och omättnad (efter att det konstaterats att korvkiosken var stängd och ingen av oss orkade ta oss för att gå till något annat snabbmatsställe) delade vi alla på en skiva danskt rågbröd. Det kan låta sorgligt, vi vet, men så blev det. Och i den stunden smakade faktiskt några bitar av upptinat danskt rågbröd utan pålägg ganska gott.

Under kvällen planerade vi också för en läsartävling där priset är att vara med på en av våra Arlakvällar, tänk så fantastiskt! Mer information om detta kommer på sidan inom kort!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar