Picknick inomhus

Arlakväll i Kroken och denna torsdagskväll i oktober blev det picknick till middag.
Med andra ord rostbiffsrulle. Som efterrätt slog vi till med ännu en somrig framslumpad rätt, exotisk fruktsallad med vit kokoschokladsås. Det var bara jag och Anneli som arlakvällade denna dag då arlamännen var iväg på annat.

Att äta kall smörgås till middag i oktober tyckte varken jag eller Anneli kändes som en höjdare. Vi var sugna på något varmt, åtminstone en varm smörgås, men några sådana utsvävningar tillät inte receptet. Det skulle helt enkelt vara kall rostbiff, kall keso, fransk senap, kapris, sallad och gräslök inrullat i ett kallt tunnbröd. Till detta fick vi rött vin, vilket, kan man lugnt säga, var middagens höjdpunkt. Som ni kanske redan anat var detta ingen kulinarisk upplevelse, men äckligt var det inte heller. Det var liksom bara halvtråkigt, småtorrt och kallt. Kanske hade man tyckt att det var lite roligare en sommardag på en filt vid havet, men inte ens då tror jag att vi hade tyckt att det var speciellt gott. "Lite under medel" tyckte Anneli men konstaterade ändå att kaprisen och senapen piffade upp det hela. "Okej, varken mer eller mindre" tyckte jag.

Anneli:

Lena:


Sen var det dags för efterrätt, något vi inte heller hade alltför höga förväntningar på denna gång. Tropisk frukt av olika slag skulle hackas och blandas med chili, basilika och lime och sedan serveras till en varm vit kokoschokladsås. Det här kan vi dock säga var något som helt klart överträffade våra förväntningar. Frukten var oväntat mogen för att vara i oktober och smakerna passade fint ihop, även chilin gav det hela ett trevligt litet sting. Såsen var inte alls dum den heller, själv blev jag riktigt förtjust i den och kom på mig själv med att skrapa ur det sista ur kastrullen innan den diskades. En efterrätt som jag helt klart kan tänka mig att göra igen och även Anneli tyckte om den.

Anneli:

Lena:


Till efterrätten hade Anneli fixat små piffiga burkdrinkar från Systemet, det blev bacardi och cola och en trevlig bacardi razz blandning. Inte alls dumt. Till detta blev det filosofier av diverse slag, bland annat om vilken skillnad det är med sprit och vin. I hur det känns i huvudet att dricka det alltså. Sen dök Arlamannen upp från sin middag på stan och försåg sig även han med lite efterrätt- som blev godkänd även av honom. Så bra gjort Arla, mer kokoschokladsås till folket!

Nostalgi

"Man blir så nostalgisk av att baka kakor", konstaterade Lena när vi sågs för arlakväll i förrgår, och jag i tidssparsyfte hade påbörjat bakning av brownies. "När man var liten (eller ja tonåring då, men med perspektiv är man ganska liten då också) bakade man mycket kakor, men nu gör jag det nästan aldrig." Jag kunde ju bara hålla med, kakbakning kommer rätt långt ner på att göra listan, så det känns alltid lite speciellt när arla tvingar oss att baka. Kakorna skulle vara inne i ugnen ganska länge tyckte jag, 50 min, så jag väntade mig en torr och skrumpen liten 24-bitarskaka. Kanske var det den låga ugnstemperaturen som gjorde att det ändå inte blev så farligt. Men nu går jag de spännande händelserna i förväg, vi åt ju en snabblagad huvudrätt först, i form av snabb korv stroganoff. Och visst, den var väl ganska snabb, men frågan är vad som var så mycket snabbare och enklare med den, jämfört med vanlig ordinär korv stroganoff. Vi var ju ändå tvungna att hacka lök och skära falukorvsstrimlor.

Mr.Arla (skeptiskt): "Hur mycket lättare är det att gör det här jämfört med vanlig stroganoff..?"
Anneli: "Det smakar mild stroganoff, lite för mild, men jag är hungrig, så det funkar ändå."

Mr.Arla: "Hunger är ändå den bästa kryddan."
Arlamannen: "Du är vis du Mr. Arla."
Lena: "Jag tycker om stroganoff, den här var inte supergod, men inte äcklig heller."

Arlamannen: "Den är väldigt mild, vad säger man? Fadd?"

Mr.Arla: "Tycker stroganoff är gott, den här påminner i och för sig om bambas variant..."


Vårt huvudrecept idag var brownies. Det skulle innehålla hasselnötter, vilket innebar att Arlamannen och Mr. Arla fick äta Hemköps färdiga fruktbakelse istället, eftersom de annars kanske hade behövt åka ambulans. Jag och Lena åt dock varsin kakbit, vilket medförde att resterande 22 kakbitar nästa vecka skall forslas till socialtjänsten i Östra Göteborg för utdelning till kollegor.
Lena: "Väldigt mycket hasselnötssmak, God."

Anneli: "Gott, helt ok brownie." (Något påverkad av mina låga förväntningar och en skvätt Cinzano Asti, ska sägas.)


Vad finns det mer att säga om detta då? Ja inte så mycket annat än att jag drabbats av västerländsk medelklass dåligt samvete. Det har blivit mycket djurätande på sistone, och för att stilla det dåliga samvetet ska jag äta vegetariskt (om man bortser från kommande torsdags arlarecept) en vecka (då kommer allt att bli jättebra.) Dessutom har Mr. arla luskat fram att världens nu bästa restaurang (enligt någon tidning eller vad det var) Noma i Köpenhamn, har samma namn som en fruktansvärd svältsjukdom som dödar 400000 barn i södra Sahara varje år.. Ja fy vad världen är sjuk. Nu ska jag glömma bort det en stund. Hej på er till nästa vecka!