Kärt barn har många namn

Nu var det längesedan jag skrev om våra arlaupplevelser, så länge sedan så att jag hunnit ha semester sedan vi lagade följande rätter: ugnsbakad lax med fänkål och havrebollar.

Vi träffades denna gång en söndag, och i förvirringen kring detta (eftersom vi oftast arlalagar på torsdagkvällar) hade Lena glömt Systemetbesöket. Men det gjorde inget, lite skönt söndagsslött dracks istället bland annat detta, från Ica:

Lax med fänkål var ungefär lika enkelt att laga som vanligt. Bröd skulle man äta till, och vi valde frysta rosenbröd vilka vi värmde i ugnen. Svingott konstaterade vi alla att det var.

Anneli: "Mmm gott! Känns som finmat. Mycket mer mättande än vad jag trodde också." Mr.Arla: "Riktigt nice! Kul med lite ovanliga ingredienser." Lena: "Fräscht, bästa huvudrätten vi ätit på länge."

Så till efterrätten då, havrebollar, vad är det? När vi var små, kallade vi dem något politiskt inkorrekt. Numera tror jag bestämt den officiella benämningen lyder chokladbollar. Skillnaden på dessa och chokladbollar, var att man skulle ha i lite apelsinjuice istället för lite kallt kaffe. Så apelsinbollar hade jag möjligtvis förstått, men havrebollar? Hur som helst, vi åt dem glatt i alla fall, och ett par dagar senare åt mina kollegor upp resten. Skall tilläggas också att vi valde att varva rullandet av bollarna i två olika sorters strössel; karamellströssel och kolaströssel. Lena: "Gott med strössel på, men jag hade inte gissat att det var apelsinjuice i om jag inte visste om det. Det här är barndomen för mig på något vis." Mr.Arla: "Den med kolaströssel var godare, helt ok." Anneli: "Ja den med kola var godast, betyget jag ger blir ett snittbetyg, den med kola förtjänar lite mer, och den med karamell lite mindre." Så där har ni den lilla historien om bollar med politiskt inkorrekt benämning som blev chokladbollar som blev havrebollar som egentligen kanske borde blivit apelsinbollar eller strösselbollar.

OS och vardagsmat

Dags för arlakväll igen efter några veckors semesteruppehåll och jag och Anneli tog oss an två väldigt lata rätter broccolipasta med skinka och till efterrätt ris a la malta med äpple. Med lata rätter menar vi extremt lättlagade, där vi fann oss själva stundvis ganska sysslolösa i köket. Till på köpet hade jag råkat göra det ännu mer lättlagat eftersom jag emot Arlas instruktioner råkat köpa färdigstrimlad skinka. Som ni ser på kortet ser jag lite skamsen ut över detta.

Broccolipastan visade sig vara en halvtrist vardagsrätt som i och för sig ingen av oss tyckte var direkt äcklig, men inte heller skulle kunna tänka sig att göra igen. Det hela hade gärna fått vara lite mer smakrikt tyckte vi. Anneli: Lena: Mr Arla: Arlamannen:

Efter maten tog oss Anneli och jag an den lika lättlagade efterrätten. I och för sig hade vi kunnat vara ambitiösa och koka egen risgrynsgröt, men det var vi inte utan felix korv-gröt fick gott duga. Korvgröten blandade vi med grädde och vaniljsocker och i detta hälldes äppeltärningar som blandats med ingefära och socker. Efterrätten var god men inte fantastisk tyckte vi alla. Själv tyckte jag bättre om ris a la malta med nötter som vi gjort på en tidigare arlakväll, även om denna variant inte var fy skam den heller. Anneli: Lena: Mr Arla: Arlamannen:

Resten av kvällen ägnade arlamännen åt att se på och prata om OS medan Anneli och jag slumpade fram nya arlarecept och funderade över hur man kan tycka att det är fullt så roligt att just se på och prata om OS. Och så vann Usain Bolt ännu ett lopp, grattis Jamaica.