Soppa, stubbe och julgodis!

Sista arlakvällen innan jul blev det en skön kombo till middag: jordärtskockssoppa med fänkål, tortillastubbar och till efterrätt ingefärskaramell med valnötter. Extra kul var det såklart att slumpa fram ett hemlagat godis såhär i juletider.

Maten fixade Anneli och jag i ett svisch (eller ja, nästan iallafall), Anneli fixade stubbar och jag vispade ihop soppan. Jordärtskockssoppa har vi lagat tidigare, fast med päron och hade positiva erfarenheter från det. Jordärtskockor är helt enkelt väldigt gott, (även om Arlamannen hävdar att man blir lite dålig i magen av det).
Det hela blev en len och lättäten middag som sköljdes ned med Riesling och belystes av juleljus. Mycket fint. Särskilt soppan blev vi kompis med, stubbarna gjorde inte lika stort intryck på oss.






















Anneli:

Soppa:

Stubbar:


Lena:

Soppa:

Stubbar:


Arlamannen:

Soppa:

Stubbar:


Mr Arla:

Soppa:

Stubbar:


Sen blev det alltså julgodis för hela slanten, förutom till arlamannen som är allergisk mot valnötter. Han fick istället sin favoritchoklad: marabous mjölkchoklad med rostade mandlar och havssalt, som i och för sig inte är så dum den heller. Och så blev det såklart glögg, både Arlamannens hemmagjorda och Systembolagets. Inte dumt. Sen fastnade jag och Anneli i mer eller mindre ljuva tonårsminnen, bland annat diskuterade vi två tonåringars tankeprocess när man medvetet missar bussen hem och får sova på uddevalla sjukhus. Så kan det vara. Men just det, ska säga något om julgodiset också! Ja det var faktiskt inte så dumt, iallafall inte om man gillar ingefära för det hade väl någon slags kryddigt sting i sig kan man säga. Så här tyckte vi om det.

Lena:

Anneli:

Arlamannen:


Det var allt från oss för denna gång. GOD JUL!

Gott Nytt År och glad Nobel!

Igår kväll utförde vi ett uppdrag. Ett uppdrag vi fått från Klikki.com, som i sin tur fått det från Arla. Vi skulle laga en eller flera rätter ur Arlas nyårsmeny. Självklart valde vi att laga en hel meny, genom att förra veckan skriva små lappar med alla rätter ur nyårsmenyn, och dra en förrätt, en huvudrätt och en dessert. Resultatet blev detta:

Nykokt hummer med grönsaksceviche och korianderyoughurt
Lena hade fått tag på redan dödade humrar.. Men vi skulle ju i alla fall dela dem, och jag antog utmaningen. Eftersom det var lite läskigt, (man inser ju någonstans att det är riktiga djur man ska äta när de ser ut så här) behövde jag framkalla någon slags galen känsla för att klara av det. Så här ser jag alltså ut när jag är galen.
Och så här snygg (?) blev förrätten till slut.
Frågan är om vi verkligen kan rekommendera denna hummerrätt till en tjusig nyårsmiddag (om det nu är en sådan man vill ha). Det är söligt och svårt att få i sig allt kött. Arlamannen tog initiativet att banka fram köttet i klon. Detta ledde till att även Mr. Arla satte igång med att banka fram kloköttet, medan jag och Lena (som hade mindre klor vilka var lättare att dela) roat och ibland mindre roat, tittade på.
Det är inte heller en billig rätt, extra dyrt blev det dessutom då en storm nyligen drabbat Göteborg, och det därför nog inte var så lätt att fiska hummer?
Arlamannen: "Jag gillar ju hummer, men jag tycker inte att tillbehören tillförde något."

Anneli: "Det smakade gott, men jag tycker inte att hummer är tillräckligt gott för det priset."

Mr.Arla: "Det var goda tillbehör, men det tillförde inte något direkt till hummern."

Lena: "Jag tyckte om tillbehören men de passade väl inte sådär speciellt ihop till hummern."

Vi kunde alla i alla fall konstatera att det var en spännande upplevelse att äta hummer!

Pepparstekt oxfilé med glaserade betor, krispig ostronskivling och vispat örtsmör
Det här kanske inte ser så gott ut på bild, men det var gott! Inte heller denna rätt var billig, men det är å andra sidan inte Nobelnyårsmiddag varje dag.
Mr. Arla: "Köttet var väldigt bra stekt! Jag vet inte vad som skulle ha kunnat gjort det godare."

Arlamannen: "Och vad gott kryddat det var, extremt god kryddning!"

Lena: "Det är gott, men jag är mer för att ha såser till."

Anneli: "Va gott!"


Marängtårta med youghurt och rosenvatten
Det roligaste med att tillverka den här tårtan, var kanske att slänga på rosenbladen i slutet. Det stod inget om att man skulle slänga på dem, men det stod heller inte att man inte skulle göra det, så vi gjorde det.

Lena: "Det är ingen smak som bara poffar ut ur munnen sådär, men det var ganska gott."

Anneli: "Jag gillar maräng överhuvudtaget, och det här var helt ok."

Både Mr. Arla och Arlamannen tyckte det var sådär.
Arlamannen:

Mr.Arla:

Vi ska ju förresten inte glömma att tipsa om att man kan dricka till rätterna också, t.ex. cava och rödvin och sött mousserande rosévin!

Tårtkalas!

Vi fortsätter att slumpa oss genom Arlas nya exotiska såser.. förra veckan var det grön currysås och nu var det den röda såsen som skulle provas. Det blev nudlar och skaldjur i röd currysås och till efterrätt enkel gräddtårta med kvarg.

Curryrätten var liksom föregående veckas curryrätt tämligen lättlagad och avnjöts med ett halvtorrt vitt vin som gjorde sig fint till den lilla hetta som Arla begåvat sin currysås med. Det visade sig vara en inte alls dum vardagsrätt som både jag och Anneli skulle kunna tänka oss att svänga ihop igen vid tillfälle. Särskilt Mr Arla gillade rätten, men lade samtidigt till att hungern kanske höjde betyget lite grann. Arlamannen var mindre imponerad, han är överlag skeptisk till thailändska matinfluenser.

Anneli:

Lena:

Arlamannen:

Mr Arla:






Tårtan visade sig vara inte bara väldigt lättlagad utan också väldigt god! Vi var lite skeptiska till att stoppa tårtan full av vaniljkvarg men det gjorde den faktiskt lite lagom frisk och inte alltför söt. Vi smällde i oss halva tårtan och resten tog jag och Anneli med oss till jobbet till matlåda dagen efter. Nä det gjorde vi faktiskt inte, men tanken var lockande. Vitvinsglögg blev det till tårtan, säsongen till ära! O så pappersslumpade vi fram en nyårsmeny till nobel också, mer om detta i nästa inlägg!

Anneli:

Lena:

Mr Arla:

Arlamannen:

En räd av lyckade efterrätter

Vi är inne i ett flow just nu. I alla fall vad gäller efterrätter. Denna gång var det yellow submarin vi slumpat fram. Och den var god den.
Den var lite avancerad att tillaga dock, kanske inte svår men man behövde lite tålamod och tid. Jag fick t.ex. börja med mandarinmarmeladen redan innan Lena och Arlamannen dök upp, för den skulle stå i kylen två-tre tim.
När Lena kom till Guldheden, delade vi dock duktigt på resten av Yellow submarintillagningen:


Mellan varven lagade vi också det vi skulle äta innan den gula ubåten, nämligen wokade grönsaker med lax i grön curry.
Woken tyckte vi så här om:
Arlamannen: "Rätt ok, trots att det smakade som det smakade."

Lena: "Gott, jag hade faktiskt kunnat tänka mig att göra det igen, om du hade gillat det." (Arlamannen alltså)

Anneli: "Man får inte en snabbare bättre vardagsrätt."

Mr.Arla: "Det är som ett tvprogram, det är inte det bästa jag sett, men det är ok, jag tyckte om det."

Medan vi väntade på att manadarinmarmeladen skulle kyla ner sig lite till, spelade vi såklart yatzy. Ett tag var det dock osäkert om det verkligen var yatzy vi spelade, eller om det var yztay (en påhittad omvänd version av yatzy)
När vi var klara med yatzyn, åt vi ubåtarna till ackompanjemang av yellowlåtar på Spotify, bland annat en Yellow Submarinecover (eftersom Beatles inte använder spotify). Vi tyckte alla att ubåtarna var mycket estetiskt tilltalande, och goda! Lena konstaterade att vi verkade vara inne i en räd av goda efterrätter.
Mr.Arla: "Om man ska göra en räd, ska man göra en räd av efterrätter!"

"Men förra veckan var efterrätten strået vassare."
Lena: "Väldigt gott!"

Arlamannen

Anneli:

Vi glömde såklart inte att dricka, nedanstående släckte vi törsten med.