Förrätt: saltchock, Huvudrätt: ostöverdos, Efterrätt: barndomsminnen

Tor. 12 augusti ägde senaste arlakvällen rum. Att jag - Anneli - inte skrivit sedan dess, får jag skylla på en veckas semester tillsammans med Mr. Arla på ön Skiathos. Överhuvudtaget har arlabloggen blivit lite lidande under sommaren pga. diverse resor och grejer. Snart är vi dock tillbaka i normaltillstånd - hösten - och då behöver vi arlabloggen mer än någonsin! Så, innan jag börjar berätta historien om vår senaste trerättersmiddag i Guldheden, vill jag be om ursäkt å Lena and Annelis vägnar.

Så! Trerätters blev det alltså nu senast. Vi hade slumpat fram en förrätt; ägghalvor med romröra men ville leva större och slumpade fram en huvudrätt med snabbhetssymbol; tomat och tortellinisoppa, och en efterrätt: äppelfras i glas. Som i de allra flesta fall i Arlas mångfacetterade receptsamling, var inte heller detta ett svårt recept att följa, vi gjorde bara som det stod i receptet. Det krångligaste var nog att få de lite blöta ägghalvorna att ligga kvar på tallriken när vi skulle pryda dem med romröra, rom och körvel. Apropå körvel kan jag avslöja att jag aldrig hade inhandlat detta förut, men det visade sig inte vara krångligare än att köpa en kruka persilja. Första intrycket av förrätten var: SALT! detta intryck bestod genom hela ätprocessen. Jag ojade mig och tittade mig generat omkring på alla runt middagsbordet, när jag skulle salta romröran råkade jag hälla lite utanför kryddmåttet. Jag trodde dock inte det var så här mycket. Arlamannen räddade mitt ansikte lite genom att smaka på enbart romen, den var faktiskt ohyggligt salt i sig! Så det var inte bara mitt fel. Vi konstaterade i alla fall alla att detta med stor sannolikhet skulle kunna vara en god förrätt om det inte vore för den fräna saltsmaken. Det smakade bara salt.
Anneli:
Arlamannen:
Lena:
Mr.Arla:

Över till huvudrätten som var löjligt enkel att tillaga. Men hur var det med smaken?
Anneli tyckte mest att det var rätt gott, fast framförallt väldigt ostigt:

Arlamannen tyckte det nästan var omöjligt att äta med den stora ostklumpen i soppan, men sa också något förvirrat att betyget påverkades av hans kärlek till italiensk mat "men det är ju helt fel uttryckt!"
Lena tyckte också att det var svårätet: "ost är jättegott, men det finns ju gränser för allt." och "Det är ju inget man rekommenderar på första daten precis." Lena ville att det skulle finnas speciella ostbestick som man kunde äta denna rätt med. Trots att hon tyckte det hade varit godare med en mer smakrik tomatsoppa, kanske en man lagat själv, gillade hon ingredienserna så hon kastade iväg betyget:
Mr.Arla tyckte det hela var cheesy, men också att det var roligt att leka med osten:

Efter viss paltkoma, gick vi vidare med efterrätten äppelfras. Lena: "Smask! Det här var jättegott! Och så bra för de flesta ingredienserna brukar man nog ha hemma!"
Anneli blev nostalgisk, då rätten påminde både till tillagningssätt och smak om en efterrätt hon brukade få hemma som barn. Den bestod dock av ströbröd istället för havregryn, samt vaniljsås istället för vaniljvisp.
Arlamannen:
Mr. Arla tyckte det var väldigt mycket vaniljvisp och ville ha något mer:
Arlamannen konstaterade - efter trerättersmiddagen samt ett par glas vin av både den vita och den röda sorten - att: "Va skönt det var med lite alkohol, som bomull över hjärnan. Skål för det!"