Fikon och texmex utan mex

Arlakväll i kroken. En vanlig torsdag med jobbtrötthet och irritation över diverse småsaker i livet, o så ses man för arlakväll och får skratta bort all sån där onödigt skit. Härligt. Denna kväll skulle det bli fikontoppar och kvällens extrarätt med snabbhetssymbol blev mexmiddag.

Anneli rörde ihop fikontopparna och klickade ut dem på en plåt och Lena fixade själva köttfärsröran. Till vår stora förvåning skulle man inte använda sig av den traditionella tacokryddan i detta recept. Istället skulle soja, tomatpuré, köttbuljong och cremé fraiche ge smak åt köttfärsröran. Till detta skulle vi servera traditionella tacotillbehör som salsasås, tortillabröd, nachos, avocado, gurka, lök, tomat och majs. Sen ville Arla också att vi skulle ha oliver som tillbehör, så vi gjorde förstås snällt som Arla sa (även om Lena inte är någon direkt fan av oliver).

Mexmiddagen visade sig vara riktigt god trots att den inte gav den där riktiga tacoskänslan som lite fabrikstillverkat pulver i en röd påse kan ge. Det var helt enkelt en väldigt snäll färsröra. Vi gillade dock allihop att den var lite krämigare än vanlig tacofärs. Till maten drack vi det röda vinet Piccini Chianti. Inte dumt.

Enigheten var total när vi skulle betygsätta rätten. Om alla tyckte såhär lika om många saker skulle kanske världens konflikter lösas lite lättare.

Anneli:

Lena:

Arlamannen:

Mr Arla:


Sen var det dags för fikontopparna. Efter att ha gräddats i den uråldriga gasugnen såg de fortfarande lite degiga ut. Särskilt toppiga blev de inte heller utan det såg mer ut som ganska halvoaptitliga klickar på bakplåtspappret. Det smakade inte särskilt gott heller. Arlamannen gav all time low i betyg i arlabloggens historia. Han har svårt för både citron och kokos och tyckte att rätten påminde om en thailändsk soppa. Lena är inget jättefan av torkad frukt och gillade inte fikonsmaken. Anneli har i sin tur svårt för kokos i större mängder och uttryckte inte heller någon större uppskattning. Mr Arla tyckte att man bara tuggar och tuggar av allt kokos i munnen. Han provade att lägga lite fikontoppar på ett tacochips och tyckte att det lyfte rätten, vilket kanske säger någonting om ungefär hur gott det faktiskt var med fikontoppar..inte särskilt. Vi kan bara säga: gör inte denna rätt. Det är inte gott, vi lovar. Inte ens det röda vinet Mont Gras Shiraz som särskilt skulle passa till fikon, gjorde rätten vidare njutbar. Betygen blev följande.

Anneli:

Lena:

Arlamannen:

Mr Arla:


Resten av kvällen ägnade vi åt att försöka rodda olika saker. Vi bråkade med blogger. Vi bokade efter mycket om och men bord inför en förstående after work som i sin tur resulterade i olika tokiga missförstånd. Helt plötsligt var klockan sent och vi hade inte ens kollat på plus. Tokigt. Anneli och Mr Arla begav sig hemåt till Guldheden. Goodbye and goodnight för denna gången!

En alldeles vanlig helt underbar Arlakväll.

I skrivande kladdpapperstund sitter jag på en buss och är arg på SJ. Frustrerad över människor och regler som gör livet svårare, och som jag måste lära mig att hantera. Den senaste tiden har jag varit med om en hel del sådana frusterande människor/regler. Men tack och lov finns ett andningshål mitt i all den här frustrationen. Arlakvällarna. I torsdags träffades Lena och Anneli på Hemköp i Nordstan för ingrediensinköp. Vi kände oss båda lite allmänt trötta. Men i Guldhedslägenheten satte vi direkt igång och fixade i ordning hummerfisk. Alltså ännu ett slumpat middagsrecept med snabbhetssymbol istället för hämtmat till förrätt. Ackompanjerade till varsitt glas rödvin, var det inga problem att fixa maten. Vi glömde dessutom alla våra bekymmer. Arlamannen och Mr. Arla satt ute i vardagsrummet och kollade in Masterchef, trots att de hade allldeles egna masterchefs ute i köket. Men Lena och Anneli var alldeles för upptagna med vinet och maten för att fokusera på sådant. Vi serverade istället glatt hummerfisken tillsammans med ett glas Leva Chardonnay. Betygen blev:

Anneli:


Arlamannen:


Lena:


Mr Arla:


Gott alltså. Såsen var god men vi hade gärna lagt till lite mer hummerfond om vi hade fått välja. Receptet var i övrigt ovanligt fritt, något som kan skapa viss ångest hos en ovan arlakock. Lena och Anneli var dock kolugna vid val av örtkrydda i butiken. Hummer och fisk: "Jamen det får ju bli persilja!" Arlamannen konstaterade att: "Vår erfarenhet fått oss att växa som arlakockar, för persilja var perfekt till." Tillbehören i form av potatis, spenat och champinjoner var vi också mycket nöjda med, fast där hade ju Arla varit något mer specifik - vi fick bara välja svampsort. Efter maten tjötade vi på om något som jag inte minns, för jag är så lättpåverkad av alkohol. men jag minns i alla fall att jag och Lena plötsligt beslutade oss för att laga kvällens huvudrätt: Rostad sockerkaka med jordgubbar och grädde. Vi blev båda lite fundersamma när vi i receptet läste: Rosta sockerkakan. Oftast står det ju:"Rosta i ugn" eller "rosta i stekpanna". När det bara står rosta, tänker i alla fall jag och Lena - rosta i brödrost. Så det gjorde vi. Det blev efter en första för lång provrostning, finfint! Lena:" Jag gillar limen, syrligheten med det söta." Arlamannen tyckte att det här var en efterrätt helt i hans smak. Rostad sockerkaka med jorgubbar och grädde förtjänade:

Anneli:



Arlamannen:



Lena:



Mr. Arla:




Till detta
drack vi Reymos. Oj va gott.

Nu har jag bytt till ett tåg och sitter och funderar på den här kvällen i fiskens och jordgubbarnas tecken. Jag tycker fortfarande inte alls om SJ, men vad gör det när man har Arlakvällar att se fram emot!

Vinn en Arlakväll med oss!

Efter oerhört många böner och förfrågningar om någon form av tävling här på LenaandAnneliMasteringtheArtofslumpadeArlarecept har vi nu bestämt oss för att tillgodose era önskemål.

Följande 5 rätter har slumpats fram som alternativ att laga på den aktuella Arlakvällen.

-Wraps med lax och cottage cheese
-Hallon & blåbärssmoothie med citron
-Parmesangratinerade paprikor
-Lins- och bönmosaik
-Pasta med saffran och räkor

Som ni ser kan man längst upp till vänster på sidan rösta på vilken rätt man helst vill att vi lagar. Skriv sen också en kommentar i kommentatorsfältet under detta inlägg där du skriver vad du heter och vilken rätt du röstat på. Bland de horder av folk som har röstat drar vi sedan fram en vinnare.

Arlakvällen kommer sannolikt att äga rum i maj eller juni, vi återkommer med närmare information om detta. Sannolikt kommer det, förutom den arlarätt som fått flest röster, även att serveras någon eller några andra Arlarätter under denna kväll.

Rösta på nu bara! Och trevlig söndag!

För mycket Arla i Arlamaten?

Torsdag, dags för arlakväll och två spännande rätter stod på menyn. Lena shoppade loss på Ica Olskroken och Anneli fann två idealiska flaskor på Systembolaget. Det spanska röda vinet Campos de Luz som skulle serveras till risonin och en flaska av det söta mousserande Asti Martini till saffranskakan.

Anneli ägnade sig åt att göra krämig grönsaksrisoni medan Lena vispade ihop Saffranskaka. Båda rätterna var tämligen lätta att göra och svängdes ihop i en handvändning. Morötter, buljong och risoni kokade i en kastrull medan purjo och vitlök frästes i en stekpanna. Sedan skulle allt gojsas ihop med cremé fraiche och ost med lite cashews på toppen. Saffranskakan var om möjligt ännu enklare att göra. Ägg och socker vispades ihop och blandades med mjöl, salt, keso, saffran och mandel. In i ugnen i 50 minuter. Busenkelt.


Så var det dags att förtära risonin. "Slemmig konsistens, och så saknar jag protein" tyckte Arlamannen och var inte alltför förtjust i rätten. Lena och Anneli tyckte rätten var lite smaklös, och den erbjöd inte heller några större smakupplevelser för mr Arla. Och vad både cremé fraiche och ost gjorde i rätten var för oss alla en gåta. "Vill Arla bara använda så mycket av sina egna produkter som möjligt och glömmer bort hur det smakar?" frågade sig Arlamannen. Vid ett par tillfällen kom korvkiosken på torget på tal. Det fanns en utspridd längtan efter proteinrik mat helt enkelt. Betygen blev följande:

Anneli:

Lena:

Mr Arla:

Arlamannen:

Så var det dags för saffranskakan. Och vad kan vi egentligen säga om denna rätt?

Färgen var gul och fin och saffranssmaken slog som tur var igenom, men vad gjorde egentligen 500 g keso i denna rätt? Inte ens björnbär och grädde kunde göra den här rätten till någon höjdare. Vad värre var, så blev den mindre god ju mer man åt av den. Mr Arla fick "äppelgömmevibbar" (se tidigare inlägg om Äppelgömmor), och Anneli började fundera över om hon var lite laktosintolerant efter alla mjölkprodukter som vi fått i oss under kvällen. Återigen kändes det som att Arla tryckt i lite för många av sina egna produkter i receptet för att att det skulle bli bra. Så här mycket fick iallafall saffranskakan i betyg. Som ni ser rådde stor enighet runt bordet.

Anneli:

Lena:

Mr Arla:

Arlamannen:


För att råda bot på Annelis laktosintoleranta känsla i kroppen, och vår andras allmänna känsla av olust och omättnad (efter att det konstaterats att korvkiosken var stängd och ingen av oss orkade ta oss för att gå till något annat snabbmatsställe) delade vi alla på en skiva danskt rågbröd. Det kan låta sorgligt, vi vet, men så blev det. Och i den stunden smakade faktiskt några bitar av upptinat danskt rågbröd utan pålägg ganska gott.

Under kvällen planerade vi också för en läsartävling där priset är att vara med på en av våra Arlakvällar, tänk så fantastiskt! Mer information om detta kommer på sidan inom kort!

Preview

Imorgon är det dags för arlakväll igen och det blir saffranskaka denna gång. Det ska bli spännande att se om det är någonting att ha eller inte. Det jag är mest fundersam över är att kakan till väldigt stor del består av keso. Det verkar vara olika det där med keso, vissa älskar det, andra hatar det. Själv tillhör jag nog mest den där kategorin som tycker keso är okej, men ingenting att hetsa upp sig över. Men saffran gillar jag. Så vi får helt enkelt se vad den här rätten har att erbjuda våra smaklökar imorgon.

Det blir dessutom en extra rätt imorgon. Anneli kom ju med den briljanta idén att slumpa fram ett middagsrecept med snabbhetssymbol när det blir efterrätt eller annan mindre mättande rätt till middag. Denna vecka bjuds det på krämig grönsaksrisoni. Månne detta vara något? Full aktivitet blir det hur som helst i Casa Olskrokens nedgångna kök imorgon.

Tisdagsfika

På mitt jobb har vi tisdagsfika. Varje tisdag kl. 14:30 serverar en av oss någon form av söt fika. Det måste vi göra. En del bakar kakor, andra gör en fruktsallad med glass. Vissa lagar inte till någonting alls. Jag är en av dem. Vi går till Ica Bergsjön och KÖPER något. Det råder delade meningar om detta. Vi som gör så ska nog skämmas lite. Eller så är det bara så det känns för mig. På senaste tiden har de dock börjat lätta, mina skamkänslor kring tisdagsfikat. Nu kan jag ju skylla på att jag inte hinner, inte som tidigare för att jag hellre tar en långpromenad eller ser på tv eller snackar skit med någon, utan för att jag en gång i veckan lagar arlarecpet och inte har så mycket tid att baka tisdagsfika. Nu i tisdags, lagade i alla fall jag och Lena tisdagsfika till oss själva på kvällen. För vi var tvungna för Arla hade sagt det. Ja eller egentligen påbörjade jag projekt ingefärsglass med punsch redan i måndags kväll. Jag kan ju inte sluta jobba kl. 15 varje gång Arla ger oss glass att laga. Så jag fick helt enkelt ta min lediga annandag påsk o fixa förberedelserna, glassen skulle ju ändå frysa 4 tim! Vanligtvis när veckans slumpade rätt inte ger intryck av att kunna mätta oss som en middag, köper vi oss indiskt eller thai till förrätt. Men den här veckan hade jag kommit på en genial idé. Som en liten bonus till den traditionella konservativa slumpningen, skulle vi fixa förrätt genom att slumpa fram till dess att vi fick fram en middagsrätt med snabbhetssymbol! olivpasta blev det! Så när vi sågs tisdag kväll (inte torsdag denna gång eftersom Anneli är med i en på papperet pretentiös bokklubb som skulle träffas och låta svåra då) så kokade vi pasta o lade ihop med keso, pinjenötter och oliver, medan glassen fortsatte att frysa. Ja och olivpastan var fullt ätbar, kanske inte en delikatess men vi båda tyckte i alla fall att den var värd:



Lena: "För mig var det pinjenötterna som gjorde det, jag kan ha det till nästan allt!" Anneli kontrade med "För mig är det så med gräddfil!" Efter dessa passionerade matdiskussioner om att pinjenötter och gräddfil passar till nästan allt, hällde vi på lite ketchup på olivpastan. Skål för ketchup! Vi var nu redo för kvällens huvudrätt: Vi smälte Lindtchoklad o doppade physalis o stoppade in dem i kylen o plockade ut glassen o hällde på chokladbären. Gott var det! Lena:
" Det här var roligt och oväntat, jag hade kunnat tänka mig att göra det här igen! Punschen gör ganska mycket för känslan, först kommer smaken av ingefära, sedan kommer punschen som en spritig underton som bränner i strupen på ett gott sätt". Mr Arla hade provsmakat detta redan innan Lena och Anneli anlänt till renoverade lägenheten, och han tyckte att: "Man skulle kunna få det här som efterrätt på en fin restaurang ju!". Anneli menade att glassen kändes elegant. Vi pratade under glassmiddagen om att vi borde ha en "Best of Arlakväll" en gång varje år. Ingefärsglassen är en mycket god kandidat till efterrättsplatsen den kvällen kan jag säga!Betygen till glassen blev:
Anneli:

Lena:

Mr Arla:

Till glassen drack vi: asti araldica.
Anneli har nu äntligen fått en positiv bild av tisdagsfika och skäms nästan inte alls för det där längre!

En grekisk afton

Skärtorsdag och dags för auberginegratäng! För att hotta upp rätten lite bestämde vi oss för att göra cevapcici och fetaostsallad till. Själva gratängen svängde vi ihop i en handvändning. Lena skivade upp auberginerna som sedan fick ligga och svettas med salt på hushållspapper och Anneli rörde ihop tomatsåsen. Sen var det bara att steka auberginerna och varva dem med tomatsåsen i en form, på med ostsås och ost och in i ugnen. Till detta skulle vi dricka ett rött vin "med smak av tjära", Foot of Africa shiraz. Tjära visade sig smaka riktigt gott. "Det var ett rustikt vin" som arlamannen skulle säga.


Auberginegratängen visade sig vara en väldigt mild och ostig historia som absolut var god men som ensamrätt skulle vara lite småtråkig. De smakfyllda tillbehören visade sig vara en fin idé. Tillsammans med cevapcicin och en fetaostsallad bestående av feta, tomat och rödlök tyckte vi allihop att det blev jättegott! Gratängen fick vi dock bedöma som en ensamrätt och då blev betygen följande:

Anneli:

Lena:

Arlamannen:

Mr Arla:


Efter maten blev det dags för ännu mera vin, chardonnay denna gång. Arlamannen fixade mojitos och Anneli och Lena gjorde vad de gör bäst: en härlig spotifylista med 80-talsmusik. Det blev allt från Babuschka till Sånt är livet och It´s a kind of magic. Fina grejer. Dans blev det också! Runt halv två tiden var vi hesa och trötta och Anneli och mr Arla tog sig hemåt för en sista natt i ersättningslägenheten. Ännu en arlakväll var till ända. Glad påsk önskar Lena and Anneli!

Skärtorsdag

Idag är det alltså skärtorsdag. Satt just och funderade på varför det kallas för skärtorsdag. I sådana situationer är google ovärderlig. Jag menar, vad gjorde man innan google kom? Släpade hem tunga exemplar av nationalencyklopedin som sedan måste uppdateras med några års mellanrum? Eller levde i ovisshet? Det andra alternativet låter i och för sig ganska skönt.. Hur som helst. Enligt google så heter det skärtorsdag för att Jesus tvättade lärjungarnas fötter. Skära betyder alltså rena i den här betydelsen.
Men i vårt fall ska vi inte tvätta fötter, om inte Marcus Herz (a k a Jesus)gör ett oväntat besök med tvättbaljan det vill säga. Vi ska istället ägna oss åt att göra auberginegratäng. Inte så pjåkigt det heller.