Höstmiddag

Ibland hoppas jag nästan att vi ska slumpa fram julskinka i juli. Eller sommartårta till jul. Men andra gånger är det lite småputtrigt när livet känns mer förutsägbart också. Som när vi förra veckan slumpade fram matig höstsallad. Efterrätt ville vi ha också, vi slumpade fram en sådan med snabbhetssymbol: halloncheesecake i glas. Men åter till huvudrätten; linserna hade jag lagt i blöt i ett glas vatten på morgonen eftersom de kan ha en förmåga att bli smuliga annars (och det stod bara linser i receptet, jag såg därför inget hinder i blötläggningen). Rödbetorna fick vi gissa oss till koktid på, Lena hade kokat sådana här goda små grejer vid andra tillfällen - hon höll därför med van och vis hand i rödbetskokandet (de behövde koka nästan en timme ska jag tillägga). När maten var upplagd, slogs vi av hur snygg den var. Ja det var så snygga färger alltså. Men mat skall ju ätas inte bara med ögat utan även med munnen. Lena konstaterade att: "Det här känns faktiskt som en sallad man kan äta på hösten, ingredienserna är höstiga". Arlamannen: "Jag hade föredragit getost till"." Anneli: "Mmmmmmm, smakombinationerna är mycket goda, jag gillar sådan här mat!" Arlamannen: "Jo men jag har svårt för linser, jag har svårt för det där mjöliga, när jag tar en tugga med bara linser så är det inte gott, så jag kommer framöver ta tuggor med allt ihop istället." Lenas vininköp tyckte vi alla passade ovanligt bra till maten, det var en sådan där sort som var röd och ekologiskt odlad, orange skruvkork hade den. Lena hade varit på miljöutbildning på jobbet under dagen, vilket under kvällen bland annat yttrade sig i ekologiskt vin och samtal kring varför toavattnet måste vara lika rent som dricksvatten? Detta samtalsämne gick på något mystiskt sätt senare över till värktabletter, tv-serien Nurse Jackie som Anneli följer, och en undran om det är vanligt att sjuksköterskor blir beroende av smärtstillande tabletter? Men betygen!
Anneli:
Arlamannen: "Jag gillar konceptet, men linserna pajar det för mig.":

Lena:

Mr.Arla: Det är väldigt gott, men det känns verkligen inte arligt:

Det är härligt hur mat, (och då speciellt oväntad slumpad arlamat?) kan ta fram oväntade samtalsämnen hos oss alla? Svordomar till exempel. Hur mycket eller lite svär Arlamannen? Ja det råder det delade meningar om i det Nilzon/Arlamanska hushållet. Mr. Arla berättade att han måste balansera könsorden; när Mr.Arla blir arg händer det att han skriker könsord, och när han gjort det behöver han väga upp det han skrikit genom att skrika det andra könets könsord. (Jag kan inte vara mer explicit här, jag tror att en massa barn läser den här bloggen?). Och apropå arg: hur agerar vi när vi är arga? Vad säger vi (eller skriker?), och hur ser vi ut? Det är sådant som ofta människor runt omkring en känner till bättre än man själv gör. Till exempel visste inte tidigare jag det som Mr. Arla fått erfara några gånger; Jag får tydligen i mina arga stunder en speciell kroppshållning, stirrande blick och arga raka armar. Ja visst är det charmigt. Alla dessa svordomar och ilskan gjorde oss sugna på efterrätt. Den var så enkel att tillaga så vi knappt trodde det var sant. Arlamannen: "Det här med att köra något bärigt, något lite gräddigt såsigt och lite krisp på toppen, är inte helt ovanligt i arlas receptbank." Mr. Arla kom in på att han arbetat på Göteborgs kex och att han där en gång (eller var det två?) råkade blanda i plast i degen. Mr. Arla har valt en helt annan karriärväg efter detta. Men en positiv grej med kexfabriksjobbet, var truckkörandet. Arlamannen gav då direkt Mr. Arla ett erbjudande, han hade kontakter som innebar att de båda kunde låna en truck och köra lite någon dag! Om detta var fyllesnack eller inte vet jag inte ännu. Kanske hör vi Mr. Arla och Arlamannen närma sig nästa Arlakväll i varsin truck? Men vi pratade inte bara, vi åt också:
Lena: "För att det var så lätt att tillaga, hade det inte varit det hade det fått sex arlakossor!"

Mr. Arla:

Arlamannen:

Anneli:

Måltiden var över och det var dags för Lena och Anneli att slumpa fram nästa veckas recept. Som bekant kör vi varannan vecka i Guldheden, varannan vecka i Olskroken. För första gången i Arlabloggens historia hände det nu något som förändrade allt detta. Receptet vi slumpade fram skulle grillas. Det är höst och att grilla ute är inte aktuellt om det finns något annat alternativ. Lena och Arlamannen har en gasugn utan grillfunktion, men de äger också en grillpanna. Anneli och Mr. Arla har en ugn med grillfunktion. Vi beslöt oss för att det mest lämpliga var att använda ugnen med grillfunktion. Guldheden två veckor i rad alltså, och efter det Olskroken två veckor i rad. Det är tur att vi människor har förmågan att anpassa oss efter de mest oväntade förhållanden?

Arlavalvaka i Kroken

Det var dags för arlavalvaka och vi hade laddat med 4 (!) slumpade arlarecept för att fira denna högtidliga dag. Det blev zucchini frittata, italiensk korvsoppa, färsk tomatsås och äggkräm med citron och bär. Till detta flödade rött vin och gammeldansk. Våra vänner Pernilla och Daniel kom också och förgyllde vår kväll med vin och snask så det stod härliga till.

Anneli och jag konstaterade att vi var oerhört koordinerade inför dagens uppgift. Vi rev zucchini, hackade tomater, rörde äggkräm i vattenbad, skivade lök och korv och sörplade rödtjut under tiden medan Pernilla underhöll oss med veckans nyheter. Och så pratade vi jämställdhet. Om att det på kalas t e x ofta är så att tjejerna är i köket och "hjälper till" och männen i vardagsrummet. Vad är det för skit? Sen dök männen upp. Som tur var kom de in i köket ganska omgående. (Kanske kan det i och för sig bero på att vinet fanns i köket). Det ska dock sägas att vad gäller arlakvällarna är alla andra än Anneli och jag befriade från matlagning. De får faktiskt inte laga någonting, och det helt oberoende av kön. De får bara stå bredvid och heja på! Och heja på gjorde de andra gladeligen medan jag och Anneli fixade med veckans trixigaste uppgift; att vända zucchini frittatorna (böjer man det så tro) i stekpannan. Svettigt var det men det gick till sist!

Sen var det dags att servera förrätten: som för övrigt var RÖDGRÖN, zucchini frittata med stekta tomater.
Alla var hungriga vid det här laget så tallrikarna var tomma efter bara några minuter. Betygen blev dock medel eller strax över. Alla var överens om att tomaterna var ett välkommet inslag till den annars ganska smaklösa frittatan. Betygen blev följande.

Anneli:

Lena:

Arlamannen:

Mr Arla:

Pernilla:

Daniel:


Sen var det dags för mig och Anneli att fixa med de två olika huvudrätterna. När vi slumpade fram korvsoppan vid föregående arlakväll kände vi spontant att det vore trevligt med en huvudrätt till, och då blev det den färska tomatsåsen. Vi började med att servera soppan. Det var färdig Kelda tomatsoppa som skulle värmas med majs, makaroner och korv. Det uppstod dock ett dilemma när vi slumpade fram denna rätt: Korven. Anneli äter inte kyckling och Pernilla äter inte gris- och nötkött. Lösningen blev att göra två olika soppor, en med kycklingkorv och en med chorizo. Och så gammeldansk för att skölja ned eländet med.
Man kan lugnt säga att den RÖDA soppan fick ett blandat betyg. Daniel var överförtjust och kastade fram ett mycket högt betyg, till allas förvåning (och chock). Han hotade med att göra soppan hemma (trots att Pernilla högljutt protesterade mot detta). Arlamannen, Mr Arla och Anneli tyckte soppan var okej, medan Lena och Pernilla tyckte den var mer åt det äckliga hållet. Lena tyckte att det var en märklig upplevelse med korv i soppa och har ett hatförhållande till det här med burkmajs.
Betygen blev följande:

Anneli:

Lena:

Mr Arla:

Arlamannen:

Pernilla:

Daniel:


Så blev det dags för kvällens andra RÖDA huvudrätt: färsk tomatsås. Hackade tomater, lök och vitlök fick gotta sig i buljong, mellangrädde, honung och basilika. Det hela serverades med färsk pasta. Det här var en rätt som gick hem hos de flesta. Inga stående ovationer kanske, men alla åt med god aptit och betygen blev över genomsnittet.

Anneli:

Lena:

Mr Arla:

Arlamannen:

Pernilla:

Daniel:


Dags att göra efterrätt. Äggkräm och RÖDA och BLÅ bär (jordgubbar, hallon, björnbär och blåbär) varvades i skålar och toppades med krossade mandelskorpor. Vad kan man då säga om den här efterrätten? De flesta verkade gilla smaken på äggkrämen, men tyckte att det var för mycket bär i rätten, bärsmaken tog över lite för mycket.
Betygen blev följande:

Anneli:

Lena:

Mr Arla:

Arlamannen:

Pernilla:

Daniel:


Efter maten blev det fortsatta politiska diskussioner och valresultatet började sakta men säkert växa fram på teve-skärmen. Både blå, gröna, lila och röda röster fanns på olika sätt representerade under vår valvaka men det som ändå var mest på allas tungor var det faktum att Sverigedemokraterna tagit sig in i riksdagen. Och då är det dags att bli lite allvarlig mitt i alltihop. Vad är det som händer med Sverige när Sverigedemokraterna får 5,8 % av rösterna? För mig känns det overkligt. Overkligt och obehagligt. Over and out.

Arla älskar äpplen.

.. Och som tur är gillar vi dem också. För femte gången tror jag (räknar jag rätt nu?) fick vi i uppgift av arlaslumpareceptknappen att laga något med äpplen. Den här gången blev det äppelkaka Anneli, Lena, Mr. Arla, Arlamannen och vår vän Pernilla var på plats, redo att äta äpplen, huvudrätt med snabbhetssymbol, dricka vitt vin, dessertvin och plocka fram rätt antal arlakossor! Kvällens huvudrätt blev varmrökt lax med gräslökssås. Vi - Lena och Anneli alltså - började kvällen med att baka äppelkaka. Inget konstigt alls får jag nog säga. Kakan fick svalna innan den skulle agera efterrätt ihop med siktat florsocker och vispad grädde - just som receptet sagt. Laxen då? Ja det var lika okonstigt det, våra gäster började dock efter ett tag undra om de skulle få någon mat, för kakan tog tid i ugnen och potatis är inte snabbmat. Men som så många gånger förr, blev maten klar till slut. Vi valde broccoli och blomkål som våra lättkokta grönsaker. Jättegod var fisken! Speciellt såsen var fantastisk. Arlamannen menade att: "såsen var det godaste, koka potatis och köpa varmrökt lax är för enkelt!"
Lena tyckte allt att det här var värt:
Anneli och Mr. Arla var båda förtjusta och gav:
Pernilla tyckte det var i stort sett komplett, enda lilla orosmolnet för henne var benen i laxen, då hon för ett par år sedan fick i sig ett fiskben som fick opereras ut! Trots detta var det så gott att hon belönade laxrätten med:


Mellan lax och äpplen diskuterades det vilt om amning och adoption. Ja alltså inte i kombination liksom men var för sig. När vi inte hade något mer klokt att säga om detta, serverade Anneli och Lena äppelkakan. Mr. Arla: "Jag vill ha mer äpplen, någonting mindre brödigt. Det är för carbigt!":
Arlamannen: "Jag med!":
Vi andra var inte helt främmande för dessa kommentarer, helt ok kaka men inte mer.
Pernilla:
Lena och Anneli:


Vi fortsatte kvällen med tjöt, återigen på temat barn av någon anledning. Någonstans i slutet av dessa diskussioner konstaterade i alla fall någon av oss att: "Barn, det ÄR ju inte roligt" Nu vill vi inte reta upp någon som älskar sina barn med detta inlägg, även jag gillar andras barn, jag är bara inte säker på att jag skulle tycka om mina egna om jag hade några.

Nästa Arlakväll sammanfaller med valvaka 19 septembet hos Lenin och Arlamannen, spännande på flera sätt kan det bli!