Ostig låda och valnötsgegga

Denna arlakväll skulle vi laga we go weggolåda och hemmagjord valnötsost. Inte den första ostiga arlalåda vi snott ihop, men däremot den första arlaosten, och att göra den var en upplevelse i sig kan man säga.

Pernilla och Daniel kom och förgyllde vår kväll och medan vi sippade lite rödtjut ordnade jag och Anneli med pastalådan som visade sig bestå av ganska lite zucchini- och tomatröra, men däremot av en väldig massa ost och lasagneplattor. Sen tog Anneli på sig hjälteuppdraget att göra valnötsost där hackade valnötter, kesella, vitlök och kryddor skulle kladdas ihop till en ost. Det hela var en tämligen kladdig process och vi undrade hur Arla egentligen tänkte. Skulle detta bli ost? Det kändes mycket mer som någon form av röra eller dipsås.

Weggolådan intogs med god aptit tack vare sex hungriga magar runt bordet. Vi var alla överens om att lådan hade vunnit på mer tomatröra och mindre ostsås, men trots det slank hela lådan ner i våra hungriga magar. Det var ändå ganska gott tyckte vi.
Lasagnefantasten Daniel kände sig till och med riktigt nöjd med lådan. Förutom lasagne gillar Daniel korv. Han är ju också den enda av oss som tyckte att arlarätten italiensk korvsoppa var god. Daniel skulle gärna vilja åka ut på en korvresa runt europa. Allt ifrån tysk bratwurst till spansk chorizo. En inte helt oäven idé tyckte också vi andra.
Betygen på weggolådan blev följande:

Anneli:

Lena:

Mr Arla:

Arlamannen:

Pernilla:

Daniel:


Sen var det dags för ost och kex och mera vin. Arlamannen fick dock inte vara med på den fantastiska provsmakningen och betygssättningen av valnötsosten, eftersom han är nötallergiker. Jag har en gång tidigare provat att ge honom nötter, med minst sagt tveksamt resultat. Så han fick passa denna gång.
Det här var alltså egentligen ingen ost, mer en röra, och betygen var heller ingen höjdare.




















Anneli:

Lena:

Mr Arla:

Pernilla:

Daniel:






Under maten hamnade vi i diverse diskussioner om bland annat balkonginredning och hur det egentligen gick till den där gången när en man tog med sig en pingvin hem från slottsskogen och satte honom i badkaret. Vi pratade också om filmer och hur olika smak man har. Och vilka filmer man sett tidigt i sitt dejtande. Jag och Arlamannen gick till exempel och såg den svenska skruttfilmen "Solstorm" med Isabella Scorupco, en film han aldrig fått med mig på idag. Pernilla och Daniel såg Bruno- kanske inte heller en ultimat första dejt film..
Under kvällen diskuterade vi också vad man får kalla sin partner egentligen. Är kärring okej? Det tyckte inte flera av oss iallafall. Arlamannen berättade dock att han alltid brukar kalla mig "sin underbara älskling" när jag inte är med. Tror vi på det? Kanske inte..