omelettgratängpaj

Ja en trerätters fick vi ihop nu senast, Lena och jag. Mr. Arla var där. Och Arlamannen. Även Daniel och Pernilla var med och käkade efterrätten med oss. Kvällens första recept var: snabbomelett med laxkräm. Det var en omelett med en gojsig röra och lite sallad på en stor seg brödskiva. Vi tänkte vi kunde ha det som förrätt för fyra personer (detta beslutades innan vi visste att Daniel och Pernilla skulle göra oss sällskap). Jag började kvällen med att spilla ut omelettsmeten. Men Lena var snäll och gjorde ny smet. Det var en lite konstig förrätt (kanske på grund av att det inte var en förrätt?) men vi åt lydigt.

Lena: "Jag skulle vilja säga en sak om kesella; jag har svårt för kesella i röror.

Anneli: "Det smakar ägg."

Mr. Arla: "Det har potential, om man till exempel skulle använt creme fraiche istället för kesella och ett bröd som man kan skära igenom istället för det här sega brödet."

Arlamannen:



Huvudrätten blev: pastagratäng med mozzarella. Vi fick dubbla receptet för det var avsett för två personer.
Alla: "Helt ok, men ingen smakupplevelse!"
Lena: "Intetsägande..."

Mr. Arla:

Anneli:

Arlamannen:


Mitt i maten blev det en väldig massa tjöt om skor. Här är ett kort utdrag ur konversationen:
"Jag älskar skor."
"Du älskar skor."
"Jag gillar skor."
"Du har ju 70 par skor!"
Skor skor och ännu mera skor.

Efterrätten bestod av: smulpaj samt en rolig historia. Efterrätten gick det rätt bra för, jag tyckte den var jättegod och de andra tyckte också om den, om än inte lika lyriskt mycket som jag.
Pernilla:

Daniel: "Såsen var jättegod."

Arlamannen: "Den hade fått 7,5 om jag inte fått halsbränna av den!"

Mr. Arla:

Lena:

Anneli:


Sist men inte minst; Daniels roliga historia.
Det var en demonstration i stan. Några aktivister hade lagt sig framför en polisbil. Men polisen visste inte vilka som låg bakom.
Till försvar måste vi säga att det lät väldigt mycket roligare när Daniel berättade den!