En alldeles vanlig helt underbar Arlakväll.

I skrivande kladdpapperstund sitter jag på en buss och är arg på SJ. Frustrerad över människor och regler som gör livet svårare, och som jag måste lära mig att hantera. Den senaste tiden har jag varit med om en hel del sådana frusterande människor/regler. Men tack och lov finns ett andningshål mitt i all den här frustrationen. Arlakvällarna. I torsdags träffades Lena och Anneli på Hemköp i Nordstan för ingrediensinköp. Vi kände oss båda lite allmänt trötta. Men i Guldhedslägenheten satte vi direkt igång och fixade i ordning hummerfisk. Alltså ännu ett slumpat middagsrecept med snabbhetssymbol istället för hämtmat till förrätt. Ackompanjerade till varsitt glas rödvin, var det inga problem att fixa maten. Vi glömde dessutom alla våra bekymmer. Arlamannen och Mr. Arla satt ute i vardagsrummet och kollade in Masterchef, trots att de hade allldeles egna masterchefs ute i köket. Men Lena och Anneli var alldeles för upptagna med vinet och maten för att fokusera på sådant. Vi serverade istället glatt hummerfisken tillsammans med ett glas Leva Chardonnay. Betygen blev:

Anneli:


Arlamannen:


Lena:


Mr Arla:


Gott alltså. Såsen var god men vi hade gärna lagt till lite mer hummerfond om vi hade fått välja. Receptet var i övrigt ovanligt fritt, något som kan skapa viss ångest hos en ovan arlakock. Lena och Anneli var dock kolugna vid val av örtkrydda i butiken. Hummer och fisk: "Jamen det får ju bli persilja!" Arlamannen konstaterade att: "Vår erfarenhet fått oss att växa som arlakockar, för persilja var perfekt till." Tillbehören i form av potatis, spenat och champinjoner var vi också mycket nöjda med, fast där hade ju Arla varit något mer specifik - vi fick bara välja svampsort. Efter maten tjötade vi på om något som jag inte minns, för jag är så lättpåverkad av alkohol. men jag minns i alla fall att jag och Lena plötsligt beslutade oss för att laga kvällens huvudrätt: Rostad sockerkaka med jordgubbar och grädde. Vi blev båda lite fundersamma när vi i receptet läste: Rosta sockerkakan. Oftast står det ju:"Rosta i ugn" eller "rosta i stekpanna". När det bara står rosta, tänker i alla fall jag och Lena - rosta i brödrost. Så det gjorde vi. Det blev efter en första för lång provrostning, finfint! Lena:" Jag gillar limen, syrligheten med det söta." Arlamannen tyckte att det här var en efterrätt helt i hans smak. Rostad sockerkaka med jorgubbar och grädde förtjänade:

Anneli:



Arlamannen:



Lena:



Mr. Arla:




Till detta
drack vi Reymos. Oj va gott.

Nu har jag bytt till ett tåg och sitter och funderar på den här kvällen i fiskens och jordgubbarnas tecken. Jag tycker fortfarande inte alls om SJ, men vad gör det när man har Arlakvällar att se fram emot!