Mr Arla vickar i Arla-köket

Hallå där! Mr Arla här - i dag vickar jag som Arla-tillagare och -skribent eftersom Anneli dragit på sig någon infektion (hon var inte bara bakis, som vi längde trodde här). Så - Arla-tillfället inställt, Lena et al fick stanna hemma i Olskroken, och Anneli i sängen. Men eftersom maten var inköpt så föreslog jag att jag kunde ta tag i matlagandet, och även skriva ett inlägg om det. Anneli godkände, så nu kör vi!

På menyn i dag stod laxcarpaccio och enchiladas med biff. Eftersom Arlas slumparknapp är tjänstledig för tillfället så hade jag och Arlamannen fått förtroendet att välja var sin rätt - jag valde laxcarpaccio, och Arlamannen biff med enchiladas. Så det var bara att släppa allt jag gjorde, logga ut från Quizkampen (jag heter Robcreek om någon är sugen på att spela - jag är bra på kultur, nöje, sport och historia, och värdelös på djur och natur) och kasta mig in i min nya roll.

Det första jag gjorde var att välja bort att göra laxcarpaccion - helt enkelt en tidsfråga, eftersom en fotbollsmatch jag inte ville missa väntade runt hörnet. Laxen dyker säkert upp någon annan gång! Det andra jag gjorde var att få Dannys Saucedos "In the club" på hjärnan, fast i en lätt omgjord version - jag gick runt och sjöng "In the kök - the kök. Arla kök - the kök" för mig själv. Är det mello-säsong så är det, helt enkelt. Det tredje jag gjorde var att strimla biff och purjolök och slänga ner i en stekpanna. Tillsammans med creme fraiche puttrade det ihop sig till en röra som jag raskt smetade ut på ett antal tortillas. Det stod sex tortillas i receptet, men jag snålade inte så det räckte bara till fem (vi har ett tortillabröd över nu - om det är någon som vill ha det så kan ni ju skriva i kommentatorfältet här nere så kan jag skicka det). På med ost, och in i ugnen. Samtidigt som jag gjorde det här så gjorde jag en enkel sallad, och några minuter senare var allt klart. (Vilken härlig Lena-schvung jag fick på själva matlagningsdelen av texten här, kände jag!)

Anneli och jag satte oss till bords, dock utan de alkoholhaltiga drycker som brukar höra Arla-ätande till - dryckerna var kvar i Olskroken (Är inte det här hela dealen i "Att angöra en brygga" förresten, att de i land har maten och de i båten har spriten? Lena, Arlamannen och Arlababyn satt helt enkelt i båten, kan man säga.). Vi konstaterade båda att det var väl helt ok, inte mer - för att fortsätta på mello-spåret: det var inte Danny Saucedoskt "Amazing", utan snarare Sylvia Vrethammarskt "En trivialitet". Vi saknade lite mer sting i rätten, men det slank ändå ner rätt bra. Det blev en sexa i betyg från oss båda. (Jag lägger inte upp några koss-betyg här den här gången, men tänk er sex lite sköna småsega söndags-kossor så är ni spot on.)

Jag tog några bilder på maten, men jag struntar i att lägga ut dem. Här får ni istället en bild på Anneli när hon blir intervjuad av japanska barn på en marknad i Tokyo. Ha det gott!



Anneli och fyra fina japanska barn som övade på sin engelska.