Det blev bambamat till middag

18 februari och dags för arlakväll. Denna gång skulle det bli makaronipudding, en rätt som både Anneli och Lena kände viss skepsis inför. Men vi visste ju att Arla haft rätt förut när vi trott att rätter vi skulle laga skulle vara mindre aptitliga och lagade därför rätten med åtminstone viss tillförsikt.

Anneli kokade makaroner och blandade ihop ägg, grädde och mjölkröran medan Lena skivade korv. Korven stekte vi sen med purjolök och rotfrukter. Sedan blandade vi ihop röran med makaronerna, öste ner allt i en form och hällde äggröran ovanpå. Redan där kände vi på oss att den här rätten inte skulle bli någon kulinarisk läckerhet. Puddingen skulle gräddas i ugnen i en halvtimme och under tiden sippade vi Cabernet Sauvignon Reserva - ett inte alls pjåkigt rödtjut som Anneli hittat under sin utflykt till Systembolaget.

Nåväl- dags att äta. Bara åsynen av rätten gjorde oss modstulna. Att gasugnen inte ger någon direkt yta på ugnsgratinerad mat gjorde inte rätten vackrare. Den var helt enkelt osedvanligt blek och ful. Och smaken var inte bättre den. "Bambamat" utbrast Anneli innan hon ens tagit första tuggan. Mr Arla petade mest bara runt med gaffeln i sin lilla portion, trots att han tidigare deklararat att han var mycket hungrig. Arlamannen åt med ett uttryck av avsmak i ansiktet. Lena upplevde det hela som en smaklös, gräddig omelettmakaron som inte var tilltalande varken i smak eller konsistens. Mr Arla uttryckte plågsamt att det var ett slöseri på ingredienserna, eftersom det inte var något fel på dem var för sig, men att kombinationen var bedrövlig. Rotsaker är gott, korv är gott, ägg är gott, makaroner är gott, men inte tillsammans, suckade han. Till slut åkte en flaska ketchup och salt fram på bordet. Med ketchup och salt gick lite mer av puddingen ned, men samliga konstaterade att enbart pasta rouge (=makaroner+ketchup) hade varit att föredra.

Anneli:

Lena:

Mr Arla:

Arlamannen:

När måltiden väl var avklarad inträffade kvällens andra tråkighet. OS, OS, OS och åter OS. Mr Arla och Arlamannen satt som klistrade framför skidorna medan Anneli och Lena kände tristessen komma krypande. Sammanfattningsvis medförde kvällen vissa besvikelser. Vad tänkte Arla när de skapade detta recept? Och vad tänkte världen när den skapade OS? Och varför har vi inte en till tv? Detta och andra livsfrågor tyngde oss. För att inte tala om att PLUS-Sverker gett vika för OS genom att överhuvudtaget inte sända några program under dessa veckor. Vi bestämde oss för att under nästa Arlakväll ta kontrollen över fjärrkontrollen. En OS-fri Arlakväll skulle det bli!

70-talsmat?

Min relation till makaronipudding hittils i livet är den min mamma brukade göra ibland när jag var barn. I den var det snabbmakaroner, burktonfisk och överbliven ost. Jag minns att jag som barn tyckte det var gott, men tror inte att mina smaklökar skulle jubla särskilt åt den idag.. Mycket kan man säga om min mamma, men någon strålande kock det är hon inte.

I Arlas makaronipudding är det wienerkorv och höstgrönsaker. Ingen ost men däremot matlagningsgrädde och en himla massa ägg. Jag vet faktiskt inte vad jag ska säga om det här. Jag har en känsla av att det kommer att bli ett begränsat antal kossor som delas ut i casa Olskroken ikväll. Men hemma står ett paket makaroner som kommer bli glad för att få komma till användning! Den har fullständigt utkonkurrerats av all gnocchi, fussili, peppardelle, tagliatelle, penne, tortellini, fetuccine och cannelone. För att inte tala om de varianter som har producerats i arlamannens pastamaskin och hängts på tork på diverse olämpliga platser i lägenheten. Men ikväll är det alltså dags för makaronernas återkomst. Fortsättning följer.

Helt borta i huvudet? Laga zucchinipasta!

Demonstrationen på Avenyn kunde inte stoppa oss. Vi skulle laga Arlamat. Jag tror i och för sig inte att demonstranternas syfte var att stoppa bloggen. Men jag vet inte vad de ville. Dock vet jag att Anneli slutligen lyckades ta sig till Guldheden med sin matkasse, och Lena med sin flaska Vina Maipo. Här skulle det lagas mat och drickas rödvin! Det var den 11 februari och Arla hade bestämt att vi skulle laga zucchinipasta med skinka.

Anneli var denna kväll strängt upptagen med att fundera över sina livsval, och Lena blev således även hon upptagen med att fundera över Annelis livsval.Även Mr Arla blev indragen i detta, när han kom hem och kände den underbara doften av zucchini och vitlök stekt i smör. Ni förstår att denna rätt var löjligt enkel att laga, om den inte hade varit det, hade det förmodligen bara luktat bränt när Mr Arla gjorde entré. Anneli kunde alltså lugnt koppla bort hjärnan från matlagningen, hon bidrog endast med att skiva zucchini och med att lägga pastan i kastrullen. Det krävdes dock inte så mycket mer, Lena skivade resten av ingredienserna, och lade ihop allt i stekpannan. Efter det behövde vi bara röra lite i pannan och låta det hela småputtra några minuter. Resultatet då? En kläggig god röra,inget vi skulle göra till fest kanske, men en finfin vardagsrätt blev det! Vinet var dessutom perfekt till denna anrättning tyckte speciellt Anneli. Lena har länge fasat för den dag då ett olivrecept skall dyka upp i slumpgeneratorn, men hon tyckte inte alls att de var störande denna kväll. Även Anneli har haft stor skräck för oliver skall tilläggas, men detta ändrades dramatiskt en julidag 2009. Hon var då ute på vift i Saluhallen med sin vän Pernilla. Pernilla skulle helt oskyldigt köpa pinjenötter, men mannen i pinjenötsaffären ville absolut pracka på Anneli gröna oliver, eftersom hon avslöjat för honom att hon inte alls tyckte om dem. Mannen sa: "Gillar du fetaost?" -Ja. "Gillar du vitlök?" - Ja. "Då kan du lära dig tycka om oliver!" Rådet var att stoppa en stor vitlöksdränkt fetaostbit i munnen, sedan en grön oliv och sedan fetaost igen. Detta var faktiskt riktigt gott tyckte Anneli. Och nu är hon helt beroende av gröna oliver! Tack saluhallsmannen!!!







Men! Vi får ju inte glömma betygssättningen!
Anneli:



Lena:




Mr Arla:




Inte så pjåkigt!
Att Lena blev magsjuk dagen efter, tror vi absolut inte har något som helst samband med Zucchinipastan, för så här glad såg hon ut när hon åt den:

Ersättningslägenheten

Kära Lena and Anneli Mastering the Art of slumpade Arla recept läsare.

Hade allt varit som det skulle, hade ni på den här platsen fått läsa ett inlägg från torsdagens Arlamiddag. Nu är inte allt som det ska. Så därför får ni inte det. När internet har återvänt till ersättningslägenheten, ska ni få veta vad som hände torsdagen den 11:e februari. Ni ska till och med få bildbevis. Hur länge detta dröjer är det ingen som vet. Fram till dess önskar jag er all lycka och många trevliga Arlarelaterade stunder.

/Anneli i Lena and Anneli

Bara en slump?

Imorgon är det dags för arlakväll och denna gång serveras zucchinipasta med skinka.

Både Anneli och jag utbrast "där kommer den ja" när receptet slumpades fram. Vilket kan tyckas lustigt eftersom receptet ju har slumpats fram ur en slumpgenerator med flera tusen recept. Jag ska förklara hur jag tänker. Besatta arlaslumpare som vi är händer det att vi slumpar för skoj skull ibland, även när det så att säga inte är dags att slumpa fram ett recept till nästa arlakväll. Vi är helt enkelt så nyfikna på vad det finns för olika recept och förundras över det faktum att det faktiskt KAN bli helstekt gås med apelsinsås, eller bilbanetårta. Vid dessa tillfällen har just den här zucchinipastan slumpats fram väldigt många gånger, jämfört med till exempel den helstekta gåsen.

Så frågan är, varför slumpas en del recept fram oftare än andra? Är det bara en slump? Eller är Arla extra nöjd med dessa recept och vill framhäva dem mer än andra?

Andra recept som väldigt ofta slumpas fram både för mig och Anneli är till exempel zucchini och skinka i frasig smördeg och zabaione freddo.
Men gudars skymning, nu kom jag just på det! Kan det vara z:at som gör det? Kan slumpgeneratorn inte känna av bokstaven z? Det här blev genast ännu intressantare. Får nog slänga iväg ett mail till Arla om detta genast!

Sverker, lax och Drosty-Hof

Torsdag den 4:e februari och dags för arlakväll i casa Olskroken.
Förväntan låg i luften redan på ICA Olskroken där Lena handlade ingredienserna till kvällens recept och på systembolaget där Anneli botaniserade bland det vita vinet.

Ugnsbakad lax med krämig karljohanpotatis

Mr Arla och arlamannen softade med ett glas vin vid bardisken medan Anneli och Lena satte igång med tillagningen. Kvällen till ära drack vi Drostdy Hof chardonnay. Anneli fick den ädla rollen att skala potatis och hacka lök medan Lena filéade lax och skar potatisen i tärningar (dock ska erkännas att alla tärningar nog inte var 1x1cm vilket Mr Arla också så fint påpekade).

Därefter var det dags att steka löken och sedan koka upp den tillsammans med potatistärningarna och hönsbuljong. Laxen behandlade vi med olivolja och salt och sköt sedan in i ugnen. En viss frustration uppstod när vi en kvart senare märkte att ugnen inte var på. Gasugnen kunde helt enkelt inte hantera en temperatur på 125 grader vilket Arla förordade. Men i 150 grader gick det fint. Vi blandade potatisröran med cremefraichen och det hela fick koka upp och smakas av med salt och peppar.

Vad kan vi då säga om den här rätten?
Mr Arla uttryckte att "det kan vara vinet som talar och det faktum att jag inte ätit sedan lunch men jag tyckte det här var jättegott". Anneli uppskattade hur den krispiga potatisen kompletterade den mjuka laxen. Lena diggade karljohansmaken skarpt och även arlamannen var positivt inställd till denna rätt även om han tyckte att laxen smakade räkor. Förklaringen till detta kan vara att laxen och räkorna låg bredvid varandra i fiskbilen. (En diskussion som helt enkelt får tas med Knipplafiskarna. Kanske smakar laxen godare om den ligger bredvid hummern?)

Anneli:

Lena:

Arlamannen:

Mr Arla:


Sammantaget kan konstateras att vi alla fyra var på ett ovanligt uppsluppet humör denna kväll. Kanske kan det spela in att vi förbrukade två vinflaskor istället för en, men också att det faktiskt var en fantastiskt god rätt som mötte våra högt ställda förväntningar.

Vi avslutade kvällen med espresso macchiato, choklad och PLUS-Sverker. Sverker talade om för oss att den bästa stekpannan ingår i ICAs eget sortiment och kostar mindre än 200kr. Detta gladde Anneli som planerar att köpa en ny stekpanna inom kort. Mr Arla och arlamannen fördjupade sig i andra världskriget medan Lena och Anneli drömde sig bort till sommarens Danmarksresa. Och till nästa arlaslumpning förstås som äger rum torsdagen den 11:e i ersättningslägenheten. Härliga tider!

Strax laxdax!

Jag ska erkänna att jag känner mig riktigt uppspelt över morgondagens ugnsbakade lax med krämig karljohanpotatis.
Det låter ju faktiskt görgott och man kan ana sig till att det blir många glada röda kossor i poäng. Och det bästa är att det inte finns minsta lilla antydan till böna i rätten. Jag har på känn att det kommer bli en sån där kväll då saker blir som man vill. Tillagningen kommer gå fint. Skruvkorken på vinflaskan kommer att öppna sig utan svårigheter. Karljohanpotatisen kommer smaka lagom mycket karljohan.
Som ett extra positivt omen klarade jag just att säga "sex laxar i en laxask" sex gånger utan att staka mig. Det ni!

Bu bu bu för bönor.

Torsdagkväll. Vin. Tacos. Trevligt sällskap i ersättningslägenheten. Vad kan gå fel? Jo det ska jag tala om - BÖNOR i tonfisktacos. Varför Arla vill pracka på oss alla dessa bönor, där man minst anar det, och där det smakar som sämst, är vi inte intelligenta nog att förstå. Men... Vi ska inte fastna vid detta, kvällen hade mer än bönor att bjuda på. Lenas hantering av flaskor till exempel, här försöker hon hälla chilisås i en matsked, det gick sådär:

Matlagningen var dock relativt enkel och smärtfri, (utöver Lenas chilisåsproblem då) det var bara att göra precis som det stod i receptet till tonfisktacos med bönor. Det såg inte jätteaptitligt ut under tillagningsprocessen för vi förstod inte hur man skulle få plats med bland annat ett halvt salladshuvud i åtta tacoskal, men vi försökte i alla fall. Men slafsigt var det. Nu ska ni inte tro att vi är det minsta rädda för lite slafs, men om vi någon gång får chansen att visa våra slump- och matlagningskonster i tv genom att vara med i "Halv åtta hos mig", hoppas vi ändå på att få slumpa fram ett mindre slafsigt recept, eftersom många tycker att utseendet är viktigt.

Hur fungerade då dessa tonfisktacos med bönor tillsammans med våra smaklökar? Ja vad tror ni? Vad ska börnorna vara bra för? Har Arla något slags samarbete med böntillverkare? Vad får Arla ut av detta? Kan vi dra nytta av det på något sätt? Dessa tacos fick i alla fall av både Lena och Anneli följande betyg:


Tilläggas bör att varken Mr Arla eller Arlamannen deltog i kvällens evenemang. De var helt enkelt äckligt trötta på bönor. När vi ätit några tuggor för att korrekt kunna bedöma smaken, plockade vi ut resterande bönansamling. Det blev genast mycket godare, och gräddfilschilisåsen var faktiskt delikat, något både Lena och Anneli kan tänkas bjuda på till vanliga tacos vid ett annat tillfälle.

Vi funderar dock över det här med "smalrecept". Om man lagar ett sådant, exempelvis detta, bara ska äta två tacos per person, inte blir mätt på två tonfisksallader med lite sås och ett par majskex, och måste äta två tacos till per person, är det verkligen ett smalrecept då?

Oj! Lenas flaskhistoria nr. 2 denna kväll höll på att glömmas bort! När Lena försökte öppna sin medhavda rosévinsflaska av märket Gran feudo, gick det inte alls. Hon skruvade och skruvade, men ingenting fungerade:

Till slut erbjöd sig Anneli att pröva: "Vi kan ju varva skruvandet, till slut kanske den tröttnar och öppnar sig?" Lena gick med på detta, och flaskan öppnades direkt. Nu ska vi väl inte säga att Anneli egentligen är mycket starkare än Lena. Kanske vill hon tro det, men förklaringen till mirakelöppningen kan ligga i att Lena hela tiden skruvat åt fel håll?

När vi ätit oss mätta och druckit ett par glas, slumpade vi fram nästa Arlarecept. Vi blev glatt överraskade denna gång och hoppas att ugnsbakad lax med krämig karljohanpotatis kan bli något att rekommendera för alla Lena and Anneli Mastering the Art of slumpade Arlarecept följare! Kvällens plikter var slutligen över, så Lena och Anneli slog sig ned i de röda manchesterfåtöljerna. Vi åt choklad, diskuterade livet och - i brist på en vacker solnedgång, njöt vi av MTV-programmet om den gamle wrestlingmästaren och hans familjeproblem; Hogan Knows Best.

Detta var en perfekt avslutning på Arlabloggens tredje bönkväll. Hoppas bara att någon inom en snar framtid förbarmar sig över Annelis och Mr Arlas skräppåse - som är fylld med äckliga kidneybönor.