Picknick inomhus

Arlakväll i Kroken och denna torsdagskväll i oktober blev det picknick till middag.
Med andra ord rostbiffsrulle. Som efterrätt slog vi till med ännu en somrig framslumpad rätt, exotisk fruktsallad med vit kokoschokladsås. Det var bara jag och Anneli som arlakvällade denna dag då arlamännen var iväg på annat.

Att äta kall smörgås till middag i oktober tyckte varken jag eller Anneli kändes som en höjdare. Vi var sugna på något varmt, åtminstone en varm smörgås, men några sådana utsvävningar tillät inte receptet. Det skulle helt enkelt vara kall rostbiff, kall keso, fransk senap, kapris, sallad och gräslök inrullat i ett kallt tunnbröd. Till detta fick vi rött vin, vilket, kan man lugnt säga, var middagens höjdpunkt. Som ni kanske redan anat var detta ingen kulinarisk upplevelse, men äckligt var det inte heller. Det var liksom bara halvtråkigt, småtorrt och kallt. Kanske hade man tyckt att det var lite roligare en sommardag på en filt vid havet, men inte ens då tror jag att vi hade tyckt att det var speciellt gott. "Lite under medel" tyckte Anneli men konstaterade ändå att kaprisen och senapen piffade upp det hela. "Okej, varken mer eller mindre" tyckte jag.

Anneli:

Lena:


Sen var det dags för efterrätt, något vi inte heller hade alltför höga förväntningar på denna gång. Tropisk frukt av olika slag skulle hackas och blandas med chili, basilika och lime och sedan serveras till en varm vit kokoschokladsås. Det här kan vi dock säga var något som helt klart överträffade våra förväntningar. Frukten var oväntat mogen för att vara i oktober och smakerna passade fint ihop, även chilin gav det hela ett trevligt litet sting. Såsen var inte alls dum den heller, själv blev jag riktigt förtjust i den och kom på mig själv med att skrapa ur det sista ur kastrullen innan den diskades. En efterrätt som jag helt klart kan tänka mig att göra igen och även Anneli tyckte om den.

Anneli:

Lena:


Till efterrätten hade Anneli fixat små piffiga burkdrinkar från Systemet, det blev bacardi och cola och en trevlig bacardi razz blandning. Inte alls dumt. Till detta blev det filosofier av diverse slag, bland annat om vilken skillnad det är med sprit och vin. I hur det känns i huvudet att dricka det alltså. Sen dök Arlamannen upp från sin middag på stan och försåg sig även han med lite efterrätt- som blev godkänd även av honom. Så bra gjort Arla, mer kokoschokladsås till folket!

Nostalgi

"Man blir så nostalgisk av att baka kakor", konstaterade Lena när vi sågs för arlakväll i förrgår, och jag i tidssparsyfte hade påbörjat bakning av brownies. "När man var liten (eller ja tonåring då, men med perspektiv är man ganska liten då också) bakade man mycket kakor, men nu gör jag det nästan aldrig." Jag kunde ju bara hålla med, kakbakning kommer rätt långt ner på att göra listan, så det känns alltid lite speciellt när arla tvingar oss att baka. Kakorna skulle vara inne i ugnen ganska länge tyckte jag, 50 min, så jag väntade mig en torr och skrumpen liten 24-bitarskaka. Kanske var det den låga ugnstemperaturen som gjorde att det ändå inte blev så farligt. Men nu går jag de spännande händelserna i förväg, vi åt ju en snabblagad huvudrätt först, i form av snabb korv stroganoff. Och visst, den var väl ganska snabb, men frågan är vad som var så mycket snabbare och enklare med den, jämfört med vanlig ordinär korv stroganoff. Vi var ju ändå tvungna att hacka lök och skära falukorvsstrimlor.

Mr.Arla (skeptiskt): "Hur mycket lättare är det att gör det här jämfört med vanlig stroganoff..?"
Anneli: "Det smakar mild stroganoff, lite för mild, men jag är hungrig, så det funkar ändå."

Mr.Arla: "Hunger är ändå den bästa kryddan."
Arlamannen: "Du är vis du Mr. Arla."
Lena: "Jag tycker om stroganoff, den här var inte supergod, men inte äcklig heller."

Arlamannen: "Den är väldigt mild, vad säger man? Fadd?"

Mr.Arla: "Tycker stroganoff är gott, den här påminner i och för sig om bambas variant..."


Vårt huvudrecept idag var brownies. Det skulle innehålla hasselnötter, vilket innebar att Arlamannen och Mr. Arla fick äta Hemköps färdiga fruktbakelse istället, eftersom de annars kanske hade behövt åka ambulans. Jag och Lena åt dock varsin kakbit, vilket medförde att resterande 22 kakbitar nästa vecka skall forslas till socialtjänsten i Östra Göteborg för utdelning till kollegor.
Lena: "Väldigt mycket hasselnötssmak, God."

Anneli: "Gott, helt ok brownie." (Något påverkad av mina låga förväntningar och en skvätt Cinzano Asti, ska sägas.)


Vad finns det mer att säga om detta då? Ja inte så mycket annat än att jag drabbats av västerländsk medelklass dåligt samvete. Det har blivit mycket djurätande på sistone, och för att stilla det dåliga samvetet ska jag äta vegetariskt (om man bortser från kommande torsdags arlarecept) en vecka (då kommer allt att bli jättebra.) Dessutom har Mr. arla luskat fram att världens nu bästa restaurang (enligt någon tidning eller vad det var) Noma i Köpenhamn, har samma namn som en fruktansvärd svältsjukdom som dödar 400000 barn i södra Sahara varje år.. Ja fy vad världen är sjuk. Nu ska jag glömma bort det en stund. Hej på er till nästa vecka!

Nu är det jul igen..

Arlakväll och denna gång hade vi lyckats slumpa fram ett tämligen juligt tema. Det blev brysselkålspaj till huvudrätt och äggtoddy till efterrätt.

Brysselkålspajen tog sin lilla tid att fixa till, den skulle först vila i kylen, sen skulle skalet gräddas och sen skulle hela härligheten in i ugnen i 40 minuter. Under tiden sippade vi på rödvin och pratade om livet och dess upp- och nedgångar. Att göra brysselkålspaj var något helt nytt för både mig och Anneli som mest har inmundigat brysselkålen som den är tillsammans med annat gott på julbordet. Nu skulle den gotta sig med rödlök och grädde innan den hälldes i pajskal och blandades med en ostig äggblandning.

När pajen äntligen var klar serverades den tillsammans med gallerrökt skinka och skånsk senap vilket gjorde det hela ännu juligare. Åsikterna om pajen gick isär, Mr Arla och Arlamannen tyckte mest att den var fullt ätbar medan jag och Anneli hade lite mer positiva omdömen.

Lena:
7,5
Anneli:
8
Mr Arla:
5,5
Arlamannen:
5,5

Efter huvudrätt blev det dags för efterrätt, och i detta fall äggtoddy. Både Anneli och jag har minnen av äggtoddy från barndomen (då dock utan alkohol) men som vuxna har vi väldigt begränsade erfarenheter från detta. Arlas äggtoddy bestod av socker och äggulor som vispades luftigt. Sedan kunde man tillsätta både det ena och det andra föreslog Arla. Det kunde vara rom, nonstop, apelsinskal, muskotnöt, choklad, grädde mm. Ni som är vana arlabloggsläsare kan nog gissa er till vad vi valde. Rom alltså, vilket gav äggtoddyn en lite mer vuxen touch. Det här var inte alls äckligt, faktiskt hyfsat bra tyckte de flesta av oss.


Anneli:
6.5
Lena:
6
Mr Arla:
6
Arlamannen:
5

Nästa vecka blir det ingen arlakväll eftersom jag och Arlamannen ska flytta fyra trappor upp och behöver ägna oss åt flyttrelaterade aktiviteter. Veckan därpå ska vi dock förhoppningsvis ha arlakväll och då blir det något sött och chokladigt..mer avslöjar vi inte än så länge :)

Klick!

Anneli: "Jag tycker det skulle vara godare om man fick värma bröden i ugnen lite innan monteringen av hamburgarna sker. Nu kände jag mest av det svala brödet, biffarna var varma men små så man kände inte av dem så mycket."

Mr. Arla: "Jag är hungrig och glad!" (Känslorna hade orsakats av ansträngning och uppspelthet av dagens bokade Tokyoresa.)

Lena: "Gott men lite torrt."

Arlamannen:

Det här tyckte vi om färsbiffar Toscana, den första arlakvällen efter semestern.










Nektarintortilla med klick fick vi till efterrätt. Lena: "Jag får en äpplepajskänsla. Det gick ner. Gott."

Arlamannen: "Det var mycket klick.."

Mr. Arla:

Anneli: "Rätt gott."



För att muntra upp mig själv, och er (?) den lite orkeslösa söndag då jag skriver detta, sänder jag med oss ett mindre politiskt korrekt budskap från Carola:



Carola - Tokyo

Hold da op mand!

Under sommarens danmarksresa firade vi självklart en äkta dansk dejlig arlakväll. Det blev en 3-rätters som vi tyvärr inte kunde slumpa fram (i brist på dansk slumpknapp, vi fick tips att laga: Krydret-lam-og-bagte-auberginer, men tyvärr såg vi detta tips för sent) så vi valde: smörrebrod med ost og radisesalsa, kaempe pariserböf med sennepsflode och omvendte isvafler

Anneli jobbade på med den tokiga förrätten där tjocka bitar ost skulle prydas med en blandning av rädisor och cornichons på rågbröd. Som tur var fick vi tag i en ost som inte luktade. (Tidigare under veckan hade jag nämligen råkat handla en dansk "luktost", d v s en dansk ost som luktar skunk). Vi presenterade förrätten och började äta.
Mr.Arla: "Det ser väldigt fint ut. Det ser ostigt ut."
Arlamannen: "De är inte kloka!"
Mr.Arla: "Rädissalsa sa ni? Den var rätt trevlig, rädissalsan."
Lena: "Det är ingen favorit men det är inte jätteäckligt. Håller med om att rädissalsan är det trevligaste."
Anneli: "Jag gillar rädissalsan, men det var väldigt mycket ost till..."
Arlamannen: "Det är lite speciellt..."
Mr.Arla: " Men det var gott med öl i alla fall."
Arlamannen: Enbart på grund av att det var vackert upplagt får den:

Mr.Arla: "Röran var helt ok, men det kan inte få upp emot en femma när det inte var så roligt bröd, och det var för mycket ost."

Lena: "Det var ok men inget jag skulle gjort igen. Jag gillar ost och rädisor, och det var vackert."

Anneli: "Röran var bra, men det var för mycket ost."



Sedan var det dags för huvudrätten, en slags pizza med en gigantisk köttfärsbiff på. Det var en upplevelse i sig kan man säga. I köttfärsbiffen var det kapris och på pizzan skulle vi ha inlagda rödbetor. Tokiga är de, de där danskarna..
Mr.Arla: "Den såg finare ut än vad den smakade. Rätt trist faktiskt."
Lena och Anneli: "Helt ok ändå..."
Anneli: "Jag skulle inte göra den igen, men det var intressanta kombinationer med kapris och rödbetor och så."
Mr.Arla: "Jag tycker om vissa beståndsdelar, men helheten var inte vad man hade hoppats på på en pariserböf."
Lena: "Lite småtråkigt men rätt ok."

Arlamannen:"Grunden var tråkig och jag gillar inte inlagda rödbetor."

Mr.Arla: "Såsen kunde tjänat sitt syfte i vissa sammanhang, men den torra pizzabotten fattade jag inte riktigt."

Anneli: "Inte mer än ok, men rolig idé med rödbetor, kapris, morötter och dressing."


Till efterrätt hittade vi ett fantastiskt recept som vi varmt kan rekommendera för att det är så roligt. Det är omvendte isvafler jag snackar om. Ett tips längst ner på receptsidan lyder som följer:
"Tips: Inde under hvert vaffeltårn kan der ligge en seddel med en aktivitet som fx: "Stå på hovedet op ad væggen", eller "Gå baglæns langs en lige linje - på tid". Guf kan købes som pulver til at piske op, eller som et færdigt produkt på dåse."
Vi var dock lite för okoncentrerade för att följa tipset, men vi gjorde i alla fall vårt bästa för att följa receptet i övrigt. Det gick halvdant kan man säga. Vi fick aldrig strutarna att stå kvar uppochner, så allt låg i en enda hög, men vad gjorde det egentligen!?
Vi valde förresten någon slags dansk brownieglass till våra omvendte isvafler.
Mr.Arla: "Om jag varit sju år skulle jag älskat det här!"
Lena: "Jag älskar det här för jag är fortfarande mentalt sju år. Guf är ju skitgott!"
Anneli: "Jag vet!"
Lena: "Och vilken glass!!!"
Mr.Arla och Arlamannen: "Vi är inte riktigt lika sålda på brownieglassen..."
Mitt i allt det här, kom de existentiella frågorna fram: "Vad är gufen egentligen?"
Liksom med de flesta andra existentiella frågor, fick vi bara fler frågor när vi diskuterade detta. Men nu till betygen!
Arlamannen: "Grädden var överflödig."

Mr.Arla: "Estetiken lämnar en del att önska, men det var roligt att äta guf. Jag hade gillat det när jag var barn."

Lena: "Själva gufen och glassen skulle fått 9,5, men jag är besviken på att rånet ramlade ner, och grädden var överflödig."

Anneli: "Hade det bara varit guf hade det fått 10!"


Efter maten blev jag och Anneli lite flamsigare än vanligt, med hjälp av mousserande hallonvin, rödtjut och trevliga danska små färdigblandade drinkar på burk. Vi flamsade oss igenom ett antal yatzypartier där Anneli vann samtliga.

Det har varit lite tunnsått med slumpade arlarecept under semestern, men det positiva med att hösten närmar sig, är att vi kommer att leverera arlakvällar i stort sett varje vecka! Så håll utkik i bloggen på vilka arlarecept du ska laga och vilka du bör sky som pesten!

Smørrebrød med flødeost og spegeskinke?

Årets Danmarkssemester planerar vi att fira med en äkta dansk arlakväll på plats! Men arlas danska hemsida har tyvärr ingen slumpaknapp.. Så därför hoppas vi få hjälp av er läsare att välja recept som vi kan laga i Danmark! Ni kommer tyvärr inte få vara med och smaka, men ni får makt som kanske blir lika stark som en slumpaknapp! (Under förutsättning att det inte finns kyckling eller ärtor i receptet). Hur som helst: Gå gärna in på arla.dk och skriv en kommentar nedan om vilket eller vilka recept du tycker vi ska laga!

Arlagäster

Denna gång skulle vi laga enkelt surdegsbröd och fisk- och paprikasoppa. Surdegsbrödet skulle jäsa i flera omgångar så jag tjuvstartade med tillagningen av det ett par dagar tidigare så att vi inte skulle försmäkta av hunger under arlakvällen.

Vi fick finfint besök av Maria, som gjorde sin "arlakvällsdebut" denna dag. Hon gjorde mig och Anneli sällskap i köket där vi drack cava, pratade olyckshändelser och livsförändringar, bakade bröd och kokade soppa. Surdegsbrödet var faktiskt enkelt att göra, precis som Arla utlovade. När degen väl fått jäsa till sig så skulle den bara formas till två limpor, rullas i rågmjöl och sen jäsa på en plåt innan den gräddades i ugnen i en halvtimme. Soppan var inte så svår den heller. Anneli skar fryst torsk i bitar och hackade vitlök och jag hackade ett helt lass med paprika. Sen kokade härligheten ihop med fiskbuljong, vitt vin, mjölk och grädde.

Sen blev det dags för MAT och lite vitt vin att skölja ner det med. Vi var så hungriga att vi till och med stoppade in en av surdegsbröden i kylen för att det skulle svalna tillräckligt för att bli ätbart.

Såhär tyckte vi om soppan:

Anneli:

Lena:

Maria:

Arlamannen:

Mr Arla:


Så här tyckte vi om brödet:

Anneli:

Lena:

Maria:

Mr Arla:

Arlamannen:


Förutom Maria hade vi fått andra gäster denna kväll. Ovälkomna sådana, till skillnad från Maria. Från att inte ha haft en enda bananfluga dagen innan var det helt plötsligt en svärm med flugor i vårt kök. Jag fattar inte riktigt hur det fungerar, varför kom de just till oss just nu? Min teori är att det beror på att man huggit ner den stackars busken precis utanför oss. Jag tror nämligen att flugorna bodde i den och nu ville hitta ett nytt hem (och hittade vårt kök, typiskt lata flugor att välja en lägenhet på nedre botten). En annan negativ sak är att den där busken gjorde insynen till oss betydligt mindre. Nu helt plötsligt får man akta sig så man inte råkar ge någon ofrivillig striptease till sina intet ont anande grannar. Och dessutom har vi alltså fått en hel drös med äckliga flugor på halsen. Alla tips om hur man tar död på dem är hjärtligt välkomna!
Nu dröjer det ett par veckor tills nästa arlakväll eftersom Anneli och Mr Arla är ute på vift i Italien. Men ni kan se fram emot ett arlainlägg med äkta dansk, fet och go Arlamat från årets lönstrupresa!