Sista måltiden...?

Denna januarilördag var fem intet ont anande personer i Guldheden beredda att inta ännu en arlamiddag (Arlababyn fick inta amningsversionen av anchochili). Vi tog som vanligt för givet att det skulle bli många fler arlamiddagar, framslumpade av slumpaknappen. Lena och jag lagade som vanligt maten, denna gång bestående av entrecote med anchorub till huvudrätt, och fikonbollar som efterrätt. När vi slumpade fram anchorubrätten blev jag lite nervös. Det låg på mitt ansvar att skaffa fram denna konstiga för mig främmande ingrediens. Det visade sig dock inte vara så farligt, anchochili är tydligen en mildare form av chilikrydda. Jag tog i alla fall det säkra före det osäkra, och passade på att köpa kryddan när jag var på välsorterade ica focus några dagar innan arlamiddagen. Jag hittade lättad en burk av en lite dyrare krydda anchochili, importerad från ett land långt borta. 55 kr kostade kalaset. Två dagar senare hade jag vägarna förbi den ordinarie kryddhyllan på Hemköp. Där fanns Santa Marias anchochili för 20 spänn. Så det är bara att välja om ni föredrar en burk med typ samma innehåll för 55 eller 20 kronor. Nåväl, vi lagade i alla fall duktigt maten. Köttet fick grilla i en grillpanna, eftersom det ännu en gång inte kändes lockande att grilla ute i snön. Tillbehören vi valde bestod förresten av stekta champinjoner, zucchini och klyftad sötpotatis i ugnen.

Arlamannen: "Gott och kryddstarkt - det är ju inte arlas grej annars!" Lena: Gott! Jag gillade ruben, det söta mot det starka. Tillbehören höjde betyget också." Anneli: "Inte varje gång det smakar så mycket!" Mr.Arla, (som släntrat in lite senare pga ett träningspass, och därför åt en stund efter oss andra): "Det var lite kallt." Dagens samtalsämnen bestod av en röra av hipsters, artdeco och Harry Belafonte, vilken bra middagsmusik han gjort förresten! Men vi skulle ju äta efterrätt också, fikonbollar var det vi fick efter maten. Portvin till det, denna fantastiska dryck som jag blivit lite beroende av (i små doser alltså, ingen oro behövs över mitt alkoholintag, jag mår illa alldeles för lätt för det.) Lena (som inte gillar vare sig fikon eller mandelmassa): "Inte så äckligt som jag trodde, fikonen och mandelmassan tog ut varandra." Mr.Arla: "Det var ok, men jag tar nog inte en till." Arlamannen: "Jag tar en till, lite 70-talskänsla, det hade varit gott med rom i." Anneli: "Intressant." Men för att inte glömma hela sista måltiden-grejen, efter denna middag upptäckte vi att arlas hemsida förändrats radikalt. Slumpaknappen är borta! Vi diskuterade olika alternativ, skulle vi leta efter en annan slumpaknapp, och ändra namn på bloggen?! Vi kan nu lättat meddela att vi fått besked från arla om att slumpaknappen är på väg tillbaka. Det kan dock dröja några veckor, så fram till dess väljer vi ett par recept som vi skall laga... Det känns naturligtvis inte helt bra, men överlever vi detta, får vi snart slumpa igen, och slippa ett av livets alla svåra val. Det finns hopp! Å just det, söt bild på Lena och arlababyn ska med också!

Grattis Anneli!

Denna arlakväll inföll dagen före Annelis födelsedag så självklart slumpade vi fram en tårta, denna gången blev det sommartårta såhär mitt i vintern! Men först blev det en huvudrätt i form av lax med pesto. Att laga mat gick fort och lätt denna dag och rätt var det var satt vi till bords och käkade pestolax med potatis och sallad och kall rosé till, härliga tider. Vi tyckte att detta var en helt okej vardagsrätt. Jag tyckte att den var lite torr men Anneli tyckte att osten kompenserade fint för bristen på sås. Anneli och Arlamannen: Lena: Sen var det dags för tårta! En mycket snabbfixad tårta dessutom, färdigköpta sockerkaksbottnar med hallonkesella emellan och grädde och bär på toppen. Till detta blev det även en slurk portvin, vilket vi portvinsfantaster tyckte passade finfint. Tårtan var dessutom riktigt god tyckte vi, särskilt efter lite extra portvin i glaset. Anneli och Lena: Arlamannen:

Under tårtsnaskandet och portvinsslurkandet blev vi riktigt djupa och diskuterade livet, jobb, barn, resor och hälsa i en enda härlig blandning. Jag passade även på att beklaga mig lite över föräldraskapets vedermödor. Arlabebisen bidrog till stämningen med gåövningar, gnäll och joller om vartannat. Sen blev vi trötta och Arlamannen landade i soffan framför Stenbecksdokumentären och Anneli drog sig hemåt mot Guldheden för att hämta kraft inför morgondagens firande. Men nästa vecka arlar vi vidare i Guldheden!

Julefrid

Vid senaste bidraget till arlabloggen fick vi en kall decemberdag njuta av julmat i form av wok med korv och efterrätten enkel chokladmousse. Utanför fönstret underhölls vi dessutom av en rådjursfamilj, sicken julefrid!

Chokladmoussen tog jag mig friheten att tillaga innan Lena, Arlamannen och Arlababyn dök upp. Vispa grädde med kakao och socker och ställ in i kylen några timmar, häpp! Korvlagandet bidrog både jag och Lena med.

Arlababyn bidrog med klara barnaögon, så här i juletid.

Även vin och chokladglögg bidrog med viktiga komponenter till dagen.

Korven var snabblagad och utan krångliga moment.

Mr.Arla: Arlamannen: Anneli: "Det var bra att man fick ta hur mycket sweetchilisås som helst." Lena: "Absolut inte äckligt." Efter att vi betygsatt korven, klickade vi på lite matlagningsyoghurt, vilket gjorde det hela lite godare. Kanske ett tips till arla att lägga till detta till rätten? (Det innebär ju dessutom att man måste använda ännu en arlaprodukt, alternativt youghurt av valfritt märke.) Och så till efterrätten då, som var så gott som färdig, bara noblesseapelsinplattorna som skulle i.

Anneli:"Det hade varit gott med ombytta roller här, alltså mycket noblesse och lite chokladgrädde. Vad härligt det var att dricka glögg till!" Lena: "Jag åt upp hela!" Arlamannen:"Att äta grädde så här är inte min grej, så det är inte helt rättvist att jag ger betyg, men det kan inte bli mer än så här." Mr.Arla: "Det här gav inte mig så mycket." Alla var vi i alla fall nöjda med apelsinnoblesse till, apelsin och choklad är gott ihop! Till maten avnjöt vi julmusik av diverse slag, en klar favorit är ju Achtung Christmas, med Tyskarna från Lund. Mr Arla berättade också om hur det gick till när The Pogues och Pet Shop Boys tävlade om förstaplatsen på singellistan i december i England för ett antal år sedan. Pet Shop Boys visade sig vara dåliga vinnare. (Inte dåliga i övrigt alltså, Pet Shop Boys är fantastiska.)

Höstigt värre!

Champinjonsoppa med körvel skulle vi laga denna höstiga arlakväll. Det var bara det att det inte fanns någon körvel att få tag på. Så det blev champinjonsoppa med persilja istället, vilket visade sig vara riktigt fint det också, inte minst tillsammans med ett gott bröd o rödvin. En lättlagad, krämig soppa med smak av champinjoner och vin och som bara saknade lite extra salt för att bli riktigt prima. Vi gick till och med så långt att vi gav soppan två betyg var, ett med och ett utan extra salt.

Anneli: Utan salt: Med salt: Lena: Utan salt: Med salt: Mr Arla och Arlamannen: Utan salt: Med salt:

Efter soppan blev det dags för ost, Anneli hade besökt ostmannen på olskrokstorget o handlat smaskig brie, getost o ädelost. Till ungerskt sött tokayvin var det en hit! Mätta av ost och soppa rullade vi sedan vidare till soffan och fortsatte vår höstiga kväll med på spåret. Anneli lärde mig wordfeud (eftersom jag är några år efter på appfronten har jag inte spelat det tidigare) och arlabebisen bidrog med lite bebisknarr. Så var ännu en arlakväll till ända!

Leta julrecept!

Vi har på uppdrag av Arla gömt ett julrecept i Arlas jultävling: Hitta julmaten! Så är ni sugna på att vinna tjusiga grejer alternativt kokbok från Arla, är det bara att börja leta julrecept i en massa bloggar, däribland vår!

Höstmat och arlabebis

Efter ca en månads uppehåll var det äntligen dags för arla igen en fredag i början av november. Anledningen till uppehållet var att en arlabebis fötts under oktober och så sakteliga börjat acklimatisera sig själv och sina föräldrar till en ny sorts tillvaro i högar av blöjor och nedkräkta kläder. För att göra det lite lätt för oss såhär i början av det nya livet beslöt vi oss för att endast slumpa fram ett arlarcept denna gång och dessutom en rätt med snabbhetssymbol. Det blev ragu på vilt med rönnbär. Till ragun skulle det serveras grönsaker och mandelpotatismos. Tyvärr blev det lite fusk med rönnbären som skulle tillfogas rätten i form av gele, då denna var slut på Ica. Istället fick det bli svartvinbärsgele. Jag skalade potatis medan Anneli i princip lagade resten av maten själv eftersom arlabebisen ville äta. Under matlagningen sippade vi på prima rödtjut och diskuterade jobb och arlabebis.

Det här var en rätt som uppskattades av oss alla. Det kändes höstigt, mustigt och lättätet, och moset samt grönsakerna i form av zucchini och champinjoner passade fint till rätten. Anneli: Lena: Arlamannen: Mr Arla: Arlabebisens åsikter om maten vet vi ingenting om eftersom han än så länge enbart intar flytande kost. Men han passade på att göra nr 2 tre gånger under middagen, så någon åsikt om den hade han kanske ändå.

Efter maten blev det dags för årets glögg med japansk touch som bland annat innehöll ingefära. Glöggen passade fint till lite peppisar och toffifee. Sen blev det även dags för en gammal klassiker: glassbåt. Inte alls så dumt konstaterade vi! Sen tittade vi lite på arlabebisens olika miner (han är bra på att göra miner). Nästa vecka arlar vi igen och då fortsätter vi med en höstig, mustig rätt Vad det blir mer specifikt får ni se då!

Ett ord säger mer än tusen bilder..?

.. eller hur var det nu? Hur som helst så har jag lyckats radera bildbevisen från senaste arlakvällen. Den ägde i alla fall rum 4 oktober, och vildgryta med chili, samt amerikansk cheesecake stod på menyn. Till chiligrytan valde vi lammfärs. Vad gällde själva tillagningen av rätterna, fokuserade vi först på cheesecaken eftersom den skulle kallna, och övergick sedan till viltgrytan. Skall tilläggas också att jag fuskade rätt radikalt med en av ingredienserna denna gång... Några jordubbar hittade jag denna dag inte på Hemköp Guldheden, varför jag köpte frysta hallon istället. Ojoj. Hur som helst, grytan då: Lena: "Lite styrka i, inte så dumt, det var gott, och jag gillar lammfärs, det hela känns lite höstigt." Anneli: "Jag gillar att det var enbär i." Mr.Arla: "Jag tycker det var lite för lite enbär i. Det känns som en lustig blandning av något norrländskt vilt, och något mexikanskt. Helt ok." Arlamannen: "Jag är inte jätteimponerad. Hårda enbär passade inte i, men annars var det ätbart." Och så cheesecaken: Lena: "Hade det varit philadelphiaost i istället för kesella, hade den nog fått en 10:a, men den var riktigt god trots det." Anneli: "Mmm gott, jag gillar att den inte är så mastig, jag gillar inte icke-fryst cheesecake som är mastig." Mr.Arla: "Om man tänker på alla kesoefterrätter ni gjort, och jämför med detta, är det väldigt gott." Arlamannen: "Botten är jättegod, men det var ingen philadelphia i.." Sådär ja, här hade jag tänkt skriva att det kommer dröja ett tag till dess att det är dags för nästa arlakväll. Men i och med att jag varit sen med att skriva om vår senaste arlakväll (skyller på Berlintripp och stressigt jobb), så kanske det faktiskt inte behöver dröja så länge... Den mycket glada anledningen till att det kanske skulle dröja, är att en väldigt fin liten bebis är född! Lena är dock redo att ta sig an nästa arlakväll ganska snart. Måhända att lillkillen får vänta ett tag innan det är dags för honom att betygsätta våra rätter, men den dagen kommer den också. Så snart ses vi igen!