Love Is a Contact Sport..

...är en rolig titel på en Whitney Houstonlåt vi eventuellt kan ha lyssnat på senaste arlakvällen, då vi, ackompanjerade av Whitney Houstons ljuva stämma, tillagade en trerätters måltid. Catarinas ostsnacks var förrätten. Det var jag som höll i förrättslagandet, och jag kan konstatera att ostsnacksen liksom så många andra av arlas rätter, var jätteenkel att tillaga. Lena tog sig an huvudrätten.. Så här såg hon ut när hon tappat den i diskhon

Men det var bara att göra om, och så här glad var hon när hon åt de goda ostsnacksen

Anneli: "Som en god liten snitt."

Arlamannen: "Som cocktailmat, det var inte dumt!"

Mr.Arla: "Det var överraskande gott."

Lena:


Till turkisk pastasallad valde vi att grilla ryggbiff i grillpanna. Det ska också nämnas att vi var tvungna att frångå receptet något, hemköp hade slut på arlas vitost, vi fick alltså köpa fetaost till istället. Det var ju synd...
Anneli: "Det kanske skulle vara gott till sommaren, men det är inte mer än ok."

Mr.Arla: "Ja helt ok.."

Lena:

Arlamannen:


Jordgubbscoupe blev det till efterrätt. I skrivande stund inser jag varför vi inte fick plats med allt i fyra glas, vi hade ju uppenbarligen tillverkat sex portioner.

Lena: "Kombinationen är sådär..."

Anneli: "Det var alldeles för mycket kelda vaniljsås.."

Mr.Arla:

Arlamannen:


Det var alltså utöver ostsnacksen, en ganska medelmåttig måltid. Men vissa stunder får man helt enkelt bara ta en till klunk vin, och vara glad för det man får.

Jitterbuggare

Vet ni vad jitterbuggare är? Om inte så är det kanske inte så konstigt eftersom jitterbuggare var något man ägnade sig åt att baka på 40-talet, och verkar ha fått sitt namn från en tidstypisk dans. Denna arlakväll var det dags för oss att bekanta oss med fenomenet, genom att baka jitterbuggare med kardemumma. Men först skulle det bli en hederlig gammal gulaschsoppa, och dessutom för åtta personer fast vi bara var fyra. Så mat fanns det så det räckte och blev över denna kväll.

Jag ägnade mig åt gulaschsoppan medan Anneli bakade jitterbuggare. Att laga soppa visade sig tämligen enkelt, undantaget ett frenetiskt hackande av paprika och lök. Vad löken beträffar hade jag välbehövlig hjälp av min alligator, annars hade det nog gråtits en del tårar i köket misstänker jag.
Soppan serverades med en liten klick bestående av creme fraiche, persilja och vitlök. Och så rödvin såklart.



Det här var en soppa som gick hem hos de flesta av oss. Den var matig och god, och creme-fraicheklicken gjorde den ännu bättre. Några av oss tyckte dock att den kunde ha varit lite mer mustig och smakrik än den faktiskt var.





Lena:

Anneli:

Arlamannen:

Mr Arla:


Att laga jitterbuggare visade sig vara lite trixigt, en mördeg skulle fyllas med maräng och rullas ihop till rulltårta, något som visade sig svårt eftersom marängen tenderade att flyta ut. Men lika goda blev jitterbuggarna för det, tyckte vi. Små trevliga hembakta kakor äter man ju inte direkt varje dag. "De var inte lika goda som finska pinnar" tyckte dock Arlamannen och berättade om ett tillfälle då han som barn åt upp en hel GB-glassburk fylld med finska pinnar på några timmars tid. Själv föredrar jag nog bondkakor allra helst, framför allt min mammas, som hon har havregryn i. Men buggarna gick inte av för hackor de heller tyckte jag! Kardemummasmaken bröt av fint mot den sega marängen. Inte dumt alls. Men betygen blev blandade.

Anneli:

Lena:

Mr Arla:

Arlamannen:




Under måltiden pratade vi även om helgens filmkväll, och filmförslag som Tillbaka till framtiden, Måndag hela veckan och 9-to-5 kom på tal. Och kanske några Jitterbuggare på det.

C-vitaminer

Arla tyckte visst att vi led av C-vitaminbrist såhär i vintertid och slumpaknappen gav oss Quinoa med saffran (och apelsin) och till efterrätt kanelgratinerade citrusfrukter.

Gäster hade vi också denna Arlakväll, vår kära vän och fotograf Pernilla Månsson (som kom med sin nyinköpta skidhjälm, snygg va?) och MrArlabrodern Fredrik som kom helt utan hjälm. Dryck blev det också; rödvin och sen Annelis rosa favoritbubbel till efterrätten.



Quinoarätten fick mitt-i-mellan betyg, inte äckligt, inte särskilt fascinerande heller. Kanske inte en jättemättande rätt, men med lite macka till så blev magen ganska full ändå. Såhär blev betygen:

Anneli:

Mr Arla:

Lena:

Arlamannen:

Pernilla:

Fredrik:




O sen blev det dags för en väldig massa apelsiner som fått götta sig i ugnen med honung, kanel och kardemumma. Till detta blev det vaniljvisp. De flesta av oss tyckte att detta var hyfsat, men lite för surt på sina ställen, för att vara en efterrätt ville vi att det skulle vara lite sötare, och lite roligare liksom. Men visst, helt okej. Och C-vitaminer fick vi i oss, tack för det Arla!

Anneli:

Lena:

Arlamannen:

Fredrik:

Mr Arla:

Pernilla:








Innan kvällen led mot sitt slut blev det prat om både filmfestival och fördomar som kryper på en ibland. Nästa vecka åker Anneli och Mr Arla till Tyskland och ser på mer film så då har vi ett litet arlauppehåll, men sen blir det mera Arlakväll igen!