Mer tid till keso

Utflyktsmacka blev vår senaste slumpning. Två portioner lät dock lite lite för fyra personer, så vi slumpade fram en rätt till. Då fick vi plötsligt två portioner till i form av sötpotatisklyftor med god röra. Perfekt ju! Till efterrätt slumpade vi fram en snabblagad tomtens à la Malta. Trots namnet gav vi oss inte iväg på utflykt i mörkret och kylan. Istället tog vi vagnen till Guldheden. Där fick Lena huvudansvar för sötpotatisrätten, och jag för mackan.
Tomtematen lagade vi tillsammans efter huvudrätterna. När maten var klar, slevade vi upp både sötpotatis med röra och delade mackor på tallrikarna. Kanske var detta dock lite orättvist mot utflyktsmackorna, för sötpotatisen fick dessa omdömen:
Anneli och Mr.Arla:
"Det här får vi göra igen!"
Mr.Arla:

Anneli: "Jag älskar sötpotatis!"

Lena: "Sötpotatis med en salt grej till, det är ju vansinnigt gott!"

Arlamannen:



Utflyktsmackan fick inte fullt så fina recensioner, den var helt ok, men vi kunde inte låta bli att jämföra med sötpotatisarna.
Arlamannen:

Lena:

Anneli:

Mr.Arla:


Till efterrätt blev det Tomtens à la Malta, samt snack om Sveriges mästerkocks programledares olika klädstilar och lite politiskt inkorrekta skämtdiskussioner på det.
Åsikterna var olika kring om snacket eller Maltan var bäst.
Lena: "Det här var ingen dum kombination, jag är positivt överraskad"

Arlamannen: "Det hade varit gott som del av en helgfrukost, sött och lite matigt."

Anneli: "Jag gillar det!"

Mr.Arla: "Jag gillar det inte alls! Jag hade förväntat mig mer, jag hade velat ha det sötare!


Och så där som Mr.Arla tyckte om Maltan, kan man lite då och då tycka om livet i allmänhet... Men nästa vecka kanske blir sötare än denna?

Mera kryddor Arla!

Denna arlakväll skulle vi laga nordafrikansk bönwok och till efterrätt skulle det bli irish coffee yoghurtshake.

Både Anneli och jag hade även tidigare gjort denna bönwok och hade positiva erfarenheter från denna. En av dess absoluta fördelar är att det är en rätt som man fixar snabbt och lätt. Först fixar man lite couscous. Sen ska lök, vitlök, zucchini och aubergine fräsas tillsammans med citronskal och kryddor, sen häller man på kidneybönor och russin, och så är det i princip klart. Medan vi lagade fick vi sällskap av Pernilla som kom med en flaska gott rött vin, som ju alltid minst sagt förhöjer matlagningsupplevelsen. Både Pernilla och rödvinet alltså! Mr Arla var denna vecka i Norrland och sonderade terrängen efter mina släktingar, all heder till honom! Men den riktiga anledningen till att han var där var för att jobba på mässor. Som tur var tog han med sig långkalsonger eftersom det är 30 (!) minusgrader där uppe för tillfället.



Vad tyckte vi då om denna mat? Både Anneli och jag hade ett minne av att vi tyckte lite bättre om rätten förra gången och drog slutsatsen att det var för att vi då hade kryddat mer. Mera spiskummin och mera koriander ville vi ha. Vi tycker generellt att Arla är lite snåla med kryddningen i sina rätter, kanske är det anpassat för kryddrädda barn, jag vet inte, men mitt råd till er är att krydda mera! Rätten fick trots allt ganska goda betyg av oss alla 4.

Anneli:

Pernilla:

Lena:

Arlamannen:


Sen blev det dags att ge oss på dagens riktiga utmaning, framför allt för Anneli. Anneli gillar nämligen inte kaffe eller rättare sagt hon ogillar starkt kaffe, i alla fall i andra former än i vissa kakor, som till exempel chokladbollar. Sen var det också det där med whiskey som skulle i, en dryck som jag inte har lärt mig uppskatta. Det var dessutom nära att jag använde Arlamannens single malt whiskey i shaken, något som han inte skulle ha sett med blida ögon. Han fiskade fram en flaska blended whiskey ur barskåpet som istället fick duga. Tydligen är blended whiskey inte lika fin som single malt whiskey, det kanske tillhör allmänbildningen men för mig var det ny information. Iallafall, sen var det dags att shaka ihop shaken. Vi mixade rakt upp och ner cappuchinopulver, whiskey, vaniljglass, mjölk och hör och häpna- matyoghurt. Sen skulle det hela hällas upp i glas med lite pudrad kakao på toppen.





Det här smakade- ursäkta Arla men BLÄ! Även om man gillar både whiskey och kaffe, som både Pernilla och Arlamannen gör, så var detta inget vidare. Det smakade bara BESKT och SURT och lite STARKT på slutet. Gör för guds skull inte denna shake! Att ha matyoghurt i shaken tyckte vi alla var rent vansinnigt! Varför ska man göra en sur shake för? Det var rent slöseri att ha i vaniljglass för den söta smaken dränktes fullkomligt i allt det sura och beska. Arlamannen dristade sig till att fråga sig om Arla hade lånat ut receptskrivningen till Samhall en period, eller VAD DET VAR FRÅGAN OM egentligen, som han brukar säga. Vi andra kunde inte göra mer än hålla med. Det här var INTE gott.

Anneli:

Lena:

Pernilla:

Arlamannen:


Vi tröstade oss med mera rödvin, choklad och knäckebröd (eftersom vi inte blev riktigt mätta av huvudrätten och absolut inte av efterrätten). Till detta blev det diskussioner om jämställdhet, familjer, barn och hur man vill ha det och inte ha det fram tills dess att vi insåg att klockan var mycket och man behövde arbeta även dagen efter. God natt!

Storsinta Arla!

... Eller var det faktum att bönor i vinägrett inte innehöll en enda arlaprodukt, en ren miss från arlas sida? I vilket fall som helst planerade vi att lyda som vanligt. Det fick bli en förrätt tyckte vi. Men... Jag tror detta är första gången (minns jag rätt nu?) som vi inte lyckats följa receptet helt enligt ingredienslistan...Vaxbönor och skärbönor letade vi febrilt efter. Jag googlade till slut bönorna för att få klarhet, och kunde pusta ut när jag läste att dessa bönor endast är i säsong i slutet av juli till början av augusti. Så vi fick köra en version utan vax och skär. Vi hade inte Arlamannen på plats denna kväll, dock Daniel och Pernilla.
Daniel: "Jag är faktiskt lite rädd för bönor."

Lena: "De är godare än frysta haricots verts, men det är inte gott och jag tycker inte de passar till vinägern".

Mr. Arla: "Jag tycker de blev godare med vinägern till."

Pernilla: "Jag tycker de skulle passa bättre som ett tillbehör än som en förrätt."

Anneli:


Nu blev det laxdags i form av: ugnsstekt laxsida.
Alla: "Gott!"
"Smeten på var god!"

Mr.Arla:

Daniel:

Pernilla:

Anneli:

Lena:



Laxen, smeten, potatisen, citronen, tomaterna, champinjonerna och kanske framförallt vinet, fick oss på prathumör. Vi diskuterade våra olika åsikter om Hipp Hipp, Twilightskådespelarnas utseenden och huruvida Solsidan är roligt eller inte. Mitt emellan allt tjöt, fick vi plats med lite: jordgubbssallad med basilika och mynta.
Mr. Arla: "Det smakar ananas."
Anneli: "Jordgubbar i februari är ju inte som jordgubbar i juni-juli, men det smakar helt ok.

Pernilla: "man får en sommarkänsla och hopp om framtiden."

Daniel: "Hade det varit sommarjordgubbar hade de nog fått en 8! Men nu...

Lena: "Jag gjorde ett par tabbar under tillagningen, jag blandade i myntan och basilikan för tidigt och sockret för sent, men jag hoppas det inte gjort så stor skillnad för smaken."

Mr.Arla: "Jag är inte helt såld, men det hade varit mycket godare om det var i juni."



Efter maten slumpade vi fram nästa veckas rätt. Irish Coffee Yoghurtshake. Det låter inte gott!

Julmat, kokos och Japan

Denna arlakväll var det dags att laga nisses lax i låda och kokosäppelkaka med lime. Själva laxlådan bestod av kokt skivad potatis, skivad lax, ädelost och grönkål. En något julig huvudrätt kändes det som, och jag som hade slängt grönkålsresterna från julen fick helt otippat fylla på grönkålsförrådet där hemma. Med efterrätten var det dock lite mer tricky. Det skulle vara kokosmassa i äppelkakan, något som varken jag eller Anneli stött på tidigare och som visade sig tämligen svårt att få tag på. Istället för kokosmassa fick det, med Arlas välsignelse, bli mandelmassa och kokos.



Huvudrätten var något av en trevlig överraskning för oss allihop. Ädelosten blev en god smakbrytning till de annars väldigt milda smakerna i gratängen. Med ett glas vitt till blev det alls inte dumt.

Lena:

Anneli:

Mr Arla:

Arlamannen:




Efterrätten fick däremot lite blandade omdömen. Kokos är varken Mr Arlas eller Annelis grej medan jag och Arlamannen är mer positivt inställda. Min rädsla för mandelmassa kom dessutom återigen på skam eftersom kokos- och limesmaken fullständigt dränkte mandelmassesmaken, till min stora glädje. Till efterrätten blev det sött o gott portogisiskt portvin.

Anneli:

Lena:

Mr Arla:

Arlamannen:


Kvällens samtalsämne var bland annat Japan och hur kulturen egentligen verkar fungera där? Anneli och Robert har planer på en Japanresa framöver och kommer då få egna upplevelser av detta. God afton!