Mr Arla vickar i Arla-köket

Hallå där! Mr Arla här - i dag vickar jag som Arla-tillagare och -skribent eftersom Anneli dragit på sig någon infektion (hon var inte bara bakis, som vi längde trodde här). Så - Arla-tillfället inställt, Lena et al fick stanna hemma i Olskroken, och Anneli i sängen. Men eftersom maten var inköpt så föreslog jag att jag kunde ta tag i matlagandet, och även skriva ett inlägg om det. Anneli godkände, så nu kör vi!

På menyn i dag stod laxcarpaccio och enchiladas med biff. Eftersom Arlas slumparknapp är tjänstledig för tillfället så hade jag och Arlamannen fått förtroendet att välja var sin rätt - jag valde laxcarpaccio, och Arlamannen biff med enchiladas. Så det var bara att släppa allt jag gjorde, logga ut från Quizkampen (jag heter Robcreek om någon är sugen på att spela - jag är bra på kultur, nöje, sport och historia, och värdelös på djur och natur) och kasta mig in i min nya roll.

Det första jag gjorde var att välja bort att göra laxcarpaccion - helt enkelt en tidsfråga, eftersom en fotbollsmatch jag inte ville missa väntade runt hörnet. Laxen dyker säkert upp någon annan gång! Det andra jag gjorde var att få Dannys Saucedos "In the club" på hjärnan, fast i en lätt omgjord version - jag gick runt och sjöng "In the kök - the kök. Arla kök - the kök" för mig själv. Är det mello-säsong så är det, helt enkelt. Det tredje jag gjorde var att strimla biff och purjolök och slänga ner i en stekpanna. Tillsammans med creme fraiche puttrade det ihop sig till en röra som jag raskt smetade ut på ett antal tortillas. Det stod sex tortillas i receptet, men jag snålade inte så det räckte bara till fem (vi har ett tortillabröd över nu - om det är någon som vill ha det så kan ni ju skriva i kommentatorfältet här nere så kan jag skicka det). På med ost, och in i ugnen. Samtidigt som jag gjorde det här så gjorde jag en enkel sallad, och några minuter senare var allt klart. (Vilken härlig Lena-schvung jag fick på själva matlagningsdelen av texten här, kände jag!)

Anneli och jag satte oss till bords, dock utan de alkoholhaltiga drycker som brukar höra Arla-ätande till - dryckerna var kvar i Olskroken (Är inte det här hela dealen i "Att angöra en brygga" förresten, att de i land har maten och de i båten har spriten? Lena, Arlamannen och Arlababyn satt helt enkelt i båten, kan man säga.). Vi konstaterade båda att det var väl helt ok, inte mer - för att fortsätta på mello-spåret: det var inte Danny Saucedoskt "Amazing", utan snarare Sylvia Vrethammarskt "En trivialitet". Vi saknade lite mer sting i rätten, men det slank ändå ner rätt bra. Det blev en sexa i betyg från oss båda. (Jag lägger inte upp några koss-betyg här den här gången, men tänk er sex lite sköna småsega söndags-kossor så är ni spot on.)

Jag tog några bilder på maten, men jag struntar i att lägga ut dem. Här får ni istället en bild på Anneli när hon blir intervjuad av japanska barn på en marknad i Tokyo. Ha det gott!



Anneli och fyra fina japanska barn som övade på sin engelska.

Rödbetor och choklad

Att slumpa fram recept är en himla bra grej tycker vi. Man blir så ambivalent av alla val här i livet. Vad ska man jobba med, vart ska man åka på semester, vad ska man laga till middag... Det var därför med viss vånda som jag och Anneli gav oss på att själva välja ut veckans arlarätter i avvaktan på slumpaknappens återkomst. Efter mycket om och men valde vi dock två rätter, getost och rödbetspaj till huvudrätt och chokladfondant till efterrätt.

Pajen visade sig vara en helt okej mathistoria, men vi var samtliga överens om att det behövdes mycket mer getost, minst det dubbla! Vi tyckte också att mer honung skulle smaka fint, det var bara en halv tesked honung i pajen, vilket inte direkt gav någon smak. Pajdegen var dock smörig och fin, inte dum alls. Anneli: Lena: Mr Arla: Arlamannen:

Sen var det dags för chokladfondant, en sån där rätt som är svår att få till rätt konsistens på. Antingen blir det för rinnigt eller för fast. Vi lyckades iallafall få fondanten lite rinnig i mitten, även om den inte direkt rann ut i en chokladflod som den så fint gjorde på Arlas receptbild.. Till fondanten skulle man servera grädde och körsbärssylt, i vårt fall blev det körsbärsmarmelad eftersom Ica Olskroken inte verkar sälja sylt på körsbär. Och så blev det portvin till, något vi alla gillar, inte minst Anneli! Själva efterrätten tyckte vi alla var ganska god. Anneli berättade dock att hon tycker chokladfondanter i regel låter godare än de är. Eftersom jag själv är chokladoman tyckte jag dock det var supergott även om det ska sägas att jag har smakat betydligt godare chokladefterrätter. Anneli: Lena: Mr Arla: Arlamannen:

Under kvällens gång testade vi även av arlabebisens musiksmak. Han verkade bland annat gilla gangnam style och dansar och kräks gärna i kombination. Nästa vecka blir det arlamännens tur att välja arlarätter, får se vad detta kan bli..

Sista måltiden...?

Denna januarilördag var fem intet ont anande personer i Guldheden beredda att inta ännu en arlamiddag (Arlababyn fick inta amningsversionen av anchochili). Vi tog som vanligt för givet att det skulle bli många fler arlamiddagar, framslumpade av slumpaknappen. Lena och jag lagade som vanligt maten, denna gång bestående av entrecote med anchorub till huvudrätt, och fikonbollar som efterrätt. När vi slumpade fram anchorubrätten blev jag lite nervös. Det låg på mitt ansvar att skaffa fram denna konstiga för mig främmande ingrediens. Det visade sig dock inte vara så farligt, anchochili är tydligen en mildare form av chilikrydda. Jag tog i alla fall det säkra före det osäkra, och passade på att köpa kryddan när jag var på välsorterade ica focus några dagar innan arlamiddagen. Jag hittade lättad en burk av en lite dyrare krydda anchochili, importerad från ett land långt borta. 55 kr kostade kalaset. Två dagar senare hade jag vägarna förbi den ordinarie kryddhyllan på Hemköp. Där fanns Santa Marias anchochili för 20 spänn. Så det är bara att välja om ni föredrar en burk med typ samma innehåll för 55 eller 20 kronor. Nåväl, vi lagade i alla fall duktigt maten. Köttet fick grilla i en grillpanna, eftersom det ännu en gång inte kändes lockande att grilla ute i snön. Tillbehören vi valde bestod förresten av stekta champinjoner, zucchini och klyftad sötpotatis i ugnen.

Arlamannen: "Gott och kryddstarkt - det är ju inte arlas grej annars!" Lena: Gott! Jag gillade ruben, det söta mot det starka. Tillbehören höjde betyget också." Anneli: "Inte varje gång det smakar så mycket!" Mr.Arla, (som släntrat in lite senare pga ett träningspass, och därför åt en stund efter oss andra): "Det var lite kallt." Dagens samtalsämnen bestod av en röra av hipsters, artdeco och Harry Belafonte, vilken bra middagsmusik han gjort förresten! Men vi skulle ju äta efterrätt också, fikonbollar var det vi fick efter maten. Portvin till det, denna fantastiska dryck som jag blivit lite beroende av (i små doser alltså, ingen oro behövs över mitt alkoholintag, jag mår illa alldeles för lätt för det.) Lena (som inte gillar vare sig fikon eller mandelmassa): "Inte så äckligt som jag trodde, fikonen och mandelmassan tog ut varandra." Mr.Arla: "Det var ok, men jag tar nog inte en till." Arlamannen: "Jag tar en till, lite 70-talskänsla, det hade varit gott med rom i." Anneli: "Intressant." Men för att inte glömma hela sista måltiden-grejen, efter denna middag upptäckte vi att arlas hemsida förändrats radikalt. Slumpaknappen är borta! Vi diskuterade olika alternativ, skulle vi leta efter en annan slumpaknapp, och ändra namn på bloggen?! Vi kan nu lättat meddela att vi fått besked från arla om att slumpaknappen är på väg tillbaka. Det kan dock dröja några veckor, så fram till dess väljer vi ett par recept som vi skall laga... Det känns naturligtvis inte helt bra, men överlever vi detta, får vi snart slumpa igen, och slippa ett av livets alla svåra val. Det finns hopp! Å just det, söt bild på Lena och arlababyn ska med också!